Familjens drivkraft

5 years ago

Familjens drivkraft

Mycket länge var Cancun och Acapulco (Ankapulco) väldigt abstrakta orter för mig. De var platser man på sin höjd läste om i Kalle Anka. Liksom hittepå-semesterorter. Klipp till 2019 då vi i fredags reserverade hotell, i lördags köpte biljetter och på söndag vid lunch anlände till Playa del Carmen, söder om Cancun, i Mexiko.

Det är samma sak varje gång vi ska ut och resa. Precis innan vi ska åka får jag kalla fötter och tycker det bara blir dyrt och omständligt. Det känns så JOBBIGT att packa ihop hela familjen och förflytta sig tillsammans. Jag ångrar resan, ligger och har ångest. När vi sen väl kommer fram älskar jag alltid det.

Det som också alltid sker är att det är jag som scoutar hotell, undersöker området, jämför priser, kommer med förslag, kontaktar och planerar. Det är också jag som ser till att Vidar packar sin väska och att det finns accessoarer (alltså mjölk, nattblöjor, kläder, leksaker etc år Majlis). Jag hyser så många känslor inför detta.

Familjens drivkraft

Jag gillar att ha kontroll och att ta initiativ. Jag får saker att hända. Men jag avskyr att jag automatiskt är projektledaren som ser till att ungarna är mätta och någorlunda glada. Det uppstår dessutom nåt slags kognitiv dissonans då jag samtidigt går omkring och tror att vi till vardags lever jämställt. Eller vi gör verkligen det om man räknar enligt vardaglig millimeterrättvisa (jag tycker för övrigt att millimeterrättvisa är tusen gånger bättre än att höfta eftersom höftandet så lätt får en att trilla ner i gamla, unkna könsnormer). Vanliga veckor delar vi lika, men så fort det blir semester eller något förändras styr jag upp hela skiten. Annars blir det bara gammal vanlig vardag.

 

Familjens drivkraft

Jag kan bli så sjukt trött på att vara motorn. Den som driver och ser till att det händer något. Jag fattar att jag är lagd lite mer åt det hållet än Magnus. Maggan skulle vara lycklig på en liten strand i Thailand där det mest spännande som hände var en våg då och då. MEN jag tror också att man i ett parförhållande får vissa roller. Med en helt annan person skulle jag kanske vara lite mindre drivande och Magnus mer. Och så tror jag att det är en så typisk kvinnogrej att styra upp allt som måste styras upp. Ta det ultimata ansvaret.

Okej, så här: Ibland skulle det vara skönt att åka på en resa som någon annan ordnat. Och då menar jag inte resebyrå.

Familjens drivkraft

Mari · 5 years ago
JA! Precis så

s · 5 years ago
Nå har hört att vissa klagar på att livet är då trist eftersom partnern är si eller så ;) var och en har väl nog ändå själv ansvaret fastän det skulle vara skönt att nån annan skulle ordna grejer åt en

Jeanette Öhman · 5 years ago
Tur att ens liv i alla fall inte är trist!

Anna · 5 years ago
Min första kommentar på nya bloggen! Grattis till flytten! Jag undrar vad som händer om du skulle lämna allt till Magnus? Hos oss är det nog så att bådadera kan arrangera en resa, men... om jag låter partnern göra det så blir det (kanske) inte riktigt som jag vill ha det...

Jeanette Öhman · 5 years ago
Bra fråga: det skulle säkert bli bra, men sjukt mycket dyrare antagligen (och inte nödvändigtvis lyxigare). ELLER så skulle vi inte komma iväg alls. Orsaken till att det blev Mexiko och inte Hawaii som Magnus ville åka till var att jag sa att jag gärna är med på Hawaii om han bara kommer med ett förslag på hotell och flyg.

Jessica · 5 years ago
Jag ordnar också allt vid resor (tom packar pappans kläder!!) och tycker det är jobbigt! Men samtidigt skulle det vara ännu jobbigare om han ordnade en resa och jag inte hade kontroll på vad som ska upplevas, ätas osv. Om något hade varit tråkigt, onödigt dyrt, gått fel osv hade jag säkert surat hela semestern. Det är anledningen till att jag packar hans kläder, jag HATAR att han glömt packa kalsonger och laddare och första dagen på semestern går åt till att leta efter affärer där han kan lägga semesterkassan på grejer som han redan har hemma! Varför är det såhär? Ja, vi har olika personligheter. Jag är mer ordningsam och kontrollerande. Men varför är jag det? Är jag bara född sån? Är det uppfostran? Är det miljö? Ligger det i kvinnors dna att vara ordningsamma projektledare? Nä, jag tror inte det. Det är patriarkala strukturer, men eftersom de har påverkat min personlighet så djupt sitter jag fast i ett moment 22. Jag måste projektledare, annars når jag dåligt! Eller så får jag lägga semsterkassan på samtal hos psyk för att lära av mitt kontrollerande. Eller ta ut skilsmässa och försöka hitta en man som kan läsa mina tankar.

Jeanette Öhman · 5 years ago
Kunde inte ha skrivit det bättre själv.

Liljan · 5 years ago
Så sjuuukt bra beskrivet!!!

Ylva · 5 years ago
Jag känner mig som din Maggan. Tyvärr är jag tvungen att vara projektledare men jag njuter inte av att göra en massa extra. Jag minns i gymnasiet när jag blev medveten om att flickorna i gänget verkligen ville organisera våra midsomrar med gänget och man fick aldrig ta det lugnt utan det skulle förberedas mat eller något annat stup i kvarten. Killarna typ eldade bastu. Hade hellre varit kille då. Och obs det var tjejerna som tog på sig hetsen och jagfattar att det har med strukturer att göra men ändå. Jag hade inte behövt äta så avancerad mat. Så även om jag förstår din poäng så tror jag att saker kan bli gjorda även om man inte åtar sig projektledandet. Kanske inte så som man själv vill att det ska bli. Jag kritiserar inte dig men jag har själv fått inse ett antal gånger att jag inte är oumbärlig. Herregud jag känner inte dig men det lät lite ledsamt att det var så jobbigt att komma iväg. Skulle själv väldigt gärna åka till cancun!

Jeanette Öhman · 5 years ago
Fattar precis vad du menar. Har under de senaste (10) åren dragit mig ur allt projektledandet i kompiskretsar, men känner mig också ganska illojal när jag ser ur de andra brudarna kämpar och fixar.

anna · 5 years ago
+1

Anna · 5 years ago
Instämmer helt, kan bli så trött. För min sambo kan planera, kolla upp, ha framförhållning, tänka några steg framåt och boka grejer. Men är såå mycket mer företagsam när det gäller egna/jobbgrejer. Så han kan ju. Men hemma är det trögt med projektlederi, och det gnager mig.

Jeanette Öhman · 5 years ago
Precis! Så stereotypt problem.

Elly · 5 years ago
Precis så!

Liljan · 5 years ago
En av orsakerna till varför jag trivs med att vara ensamförälder: jag blir naturligt projektledaren och behöver inte vara irriterad på den andra vuxna. Passar mig uuutmärkt att vara ensam in charge. Precis som Jessica skriver ovan blir det lätt ett slags moment 22 annars. (För övrigt har jag inte ännu hittat din nya blogg på Bloglovin. Går det att åtgärda också måntro?)

Jeanette Öhman · 5 years ago
Kan förstå! Och tack för feedback gällande bloggen, ska försöka åtgärda <3

Josefina · 5 years ago
Och så den mest irrriterande frågan av alla som kan komma i ovanstående situation: Har vi tagit med oss (barnets) XX? Vadå VI, när det bara är en (jag) som packat? Hurmpf.

Jeanette Öhman · 5 years ago
kan verkligen relatera.

Titti · 5 years ago
Åkte ni med flyg? Alltså vah... Kommer ni att stanna flere månader eller eventuellt pausa i flere år med flygandet efter denna resa? Eller passar ni bara på att flyga nu innan det i framtiden blir lågstatus att flyga? Fattar ingenting...

Jeanette Öhman · 5 years ago
ja tyvärr tog vi flyget. Eftersom vi bor i södra Kalifornien var det en kort flygresa, men såklart inget att stoltsera med. Är inte flyg lågstatus redan nu?

Jessica · 5 years ago
Jag blev också jätteförvånad! Alltså jag bryr mig inte alls om ni flyger, tycker det är fint att ni fick komma iväg på en härlig resa. Men i och med att ni själva dömt folk som ”nöjesflyger” och varit positivt inställda till t ex Aningslösa influensers så blev jag jätteförvånad över att ni åkte på en sådan här resa. Jag är inte för flygskammande och tror inte på lösningen att alla ska sluta flyga privat för det finns så mycket annat med resande som skulle bli påverkat om alla slutade resa på det sättet. Det finns flera sidor av allt är det jag menar. Men det hade varit intressant att höra hur ni resonerar kring detta. Tack som alltid för en fin blogg och fortsätt njuta av Mexico! Kram!

Titti · 5 years ago
Tack för att du uttryckte detta så bra. Jag erkänner att jag verkligen får hålla mig från att inte säga något rentav elakt. Men det är inte the way to go, jag vet ju det. Dessutom är jag en snäll människa. Jag vill bara säga att det lönar sig kanske inte att sitta på sååå höga hästar och döma andra gällande detta. Om frestelsen blir för stor, lönar det sig att läsa inlägget från den 18. februari. Nu är det inte ens två månader senare. Ni har också haft långväga gäster (som jag antar flög). De gäster som hyr er lägenhet över sommaren flyger med stor sannolikhet även de långdistans. (Iaf. jag fattade f.ö. inte på basis av 18.02. inlägget inte att det var okej att flyga kortare sträckor...).

Sofia · 5 years ago
Jag upplevde iofs inte alls att de (Peppes) inläggen om att flyga var dömande utan mer reflekterande. Det verkar som Peppe har haft det tufft med Magnus som jobbat mkt, lite tid för familjen etc så resan är en belöning och nej, ej bra så klart men Peppe är också människa? Är inte livet lite så här för oss alla?

Jeanette Öhman · 5 years ago
Ja, jag är verkligen inte ofelbar! Jag skriver också mycket om feminism utan att själv leva i en perfekt jämställd verklighet. Vi har bil! Jag är ledsen om mitt inlägg om flygande lät som om jag satt på höga hästar, det var verkligen inte meningen. Det jag skriver om här på bloggen är mest reflektioner och tankar kring livet. Jag kommer säkert i framtiden också att skriva om klimatet och hållbarhet trots att jag själv flyger och har folk från Norden som hyr vår lägenhet på sommaren. (Tack Sofia, för din förstående kommentar!)

Magdalena · 5 years ago
Funderar också på det nu kring resa och sånt, vem som är projektledaren...Det blir nog oftast jag som planerar och packar för barnen men jag brukar ibland medvetet fråga partnern också kring åsikt vad som ska tas med och hur mkt. Har hänt att vi båda packat en ryggsäck åt barnet och åkt iväg till vänners stuga och glömt ryggsäcken..tur var mest bara blöjor som behövdes inhandlas just då :) Sedan beror väldigt mkt på vart vi reser, oftast med båt - partnern sköter det hela mest på finska så jag "slipper". :) Men klart ibland känns det mest kring hemmet också just projektledarrollen - att ha koll osv - å andra sidan lättare att hamna i denna fälla nu när jag är föräldraledig och hemma ändå. Sedan är jag själv lite lagd åt planeringshållet att skriva listor och planera, ibland överplanera men är medveten om detta så vi försöker slopa det och ta mer vad som sker. Speciellt nu som tvåbarnsföräldrar också att det blir inte alltid som planerat hehe...

Jeanette Öhman · 5 years ago
Jag fattar precis vad du menar. Antar att man måste se över sig själv också. Den här gången fick nioåringen packa själv (med instruktioner såklart). Det gick inte perfekt, men noterade att alla ändå överlevde och verkar ha det bra.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.