Semester i södra mexiko

Okej hörni, jag är själv av den sjuka sorten som faktiskt tycker att det är intressant att kolla på andra människors bilder. Det kanske är en av orsakerna till att jag blev journalist/författare, jag är intresserad av folk. Alltså inte personer som maler på om sig själva i oändlighet utan att ställa en enda motfråga (hehe, alltså bloggen IRL). Det den här typen av människor INTE berättar är oftast intressantare än det de absolut vill att man ska höra. Men gillar att prata med vanligt trevligt folk. Och kolla på deras semesterbilder.

Jag projicerar med andra ord nu mina känslor för andra människors mer eller mindre tråkiga historier på er och drar igång en redogörelse för vår lilla semester i Mexiko. Det var otroligt härlig där. Ni som inte går igång på sånt här får vänta tills imorgon då jag skriver om nåt annat.

Vi bodde nånstans mellan Cancun och Tulum, mitt inne i en djungel med fåglar, ormar, en apfamilj på fem individer och ödlor i olika storlek. Ljudet av tjattrande djur var helt otroligt och utanför vår balkong löpte en liten kanal med sköldpaddor och fiskar och kanske krokodiler. Magnus största dröm är att få uppleva Amazonas och han var överlycklig över att få uppleva nåt i den stilen.

En hel dag ösregnade det från förmiddagen till kvällen. Det åskade och blixtrade medan jag satt under ett parasoll på stranden och drog Friday Lab-sessioner. Det här var min utsikt.

Efteråt tog Vidar och jag ett dopp i havet. När jag var liten och vi hälsade på våra kusiners landställe var det härligaste som kunde hända att få bada när det regnade. Kände samma sort lycka nu.

På kvällarna åkte vi in till staden i närheten, Playa del Carmen. Det var onekligen en turiststad med en gågata som mest påminde om La Rambla i Barcelona. Vår taxichaufför rekommenderade en restaurang längst bort i ena ändan av gatan där vi åt två kvällar i rad. Magnus gillar stamkundskänslan. Att återvända till samma platser. Han tycker att det är så mycket skönare andra gången då man vet hur allt fungerar och inte behöver lägga energi på det och istället kan njuta av situationen.

En annan dag åkte vi ut på havet och snorklade med havssköldpaddor och stingrockor. När barnen är tillräckligt stora kan de kanske ta dykcertifikat och sen kan vi dyka tillsammans. Det är drömmen i alla fall. Efteråt fick jag sitta på strandrestaurang i en plaststol med familjen. Dricka en mexikansk öl och äta fajitas.

Givetvis bråkade Magnus och jag första kvällen. Så blir det ofta när vi äntligen kommer iväg. Lite som när man blir förkyld efter att ha tvingat sig igenom en extratuff arbetsperiod. Så här gick det till: Jag sa att jag längtar efter att sitta och njuta av frukosten. Magnus sa att han längtar efter att få sova ut på morgonen. Jag himlade med ögonen eftersom han från mitt perspektiv alltid sover ut på morgonen. Sen hade vi en “diskussion” om vem som sover mest/minst.

Jag älskar innerligt långa frukostar med frukt och mackor och massor av svart kaffe. Så originell är jag. När vi satt och väste “…men DU DÅ!” åt varandra vid middagsbordet kom det en intet ont anade servitör fram till bordet, önskade oss välkomna och sa att vi verkligen ska njuta av tillvaron och sova länge på morgnarna.

Så glad över att Vidde och Majlis fick uppleva havet och sanden och djuren. Min bästa stund är när de tillsammans pysslar med något i sanden.

Ja, det var den semestern. Känner mig utvilad och lycklig.