Se över etiketterna
7 years ago
Jag försöker hålla ett öga på mig själv så jag inte tillskriver mina barn egenskaper som begränsar dem och som de i värsta fall kommer att bära med sig hela livet. Att inte beskriva Majlis eller Vidar som till exempel blyga eftersom de kanske då växer in i rollen som blyga och tackar nej till kul saker på grund av det.
När jag gick i lågstadiet sade min musiklärare att jag var usel på att sjunga. Det har jag släpat på hela livet och undvikit musiksammanhang där jag förväntas delta. Om jag sett mig själv som normalbegåvad in musik hade jag kanske valt att sjunga i kör eller spelat ett instrument. Det gick ju bra ändå, men det var onödigt av mig att begränsa mig själv på basen av vad en lågstadielärare tyckte.
I senaste Friday Lab-podden Det kommer att bli bra pratar vi om etiketter och hur vi bär på vissa av dem trots att de egentligen inte stämmer. Att man i sin ursprungsfamilj kan ha en specifik roll vars egenskaper kanske inte alls beskriver den man är som vuxen. Det fina med att vara människa är ju att man utvecklas och kanske till och med blir lite bättre och smartare.
Människor gillar oftast inte förändring och blir obekväma om en person de känner gör saker de inte förväntar sig. Det är ändå ingen orsak att hålla sig från att utvecklas, slänga bort etiketter som inte längre stämmer och ta sig an nya.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Ambush · 7 years ago
So true! Jag flyttade hemifrån vid 16, har läst på universitetet och jobbat över 10 år i en stor stad, men jag kommer från en liten ort med stor släkt och kan där märka att jag fortfarande definieras som den person jag var då jag var 8. Man kan t ex skratta åt mig för att jag hade en viss lek som jag lekte i åratal och gick all in i. Fortfarande. Det här har varit så jobbigt för mig att jag förträngt saker ur min barndom (hade alltså en bra barndom) bara för att kunna säga: detdär minns inte jag, då nån ska dra anekdoter eller liknande. Och jag minns faktiskt inte heller. Och det är ju synd.
Peppe · 7 years ago
Nu när du säger det har jag haft helt samma strategi. Sagt att jag inte minns för att jag inte längre är den personen.
Hanna · 7 years ago
Så fint tänkt!
Peppe · 7 years ago
Det funkar ju inte ALLTID, men jobbar på det. <3
emster · 7 years ago
ursäkta men vilken IDIOT till lärare. jag har hört att "alla kan sjunga" så det så.
Peppe · 7 years ago
Precis så tänker jag när jag ser tillbaka, men då accepterade jag det.
Maria · 7 years ago
Toppen att påminna om detta. Ett verkligt bra podavsnitt!! Ni har en fin balans i ert snack, behagligt att lyssna på. Min etikett är att jag är duktig. Det har bl a gett min lillasyster mindervärdeskomplex. Jag har blivit den duktiga storasyrran. Förmodligen rätt odräglig. Har själv otroligt svårt att känna att jag duger om jag inte är bäst. Jobbar på det :)
Peppe · 7 years ago
Tack! Och gudars vilken igenkänning på den duktiga storasyrran.
jagjag · 7 years ago
Håller verkligen med! Jag fick också veta att jag var omusikalisk och är faktiskt irriterad på att musik kan vara så elitistiskt. Jag menar, hur mycket bryr sig föräldrar om att kören sjunger rent på skoluppträdandet (fick ej vara med). Men som du, inget jag nu lider av direkt. Och väldigt bra reflektion ang hur man är i familjen eller som liten. Jag fick rollen som bokmalen och försiktig. Som lite äldre tog jag igen och blev äventyrlig. Man har ju faktiskt flera sidor av sin personlighet! Inget fel på att vara försiktig men det är bra att få utlopp för sig själv.
Peppe · 7 years ago
Det har du helt rätt i, både att det inte är fel att vara försiktig/blyg och att människan har många sidor och är fler saker.
B-M · 7 years ago
Bra tankar! Min mamma tillskrev mig etiketten tålmodig, nåt som hon antagligen menade var en bra egenskap för en kvinna. Och som storasyster borde man säkert vara tålmodig och ta hand om sina syskon etc....det är först som vuxen, kanske mot 40-årsåldern, som jag insåg att jag ju inte alls är tålmodig. Tvärtom så är jag en ganska otålig människa. Däremot är jag uthållig, men det är en annan sak än tålmodig! Ang skolan, så kan den verkligen ge en saker som följer med hela livet....hatar fortfarande skidåkning, men DET är en helt annan historia ;)