Jobbet och livet
5 years ago
Friday Lab kurs två och tre håller ju på as we speak och jag tänker extra mycket på hur och när, på vilket sätt och hur MYCKET jag jobbar. En stor del av FL är ju Facebook-grupperna och jag får själv ut så mycket av att läsa hur folk strukturerar upp sina dagar. Jag kunde själv vara bättre på strukturen (ska skriva mer om det senare), men oftast göra jag kreativa uppgifter på förmiddagen, inte sällan enligt pomodoro-metoden och sparar det mekaniska/montona till
För några dagar sedan läste jag den här artikeln i New York Times om idealet att jobba jättemycket. Jag pratade också kort om den i senaste Mellan raderna. I dag märkte jag att DN hade översatt den, så varsågoda ni som hellre läser på svenska. Den är absolut läsvärd. Den går i korthet ut på att det i USA (och kanske också i Europa) finns en uppfattning om att jobba hårt leder till framgång och att några få extremt rika personer i Silicon Valley (jag ser på dig Elon Musk) har sålt in den här lögnen delvis för att det gynnar dem själva att folk som jobbar för dem gör det så mycket som möjligt.
"... i en intervju med Marissa Mayer, tidigare chef för Yahoo, från 2016 där hon sade att det är möjligt att arbeta 130 timmar i veckan ”om man är strategisk kring när man sover, när man duschar och hur ofta man går på toaletten”.
Själv jobbar jag ganska lite. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig halvlat. Det sagt får jag saker gjorda och är extremt noga med deadliner, men jag jobbar inte ihjäl mig precis. Drar ut och rider när jag har lust liksom. Det enda året i mitt liv då jag varit på gränsen till utbrändhet är när jag gjorde en Master på USC och det var så sjukt mycket att läsa och skriva och prata om att jag började tappa hår av stressen.
Ni då, jobbar ni över? Får ni tillräckligt betalt för det ni gör? Det är ju otroligt kulturellt, både länder och branscher emellan. Men om ni utgår från er själva. Är ni någorlunda nöjda=
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Emma · 5 years ago
Jag är så snabb så jag gör mina arbetsuppgifter på typ 3 timmar. Däremellan sprider jag god stämning, hjälper andra, stör andra, surfar runt och dricker kaffe. Kommer alltid lite sent och går alltid lite tidigt. Har aldrig dåligt samvete.. för jag gör ju mitt jobb och kan inte rå för att 6 timmars arbetsdagar än inte är verklighet!
Peppe Öhman · 5 years ago
Du är JAG!
Matilda · 5 years ago
Jag är på jobbet fyra timmar om dagen. Har jättesvårt att inte tänka på jobbet när jag inte jobbar, men jag övar på att strunta i jobbet när jag är hemma.
Peppe Öhman · 5 years ago
Låter som den perfekta lösningen.
Ellen · 5 years ago
Jag har oreglerad (obegränsad?j arbetstid vilket både kan vara bra och en förbannelse. För mig passar det i det stora hela bra. Jag är ganska ”ryckig” både i min ork och förmåga att prestera så det är skönt att känna att jag styr själv i stor utsträckning. Har jag en deadline får jag helt plötsligt både ork och förmåga så det är tur. Det krävdes dock en hel del analyserande och ältande av dåligt samvete innan jag insåg att jag utför en hel del jobb medan jag lagar mat, promenerar, viker tvätt och allt vad det kan vara eftersom jag ofta går och funderar på hur jag ska lägga upp/formulera/lösa saker som hör till jobbet. Jag har inga problem med att mixa ihop jobbtid med ledig tid så då funkar det. Annars skulle det nog vara lite stressande att ha jobbet i bakhuvudet. Jag är nöjd med andra ord. :-)
Peppe Öhman · 5 years ago
Precis det har jag också tänkt på: att jag utför mitt jobb också när jag inte sitter ner och skriver. Allt tankearbete jag sysslar med är grunden för att det överhuvudtaget ska bli text.
Mikaela · 5 years ago
Jag är anställd, men arbetar de flesta dagar hemmifrån. Jobbar fyra dagar i veckan, har fredagar ledig. Från början var pga av att barnen var små, numera mest för att det är skönt med fyradagars arbetsvecka. Just för att arbetet är hemma, håller jag ganska strikt i arbetstiderna, barnen är en orsak till det. Jag märker att om jag "ger efter" så sitter jag i tid och otid vid datorn. Känner mig ibland lat jämfört med kollegor sitter om kvällarna vid datorn, plus att jag bara jobbar fyra dagar. Särskilt de perioder som det skulle finnas massor av arbete. Tänker att jag är (eller måste vara) desto effektivare under de faktiska arbetstimmarna och försöker lära mig att prioritera uppgifter.
Peppe Öhman · 5 years ago
JAg gjorde också fyradagars arbetsvecka medan jag ännu var anställd . Älskade det. (Tror att man blir otroligt effektiv när man har barn, Det som måste göras görs!)
Charlotte · 5 years ago
Har faktiskt inte funderat så mycket på det för jag ser inte mitt jobb som "jobb" utan det är mitt liv och jag stressar verkligen inte ihjäl mig. Jobbar en massa timmar varje dag men eftersom jag kan styra över min tid, arbetsplats och i kombination med att jag älskar mitt jobb så känns det aldrig som ett tvång snarare som en positiv obsession.
Peppe Öhman · 5 years ago
Mycket fint att älska det man gör som yrke.
Charlotte · 5 years ago
Har faktiskt inte funderat så mycket på det för jag ser inte mitt jobb som "jobb" utan det är mitt liv och jag stressar verkligen inte ihjäl mig. Jobbar en massa timmar varje dag men eftersom jag kan styra över min tid, plats och i kombination med att jag älskar mitt jobb så känns det aldrig som ett tvång snarare som en positiv obsession.
Jessica · 5 years ago
Jag önskar att min hobby var mitt jobb. Problemet är att jag inte har någon hobby. Ingen hobby som går att förvandla till ett jobb iallafall (kolla på Netflix i badkaret verkar vara svårt att tjäna pengar på) . Jag är därför ingen karriärist. Jag har inget drömjobb. Jag har inte ambition nog att slå mig fram på karriärstegen. Jobbet är inte min grej liksom. Jag går dit för att få en lön insatt på kontot varje månad. Sen har jag ofta ganska kul på jobbet ändå, men jag är bekväm. Jag är engagerad, men anmäler mig sällan till extra uppgifter. Jobbar aldrig över. Jag jobbar snabbt och sen hänger jag med kollegor. Kommer ofta sist och går först. Jobbar gärna hemifrån, för då jobbar jag ännu effektivare och får mer tid för badkaret och Netflix. Mina dåliga karaktärsdrag influerar mitt yrkes-jag. Jag är lat och egoistiskt. Jag har svårt att kasta mig in med hull och hår och lägga kraft och energi på sådant som inte direkt gynnar mig själv genom att ge mig glädje eller tons of cash. Men jag är plikttrogen och pålitlig som anställd och gör alltid det som förväntas av mig på jobbet, men oftast inte så mycket mer.
Peppe Öhman · 5 years ago
Låter som om du har en fantastisk självkännedom! Kan känna igen mig i mycket du skriver. Well played!
Linn · 5 years ago
Gud, vad otroligt befriande det här var att läsa! Tycker det låter alldeles utmärkt!
Linn · 5 years ago
Så himla rolig fråga och kul att läsa alla svar! Just det här är nog anledningen till att jag har så svårt att byta jobb. Jag är relativt välbetald och jobbar då rakt inte ihjäl mig. Jag tror att jag har jobbat övertid kanske en vecka på fem år. Alltså under en vecka, resten har jag jobbat 9-17 eller oftast ännu kortare. Just nu jobbar jag officiellt 80% och är ledig på fredagar, men jag jobbar sällan ens till kl 16 övriga dagar. Två hämtar jag t o m på förskolan kl 16 så då måste jag gå senast 15.40. Så rent arbetstidsmässigt kanske jag jobbar...70%? Jag är likt många andra sjukt snabb och effektiv på jobbet så jag hinner ofta ändå dubbelt så mycket som andra. Brukar trösta mig med att jag jobbar bra när jag väl jobbar. Hehe.
Peppe Öhman · 5 years ago
Precis så brukade jag också jobba. Lediga fredagar och ganska korta dagar, men fick ändå allt gjort. I praktiken en gång i månaden övertid då tidningen skulle i tryck.
Peppe Öhman · 5 years ago
JAg gjorde en andra Master när jag var 35 och ÄLSKADE att plugga som vuxen. Fick ut så mycket mer av det än när jag var 22. Rekommenderar det för alla.
Anna · 5 years ago
Vilket jätteintressant inlägg, önskar att jag hann skriva kommentarer lite snabbare, men så blir det sällan... Håller absolut med om att det tar otroligt mycket tid att studera på amerikanskt universitet. Jag skulle inte säga att det är svårighetsgraden som är krävande, utan mer den enorma mängden arbete man förväntas utföra. Fick bla magkatarr när jag studerade här... Tyckte också att hela attityden var väldigt gymnasial, dvs att i Sverige så studerar man mer för sin egen skull, i USA för lärarens betyg och omdöme... Sen på jobbet så förväntas man ju stanna på kvällen tills jobbet är klart... vilket i princip betyder att det kan bli svårt att gå hem, så man får sätta någon egen regel för det. Som jag skrev i någon tidigare kommentar så tycker jag absolut att man förväntas jobba 50+ timmar/v som heltidsanställd, gärna mer, och som deltidsanställd blir det sällan så lite som man trott heller. Vet att jag har gått hem och mött chefen i trappan som påmint om att vi ska arbeta övertid, usch! Just det där med hur sårbar man är som anställd är ju ett annat kapitel. Att man är helt beroende av företaget (som kan avskeda en när de vill utan anledning) för inte bara inkomst och pensionssparande utan även för sjukförsäkringen, som kanske ens partner eller familj också har. Det fostrar ju en kultur där de anställda inte uppmuntras till egna idéer eller initiativ. Det är väl därför som jag tycker LAS är något av det viktigaste som Sverige har. Och blir man arbetslös eller sjuk/utbränd så finns det inget skyddsnät som fångar upp en (pröva att kolla upp vad/hur länge du får hjälp som arbetslös i din delstat). Sen att det inte finns något riktigt pensionssparande heller utan man förväntas spara ihop alltihop själv.. Det går nästan inte en dag utan att jag oroar mig för det... Ja, som du hör, jag har inte mycket till övers för den amerikanska arbetspolitiken. Sen semestern, med 2v semester så går det inte att tex åka på längre resa till Sverige eller ta ledigt både på sommaren och till julen. Och om man har mer semester så finns det inte någon tradition här att ta ut allt på en gång, utan amerikanerna tar ut semestern i långhelger (tex tors-sön, oftast vid helgdagar) och tar sällan ut allt varje år utan det läggs på hög eftersom det är så svårt att vara borta från jobbet. Tycker det är lite intressant att många man träffar på här (svenskar alltså) är så otroligt välbärgade och i de flesta fall så arbetar inte kvinnan, utan har då både tid och pengar att åka till sitt sommarhus i Sverige i 8v på sommaren och till varmare breddgrader i ett par veckor på vintern... Skulle kunna skriva mer, men där fick jag skriva av mig lite! Ha det bra!
Peppe Öhman · 5 years ago
Tack för den här insiktsfulla kommentaren! Jag har ju vetat att det ligger till så här på ett ungefär, men intressant att få en utläggning av någon som också har det svenska perspektivet. TACK!
Ebba · 5 years ago
Med ett barn på två år och det andra i magen tänker jag mycket på det här ämnet just nu dvs pengar vs arbetstid. Och arbetstid vs fritid/tid med barnen. Bor i Paris där arbetskulturen är att jobba länge länge på kvällarna (exempel från torsdag när jag åker hem vid 18.45 säger min kollega ”ska du redan gå hem?” obs kollega jämngammal med mig med tre barn). Har dock inga problem med att gå hem ”tidigt” dvs vid 17.00 men jag hinner absolut inte allt jag ska och måste jobba hemifrån på kvällen. Intressant att läsa andras upplägg/ effektivitet. Vi har otroligt mycket möten på jobbet - säkert 30 timmar i veckan - försöker rationalisera men min chef vill att jag går på typ allt :(. Svårt alltså att få gjort det jag ska på resterande timmar. Tycker inte jag är tillräckligt bra betald (är dock högavlönad) för att jobba 50/55 timmar i veckan. Uppsidan i Frankrike är de generösa semestrarna - över 8 veckor per år. Skulle gärna gå ner i tid men är rädd för att jag kommer behöva jobba ännu mer på kvällar och helger (jobbar redan i princip alla helger åtminstone några timmar). Skulle säkert kunna vara mer effektiv och läser med stort intresse dina inlägg och länkar om detta. Tack för en superintressant blogg!