The Way We Play

Måste alla kvinnor vara vackra?

3 months ago

Imorse läste jag den här opinionstexten i NYT. Den handlade om att inte vara vacker. Jag tänker allt oftare på hur sjukt det är att kvinnor tillbringar en så stor del av sin tid (och så pass mycket av sina pengar) på att anstränga sig för att bli vackrare. Alla tider har såklart haft sina olika mer eller mindre sjuka skönhetsideal, men det som gör mig nedslagen är att det inte verkar bli bättre. Vi blir kanske allt mer jämställda genom delad föräldraledighet, större representation och subventionerad barnavård, men kraven på kvinnors utseende verkar aldrig försvinna. (och det där snacket om att kvinnor vill vara snygga “för sig själva” eller “för andra kvinnor” är bara ett symtom på kulturen vi lever i).

Anna-Lena Laurén gjorde ett reportage i DN om plastikkirurgi i Ryssland. Om hur kvinnorna där tycker att europeiska män nöjer sig med halvfula kvinnor, men för att vara framgångsrik i Ryssland krävs det att man är vacker. Tidigare i år lyssnade jag på en podcast om skönhet bland annat i Korea och om hur företag nu riktar sig till riktigt små barn med skönhetsvård light. Barn = småflickor. Och här är ett avsnitt om koloniala skönhetsideal.

Jag står på inga sätt utanför normen. Jag vill gärna vara snygg och känner en kognitiv dissonans då någon på Instagram skriver nåt snällt om mitt utseende. Jag blir glad, men samtidigt tänker jag att jag som feminist borde bli gladare om någon skrev att jag var smart och snäll (tack Louise!).

Nu tänker någon, men du kan väl få känna dig både vacker och klok! Ja, men så länge kvinnors utseende kommenteras och premieras fortsätter det att vara viktigt för oss att sträva efter att vara det. Lägg ner tid och pengar och bli bedömda för det. Jag vet inte hur jag ska orientera mig i den här världen och känner mig gammal och trist då jag blir lite upprörd av 20-åringar som gör fillers och botox.

Okej, ber om ursäkt för världens mest trötta analys, men tror att den måste upprepas så länge vi inte kommit ifrån att en av kvinnors utseende är så jäkla viktigt. Och vet ni vad, när jag skriver det här blir jag i hemlighet lite lite ledsen för nu kommer ingen att våga ge mig en komplimang för mitt utseende längre. Så ytlig är jag.

Men hörni, hur hanterar ni utseende? Är det viktigt? Sminkar ni er? När i så fall? (nu utgår jag från att det nästan bara är kvinnor som läser här, men om det finns några andra kön för ni också gärna kommentera).

Måste alla kvinnor vara vackra?

52 Replies to “Måste alla kvinnor vara vackra?”

  1. Tove N says:

    Jag sminkar mig aldrig. Kan inte göra det det bara för att alla andra gör det så därför gör jag det inte. Har ingen annan orsak att göra det.

    Jo senast för fem år sedan då jag var brudfrämma lät jag sminka mig. Gången innan var på mitt egna bröllop för nio år sedan.

    Det känns väldigt ensamt ibland att inte vara sminkad, skulle önska fler skulle vara med mig. På arbetsintervjuer är jag ibland rädd att det påverkar, men det borde det ju inte få och vem ska vända trenden om inte jag? Be the change…

    1. Peppe Öhman says:

      låter otroligt befriande! tack för att du är the change!

  2. Tessa says:

    Jag sminkar mej inte heller. Undantaget fester, arbetsintervjuer och andra tillfällen då jag klär upp mej. Känner ingen press på mej att vara vacker. Kan ärligt talat inte se att de skulle ha nån större inverkan på varken karriär eller privatliv om jag valde att lägga mindre tid på att göra sånt jag tycker är roligt (böcker, film) och mera tid på mitt utseende. Ser fram emot flera kommentarer här, månne det beror på vilken branch man jobbar i…?

    1. Peppe Öhman says:

      Bra poäng! Det gör det säkert. Tror verkligen att vi påverkas av det vi omges av. Du tycks ha en skön inställning till utseende.

  3. emma says:

    jag sminkar mig varje vardag. har en tiominutersrutin med concealer, puder, ögonskugga och mascara. höll aldrig på med smink när jag var yngre så är fortfarande fascinerad över att det går att förändra sitt utseende så mycket som smink faktiskt gör. jag gillar det för att det får mig att känna mig mer självsäker, lite som en rustning mot omvärlden. men smink är inte superviktigt för mig, däremot att hålla efter min frisyr. det är det jag lägger absolut mest pengar på på skönhetskontot.

    1. Peppe Öhman says:

      Förstår precis vad du menar. Att liksom själv kontrollera sitt utseende.

  4. Linnea P. says:

    Sminkar mig, men till vardags består det bara av lite pigmenterat serum för hyn och att jag fyller i brynen. Det sistnämnda är det jag känner att jag *måste*. Försöker ibland bli sams med mina under tonåren överplockade bryn, men än så länge känner jag mig hemskt ful utan att fixa till dem. Känner definitivt av skönhetspressen, men känner OCKSÅ väldigt starkt av pressen att vara stark nog att stå emot den. För den andra sidan av myntet blir ju också en press, ett ideal, tycker jag. (…tills att/om man blir 100% okej med sitt egentliga skal antar jag?)

    Blev förresten så glad när du skrev att du i hemlighet blev lite ledsen, för precis så skulle jag också (och kanske de flesta ändå?) känna. Och jag vet att du inte sa det för att fiska efter komplimanger MEN du är skitsnygg och din hjärna/personlighet/osv matchar.

    1. Peppe Öhman says:

      Tack för att du förstår! (Blev glad över komplimangen). Så bra poäng att det också finns en press i att vara stark nog att stå emot den. Det har du fanimig rätt i. Att kvinnor ständigt ska famla nånstans mellan för mycket och för lite och oavsett bli bedömda för det. (jag kan inte heller hålla mig från att fylla i ögonbrynen)

  5. Anna says:

    Jag sminkar mig aldrig, inte ens på fester. Känner heller ingen press på skönhet, går gladeligen till jobbet med fläck på tröjan eller okammat hår. Folk gillar mig ändå och gör de inte är det inte bort från mig för jag har inget behov av att umgås med personer som dömer folk utgående från deras utseende.

    1. Peppe Öhman says:

      Så glad för din skull! Ska sträva efter att bli mer som du.

  6. Johanna says:

    Varför är det fortfarande få kvinnor som säger att jag sminkar mig/gör plastikoperationer/bantar etc för att passa in i samhällets normer om skönhet? När det ju trots allt är den särklass starkaste drivkraften.

    Jag sminkar mig sällan, men jag har jämn hudton, gott självförtroende, markerade drag och är hyfsat normsnygg. Vilket jag vill hävda gör det lättare för mig att göra ett sånt val. Så i slutändan är jag lika ofri som andra när det gäller normer och de val jag gör.

    1. Peppe Öhman says:

      Exakt så är det! Att det handlar om normen, men det ännu är fult att vara påverkad av den. Tycker att det här är viktigt att skilja på individ och kultur och precis som du säger att det helt enkelt är lättare för vissa att inte sminka sig än för andra. Ska tänka vidare på den. Tycker att du satte huvudet på spiken där. Precis som i de flesta andra områden har vi olika utgångslägen.

    2. Elsa says:

      Tack för en bra kommentar i inlägget! Har läst många av de andra kommentarerna och nästan blivit arg på alla som skriver ”JAG SMINKAR MIG FAKTISKT ALDRIG” utan någon vidare analys kring detta. De kommentarerna blir istället en dubbel bestraffning mot alla kvinnor som sminkar sig för att passa in i normen och sedan läser om andra kvinnor som stolt står emot. Jag tycker att smink och annan skönhet är ett så himla komplext ämne, och särskilt svårt för redan normvackra kvinnor att debattera om. Lite som när normsmala människor säger ”det är bara att älska sig själv och vara nöjd med sin kropp”. Jag har själv länge försökt ta ställning till hur jag ser på utseende eftersom det är en viktig del av vår kultur samtidigt som jag inte vill (tror jag? Eller är utseenden mest personlighetsvisande och kul?) att det ska vara viktigt. Lång och rörig kommentar. Men ville mest trycka på att det är en så himla svår debatt att vara del av speciellt när man är normsnygg och att din kommentar var väldigt bra (och även ditt inlägg Peppe)!

      1. Johanna says:

        Blev också paff över att en så stor majoritet i kommentarerna inte sminkar sig, då det definitivt inte avspeglar samhället i stort. Misstänker att det är lite “coolare” att säga att en inte sminkar mig, medan det känns jobbigt att typ säga att “jag sminkar mig varje dag, annars känner jag mig inte snygg”. Som du säger är blir dubbelbestraffningen tydlig i även denna fråga. Skönhetsidealen får oss att sminka oss och känna att vi inte duger, men samtdigt ska vi skämmas för att vi inte kan stå emot dessa påtryckningar.

        1. Peppe Öhman says:

          Exakt så! Du formulerade det mycket bra.

  7. Malin says:

    Jag sminkar mig aldrig till vardags. Och mer och mer sällan vid andra tillfällen. Nu ska det nästan vara fest (och inte bara middag/bio/födelsedagskaffe) då jag verkligen klär upp mig för att jag ska sminka mig. Ju mer sällan jag sminkar mig desto mindre smink använder jag också då jag väl gör det, eftersom det bara ser konstigt ut annars då jag inte är van.

    1. Peppe Öhman says:

      Kan verkligen förstå. Sminkar jag mig mer än mascara tycker jag själv att jag ser ut som en transvestit (OBS inget fel på att vara transvestit SÅKLART, men det är aldrig min målbild)

  8. Frido says:

    Aldrig, för jag kan inte!! Ser ut som en målad clown om jag försöker. Kan nångång färga ögonbryn o fransar på salong. Bryr mig inte om skönhet men vill se fräsch ut, utan smink alltså

    1. Peppe Öhman says:

      Jag försökte under en mycket kort period kolla på instruktionsvideon på Youtube om hur man sminkar sig snyggt, men det var så tråkigt så jag slutade fort.

  9. Julia says:

    Har jobbat med smink för TV och film och har många gånger funderat kring om folk faktist vet hur mycket smink gör för effekten i t.ex. en film. Hade man tyckt att vissa personer var lika coola annars? Ta t.ex Nora i Skam som fått sin signaturlook tack vare röda läppar. jag tror också att kvinnor med slät hy och naturliga drag som samhället anses attraktivt har lättare att stolt gå osminkade. Hur som helst: Jag sminkar mig kanske 4 av 7 dagar i veckan och tycker smink är jättekul och intressant 🙂 skulle säkert sminka mig mera kraftigt och häftigt om jag inte tränade varje dag och vill undvika att behandla huden dåligt.

    1. Peppe Öhman says:

      Fasiken så intressant att du ser den sidan av myntet. Hur mycket fix och smink det sätts ner på folk som syns på skärmar. tror verkligen inte att vi vanlisar tänker på det aktivt. Är också imponerad av folk som är bra på att sminka. Känns som en konstform.

  10. Lovisa says:

    Sminkar mig nästan aldrig. Har ett jobb där jag faktiskt tror att det skulle vara lite konstigt, då ingen gör det. Pga detta glömmer jag ofta att sminka mig i andra sammanhang, men då slår ofta ett lite dåligt självförtroende till, då jag inte känner mig ball eller lika fin som andra. Så visst fasen är jag en slav under samhällets normer. Bara att mina vardagsnormer är osminkat. Men det gör ju inte mig mindre påverkad. Kanske mer då det knappast är ett eget val jag gör 🙁

    1. Peppe Öhman says:

      Tycker du verkar både cool och analytisk.

  11. Maria says:

    Jag har börjat tycka att det är roligt med smink nu när jag blivit äldre. Som yngre var puder och mascara det enda jag ibland använde, hade ingen aning om hur man sminkar sig. Nu gillar jag att leka med olika produkter, testa olika looker osv. Vanligtvis går jag helt osminkad, jobbar ju mest hemifrån och inte sminkar jag mig då, men ska jag ”synas” nånstans kan jag sminka mig rätt omsorgsfullt. Jag tycker om att det finns en ganska skarp skiljelinje mellan hur mitt privata och mitt offentliga jag ser ut. Det gör det lättare för mig att hålla rollerna isär också.

    1. Peppe Öhman says:

      Det kan jag fatta! Du gör ju en del intervjuer och syns kanske mer än de flesta. Intressant poäng med att officiella Maria sminkar sig medan den privata oftast är osminkad. Tycker det finns nåt där. Att det är lite av en lek kanske?

  12. jagjag says:

    Alltså dethär ämnet, alltid aktuellt och aldrig blir jag klokare! Det går liksom inte att resonera sig till hur man ska hantera skönhet. Ryssland tilltalar mig så lite just pga av chauvinismen, hör så många ryska män uttala sig så gammalmodigt, senast en på jobbet sa att män naturligtvis inte kan närvara vid förlossningar, de kan blir helt traumatiserade. Anna-Lena Lauren verkar så robust i sitt sätt så jag skulle gärna höra hur hon personligen står ut med skönhetsfixeringen i Ryssland. Jag själv som bott i sydamerika minns också hur tv-programen har vackra kvinnor som alltid av någon anledning är i bikini och rullas in i en matta eller annat fånigt, medan en medelålders putmagad man står bredvid. Förfärligt. Ja det är fint att få en komplimang för sitt utseende. Jag är inte jättebrydd men tycker inte heller om att se sunkig ut. Antar att med utseendet är det också som med ens talanger; har man känt sig ful som ung är det nog svårt att ta sig ur den känslan och självförtroendet gällande utseendet förblir något sänkt. Män vill säkert också se bra ut men deras utseende hör så mycket mera ihop med aktivitet och hälsosam livsstil. Ja förutom kanske Persbrandt då 😉 Jag kan tro att man har fördelar som snygg men samtidigt tror jag man har det bäst som lagom. Tror det kan vara bättre för utvecklingen av personligheten.

    1. Peppe Öhman says:

      Bra sagt, håller med om allt! och ska fråga anna-lena nästa gång vi ses och återkomma här 🙂

  13. MC says:

    Jag sminkar mig varje dag. Oftast bara mascara o rouge, ibland foundation. Även när jag bara är hemma med barnen, vilket jag oftast är, blir det. Sorgligt men blir deppig av att se mina mörka ringar under ögonen och känner att jag vaknar till och ”sätter på mig mitt ansikte” när jag tar på mig lite smink. Helt sjukt. Tänker mycket på att jag uppfostrar två söner och hur det påverkar dem och ger dem för förväntningar när jag sminkar mig, råkar klaga på min figur eller liknande. Men det är bra, snart ska väl även jag kunna ta steget att släppa sminket.

    Ps skrev för länge sedan kommentar kring miljöpåverkan och mitt köttintag är numera väldigt, väldigt litet. Gamla hunden kunde lära sig sitta tack vare inspo här!

    1. Peppe Öhman says:

      Jag hör dig! Men tycker inte att det ska bli ytterligare ett stressmoment i ditt liv att inte sminka dig. Gör det du mår bra av! Och blev MYCKET glad över det du skrev om köttet! Så fint <3

  14. Hanna says:

    Så intressant! Och intressant att de som inte sminkar sig är i majoritet bland kommenterarna. Jag sminkar mig till vardags, mest för att jag vill se pigg ut. Jag är väldigt ljus och har dessutom rätt dålig hy, så då jag är osminkad ser jag rätt sliten ut (enligt mig själv alltså). Jag har dock inget problem att visa mig osminkad bland folk.

    1. Peppe Öhman says:

      Jag tycker absolut inte att någon skam ska läggas över folk som sminkar sig (jag gör det ofta. Inte på semestern eller om jag sittter hemma hela dagen, men annars)

  15. Jag sminkar mig mindre och mindre. Alltid nog om jag ska stå på scen eller när jag gör skolbesök, och jag tror att det har att göra med att jag vill känna mig snygg, vilket tydligen sminket får mig att göra. Men hemma, på vardagar, går jag gladeligen i slarviga kläder, utan smink, och kan helt utan att tveka också fara till butiken eller på café utan att piffa upp mig destovidare. Och det här är säkert självklart för alla, men för mig är det en aha-upplevelse varje gång jag upptäcker det: ju mer jag använder min kropp, desto mindre tänker jag på mitt utseende. Jag kan konstatera att min kropp fortfarande ser likadan ut, men känslan av att den används till något (promenader, yoga, dans) gör att saker jag annars stör mig på spelar väldigt mycket mindre roll. När jag blir ett subjekt istället för ett objekt tänker jag inte så mycket på utseendet alls.

    1. Peppe Öhman says:

      Så klokt resonerat! Kan verkligen relatera. När jag sprungit långt eller haft en tuff ridlektion kan jag känna en sån tacksamhet för kroppen. Är alltid mycket mindre kritisk till den när jag använder den (och handen på hjärtat är jag faktiskt nästan alltid ganska nöjd med min kropp. Får man säga så?)

  16. Jessica says:

    Jag sminkar mig inte om jag bara ska hänga runt hemma själv eller med vänner, men sminkar mig till jobbet osv. Jag har väldigt mörka ringar runt ögonen (även när jag sover bra) som jag vill dölja och jag vill gärna vara lite brun. Sminkar mig mindre på sommaren.

    Men jag har ingen kroppshets. Var otroligt smal när jag var ung och åt allt. Tänker fortfarande inte på vad jag stoppar i mig, och har därför lagt på mig en del kilon, men bryr mig inte. Tänker ibland på hälsoperspektiv att det inte är nyttigt att dra i sig en chokladmuffins till frukost, men kommer inte längre ån till den tanken.

    Blir lite provocerad av alla fillers osv men blir mer provocerad av alla supersmala på Instagram som ständigt poserar med pizzor, cupcakes, pasta, drinkar och vill ge en bild av att de är avslappnade med det de äter. Jag tror inte att en medelålders kvinna kan ha 0 fettprocent om hon inte nogrannt planerar allt hon äter och inte äter.

    1. Peppe Öhman says:

      Jag avskyr också den trenden: smala som stajlar med att de äter jättemycket. Det är lite Gillian Flynns “cool girl” över det. Tjejer som är snygga, men AAAAAVSLAPPNADE.

  17. Nicolina says:

    Jag sminkar mig varje gång jag ska träffa människor, t.ex. när jag ska till skolan eller till jobbet, även ibland när jag bara ska och handla mat. Jag har finnar och dålig hy, och känner att jag måste sminka mig. Det känns som att jag inte får visa mig utan smink eftersom jag har så dålig hy. Det är ju jobbigt, men har präntat in det i min hjärna nu så länge, att jag måste sminka mig om någon utanför familjen kommer att se mig.

    1. Peppe Öhman says:

      Du är garanterat jättefin både med och utan smink <3 <3 <3

  18. B-M says:

    Sminkade mig mindre förr, nu som 50+ kör jag concealer under ögon, litet färg runt ögonen och gärna en “glow”produkt för huden.Ibland också läppstift. Som ung har man lystern i huden naturligt, som äldre blir man lätt glåmig. Tycker att smink kan göra mycket för att pigga upp ens dagliga look. Färgar och formar ögonbrynen en gång i mån på salong, bästa och billigaste ansiktslyftet 😀 .
    Har kraftigt långt hår som är min bästa tillgång och lägger hellre den korta tiden man har på morgonen att fixa litet med det än att gå all in med sminkningen. .

  19. Eva says:

    Som jag funderar på detta, kanske för att jag har en 12-årig dotter som precis börjat intressera sig för och efterfråga smink… Jag sminkar mig nuförtiden i princip alltid om jag ska lämna hemmet, inte mycket men lite färg på kinder och ögon. Sminkade mig sällan förr. MEN som någon annan skrev, har ett ganska lätt utseende, ser trevlig ut, är glad och har en del färg i mig själv och oproblematisk hy. Har börjat tycka att kommentarer ang utseende skaver allt mer. Särskilt när det kommer till min dotter och hennes kompisar. Jag vill bara att hon ska gilla sig som hon är. Samtidigt helt inkonsekvent efsm jag själv sminkar mig och är intresserad av kläder…

  20. Lena says:

    För mig som (upplever jag) saknar det intresset helt känns viljan att vara snygg också som en social kompetens. Att inte bry sig om sitt utseende alls känns som det ofta har kopplats ihop med att vara kufig och lite asocial, för både män och kvinnor men högre krav på normalnivå för kvinnor. Jag kan bli fascinerad av mina vänner som kan använda kläder och smink som ett sätt att styra hur de blir emottagna.

  21. Vad ska vi annars pyssla med? Nä, skämt åsido.

    Jag slutade sminka mig 2013, var då 22 och brukade ha MYCKET smink. Gick i princip aldrig utan. Men fick katastrofhy, var tvungen att vara utan smink – och sen var det enormt befriande. Så fortsatte vara osminkad (sparat så mycket pengar och tid, haha!)

    Idag är mitt vanliga jag osminkat, men har börjat sminka mig lite mer ibland, kanske 2 dagar i veckan. Och tycker det är ganska kul.

    Det var dock så himla lärorikt att vara helt utan smink. Att lära sig vara bekväm i det. För det är det enda det handlar om, en vanesak. Sen måste jag hålla med ovan om att visst är det lättare om man inte har dålig hy, mörk under ögon, redan har mörka ögonfransar osv.

  22. Kom på att jag förresten skrivit ett blogginlägg om “hur vågar man gå osminkad”: https://jennifersandstrom.se/2015/03/23/hur-vagar-man-sluta-sminka-sig-och-ga-osminkad/

  23. Anna says:

    Alltså våga och våga, kan jag väl, men varför skulle jag frivilligt gå omkring och vara ful? Har acneärr, rödaktig runt näsa och mun samt är flötig utav helvete = ful. I veckorna sminkar jag mig mellanmycket (foundation/concealer/ögon/bryn, men ingen contouring eller läppar) för att väga upp, om jag inte ska ut på någon aktivitet har jag bara cc-cream, bryn och mascara på helgerna. Funderar på microblading för att spara tid på brynen men det kostar så mycket. Klart att jag hellre skulle vara snygg naturligt, men nu är jag ju inte det, så jag tänker fejka/.

    1. Peppe Öhman says:

      Helt förståeligt (fast vi har ju träffats och du är verkligen inte ful). Tycker att, som någon skrev här, det blir fel också om idealet (det lite finare) är att inte sminka sig. (jag funderar också på microblading)

  24. Liljan says:

    Jag sminkar mig typ varje dag, inte mycket, men så huden blir fin och bryna täta. Håller med om mångt och mycket i kommentarerna ovan, men vill också lyfta fram aspekten att ”kvinnliga intressen” alltför ofta förlöjligas. Alltså ja – jag förstår att vackerhetsnormen är idioti och knappt nån skulle sminka sig ensam på en öde ö, men då (ett lika ytligt) intresse för bilar inte alls är fjantigt, medan smink är suck o stön o himla med ögonen… Äh. Känner att orden fattas mej. Kanske nån förstår ändå?

    1. Peppe Öhman says:

      Jag fattar precis! Det kvinnliga har alltid lite lägre status än det manliga. tack för att du tog upp detta.

  25. Anna says:

    Jag har sminkat mig i perioder. Som tonåring varje dag, som student bara på fest, sedan mer och mer och nu nästan varje dag, och alltid när jag ska till jobbet. Jag tror det har att göra med att jag gått upp i vikt och tycker att jag ser äldre ut. Inte för att jag sminkar mig så mycket – lägger max fem minuter på det varje dag. Men jag försöker jobba emot känslan av ett måste och försöker låta bli på helgerna. Jag tycker också att det är viktigt för min dotters skull, att hon ska se att det går lika bra vilket som.

    1. Peppe Öhman says:

      Just det där med döttrar tycker jag är svårt. Majlis vill alltid låna mitt läppstift och jag låter henne göra det samtidigt som jag får panik av att jag presenterar henne för en värld där kvinnor ska göra sig fina. Fattar att det inte är så enkelt, men har svårt att orientera mig kring hur jag ska göra.

  26. puva says:

    Jag lärde mig tidigt att kamouflagesminka mig pga häftig acne som började när jag var ca 11. Som värst var det kring 15-17 och jag kunde inte gå ut utan tjockt med concealer och alltihopa. Ibland hade jag bråttom och slarvade men då fick jag tvätta bort det och börja från början. Det var asigt. Jag straffade min hemska hud med uttorkande krämer och det blev ju bara värre av det. Idag har jag lagt om hela mitt näringsintag och det här gjort att jag för första gången på mer än 25 år har slät hud. Eller slät är den ju inte men kunde passera för acnefri i alla fall.

    Det sätter spår i en, att alltid vara “den fula” – så kände jag mig länge, länge. Smink hjälper för att passa in, för att känna sig normal. I några år har jag övat mig på att sminka mindre och det går okej, fast jag fortsättningsvis känner mig halvnaken utan eyeliner och utan smink alls är som att glömma att ta på sig baddräkten i simhallen. Men easy does it.

    1. Peppe Öhman says:

      Tack för att du skriver et här. Så viktigt perspektiv. (och utan att objektifera någpn har jag alltid tyckt att du är vacker)

      1. puva says:

        Nu skriver jag det här med en lätthet, liksom ett konstaterande. Men jag ska inte glömma alla tårar och all ilska och all avund jag känt för tjejer och kvinnor som inte behövt ta ställning till detta okväde till hudsjukdom. Det har varit en lång väg, och det här också att göra med att bli äldre: hur jävla skönt det är att inte behöva bry sig om en hel del saker längre. Men jag minns så tydligt hur det var att definitivt bry sig. Jag övar mig på att se mig själv med andras ögon. Ingen är man så sträng mot som sig själv. För ca 10 år sedan började jag jämföra hur jag ser på andra jämfört med mig själv. Vad tittar jag på? Jag struntade blankt i andras skavanker och såg vackra ögon, fina frisyrer, coola klädval. Varför måste jag själv vara perfekt på alla fronter? Som sagt, det har varit en lång vandring och jag ska inte överta ditt kommentarsfält med detta:)

        Tack för snälla ord!

  27. A. says:

    Så viktigt och intressant tema! Själv sminkade jag mig en del i högstadiet (för att alla gjorde det), men slutade efter en tid. Var aldrig särskilt bra på det, och hade inte råd med produkterna. I något skede blev självkänslan så låg att jag började uppfatta mig som ett “lost case” och nu kör jag på en osminkad look vid alla tillfällen om det inte är en finare fest. Säkrast så för då kan ingen säga åt mig att jag ser bättre eller sämre ut med/utan smink. Och när jag sminkar mig använder jag bara en BB-cream och maskara. Nästan så det knappt märks någon skillnad utåt. Skulle gärna satsa mer på smink, kläder, hår etc, men på något sätt känns det som att det är lönlöst, “för det blir ju ändå inte bättre.”

    Lika fin borde jag väl anse att jag är både med och utan smink, det är ju bara en annorlunda look.

    Åh känns som en ganska råddig kommentar, hoppas du förstår min poäng.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.