Kroppen bara är

2 years ago

Kroppen bara är

Får man skriva om kroppen när man har en normkropp? Eller det är klart att man FÅR, men bidrar det till ytterligare normalisering av normen? Det gör det kanske, men jag vill ändå skriva ner en tanke här. Alltså, triggervarning för er som inte vill läsa om kroppar.

När det är varmt, vare sig det är sommaren 2018 eller Hawaii slutar jag sminka mig, sköljer bara av håret, klär mig i samma bikini/shorts och går omkring halvnaken utan att bry mig. Kroppen blir liksom självklar. Mer självklar än när jag rör mig påklädd i stadsmiljö (och hänger mer på instagram. Sånt gör man ju mindre av i naturen).

Om jag dessutom får möjlighet att bada, dyka, leka i havet/på stranden blir kroppen liksom ett verktyg mer än ett objekt. Jag blir glad och stolt över att den klarar av att kasta sig ner i stora vågor, snorkla med sköldpaddor och klättra upp på Magnus axlar och dyka därifrån. Den bär på Majlis hur långt som helst. Kroppen fixar det. Och bäst inser jag det genom att jag inte tänker på den, den bara är.

 

Kroppen bara är

Jag kan såklart bara tala för mig själv, man tycker att det är så SKÖNT att jag blivit mer obrydd med åren. Jag tycker också att det säger en hel del om patriarkatet och om hur kvinnokroppen objektifieras att jag är nöjdare med min kropp som drygt 40 än som drygt 20. Det är samma kropp, men nu är den lite äldre, knotigare och skrynkligare, men ändå är jag så mycket mer bekväm i den nu. Alla de år jag gått omkring och varit missnöjd, så jävla onödigt.

Jag skriver det här inlägget delvis för att jag tycker synd om den yngre Peppe som helt i onödan gick omkring och kritiserade sin kropp. För putig mage, för breda lår, knotiga och stora fötter, spetsiga knän etc etc Men också av glädje och tacksamhet över att jag är så fine med den idag.

Och jag fattar att det kan vara provocerande med en person med normkropp som skriver att hon är nöjd med den, men min poäng är att patriarkatet och marknadskrafterna inte tar hänsyn till sånt. Folk med normkroppar får också lära sig att vara missnöjda och därför konsumera för att bli snyggare, smalare, bättre och lyckligare. Filler, bantningspreparat, botox, krämer, kollagenpulver och så vidare i all oändlighet. Så sällan kroppen bara får vara, men när man väl kommit till den punkten finns det skäl att vara nöjd.

Kroppen bara är

Hanna · 2 years ago
Jättefint skrivet <3

Peppe Öhman · 2 years ago
Tack! Tycker att det är svårt att skriva om kroppen, men vill ändå kunna diskutera det jag tänker på (just nu kroppen) här

Jessica · 2 years ago
När jag känner mig missnöjd med min kropp försöker jag alltid tänka att en dag kommer jag sakna den här kroppen, Den är frisk och kan röra sig. En dag kommer den inte göra det. Jag tänker också att det är många, många som önskar de hade den, alla som är sjuka skulle byta med mig in a heartbeat. Livet är litet och kort, det gäller att fokusera på något annat än tjocka lår.

Peppe Öhman · 2 years ago
Så klokt tänkt och sagt.

Sandra · 2 years ago
Bra skrivet! Tycker inte alls det är provocerande att du skriver så här, trots att jag är plus size. Alla måste ju få vara nöjda med kroppen de bär.

Peppe Öhman · 2 years ago
Tack för att du säger så <3

Anna · 2 years ago
Exakt så där kände jag när vi var på Sri Lanka en månad - så sjukt obrydd om kroppen. Alltså inte "jag ÄLSKAR min kropp" utan bara neutral. En kropp är en kropp är en kropp. Punkt. Så oängslig. Minns att jag var så förvånad när jag reflekterade över det och att jag hoppades att jag skulle ta med mig känslan hem, men nja... Det kanske är att ta i att jag känner mig oängslig, men kanske lite bättre? Om inte annat fick jag en påminnelse av dig här nu, så tack!

Peppe Öhman · 2 years ago
Jaa! Precis som du säger. Det handlar inte om att analysera sina känslor inför kroppen, utan bara ha den där som en neutral och självklar grej.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.