The Way We Play

Ett litet djur

1 week ago

Vardagen marscherar på och jag orkar liksom inte skriva hur FORT tiden går för så känner väl alla. Tänker mycket på det. Svisch så är det fredag, april, sommar och sen åker vi tillbaka till LA och så har vi plötsligt bott här i tio år. Det enda man kan göra är väl att låtsas som ingenting, vara snäll mot människor och djur och försöka ha det så bra som möjligt medan tidståget tuffar på. Kanske distrahera sig med konst, musik, litteratur och hästar?

I går fyllde dottern till en av mina närmaste kompisar, Frida, år. Det blev barnkalas med våfflor, tårta, kanelbullar och en massa program för barnen så föräldrarna kunde sitta i skuggan och snacka en stund.

Ett litet djur

När vi lämnade Santa Monica var det ganska kyligt i luften och jag drog på mig en jacka. Var till och med lite ängslig inför att frysa på kalaset. Som vanligt var det ändå tio grader varmare inne i The Valley så jag svettades istället. Det gjorde nog också Majlis i sin griskostym.

Ett litet djur

Majlis körde för övrigt sitt eget race. När Vidar var liten och andras barn härjade på restauranger och i affärer brukade Magnus och jag ge varandra menande blickar och förenas i nåt slags tyst gemenskap i att folk borde ha bättre ordnung på sina barn. Sen kom Majlis som en jäkligt arg orkan och gav oss en insikt i att Vidde nog bara var ett väldigt lugnt barn.

Ett litet djur
Ett litet djur

Jaja, det är bra att livet påminner en om att inte vara självgod. Just självgodhet och förmågan att förklara/förminska sina egna misstag är något vi för övrigt talar om i Mellan raderna som Karin och jag spelade in i dag. Karin har nämligen läst Agnes Lidbecks Gå förlorad. Lägger upp länk till podden så fort Magnus lagt upp den.

Ett litet djur

Tog för övrigt Magnus på bar gärning när han på barnkalaset hällde upp vittvin i en kaffemugg. Det var den söndagen. Nu är det måndag igen och jag har jobbat som ett litet djur, MED ett litet djur som oavbrutet skrikit PEPPE! åt mig. När jag är som mest irriterad på det tänker jag alltid på att någon garanterat skulle säga att jag en dag kommer att sakna den här tiden. Nja, säger jag. Jag kommer att sakna en gosig liten tvååring, men inte en sur en som sliter min arm från tangentbordet.

Ett litet djur

6 Replies to “Ett litet djur”

  1. Maria says:

    Jag läste en intressant grej som fick mig att tänka på diskussionen här på din blogg för några dagar sen om skönhet och smink. Borde väl egentligen kommentera på det inlägget men det känns samtidigt dumt att skriva på gamla inlägg… Anyway, Monica Ålgars länkade till en text som handlade om att folk idag väljer att tala om “hälsa” istf “dieter” men att det sist och slutligen handlar om samma sak. Det som fick mig att tänka på diskussionen på din blogg var detta: “And when pressed to explain how their health practices differ from the beauty routines they claim to not care about, most people fumble, because commitment to either pursuit, in its extreme, is futile (spoiler alert: we are all going to die).” Dvs vi shameas om vi satsar på det som kallas “beauty” (som smink) men att satsa på “wellness” applåderas, även om det de facto egentligen handlar om samma mekanismer och mål: att se ung/bra/snygg ut osv.

    1. Peppe Öhman says:

      Huvudet på spiken! Det är lite som den där trenden som mom för några år sedan: Strong is the new pretty. Som i praktiken betydde snygg, smal och stark är det nya pretty.

  2. Anna says:

    Aaaah, Lucas systerdotter har samma griskostym. Eller hade, den passade till Halloween när hon fyllde ett, så nog för liten nu.

    1. Peppe Öhman says:

      Vi köpte den här till Majlis Halloween 2018, när hon precis fyllt två. Nu börjar den vara liiite för liten.

  3. jessica says:

    Alltså UNDERBAR bild på påkomna Magnus. Barnet i balettkjol i bakgrunden, den halvgömda lappen. Fem av fem!

    1. Peppe Öhman says:

      haha, TACK! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har mig.