Botemedel för världsångest

2 years ago

I går hade jag en så infernaliskt dålig dag och beslöt mig för att vara snäll mot mig själv. Jag tog en tupplur och gav mig sedan ut på en springtur. På stranden fick jag för mig att börja plocka upp skräp och vet ni, det kändes så bra. Det är ju världens minsta grej att under en halvtimme plocka upp plastleksaker och -flaskor som folk lämnat i sanden, men det kändes ändå meningsfullt. Att göra saker som är bra för ens omgivning måste vara en av hemligheterna till att själv må bra. Lägg till att flytta fokus från en själv till något annat.
För några dagar sedan frågade jag er om hur nu hanterar världsångest. Tack för alla tips och berättelser, det kändes bra. Också att veta att jag inte är ensam:
“Vi bor precis utanför stan vid en sjö. Jag brukar sätta mig på bryggan och bara andas och lyssna till djurlivet när det blir för mycket. När det blir ALLDELES för mycket, typ mådde illa för att jag använde hushållspapper istället för disktrasa pga lathet, så slår det över och jag ägnar mig åt totalt ovettiga saker som att måla om naglarna, sminka mig osv. Fönstershoppar på nätet i timmar ibland. Känns som man försöker motverka det tunga med det extremt glättiga.”
“Jag fokuserar på min lilla verklighet. Det närmsta, livet som händer här och nu. Stänger av från nyheter en stund…”
“Ordnar släktträff var vi mest dricker kaffe och äter kex med färskost. Ångestgråter lite medan partnern lyssnar och går sedan över till trygga framtidsdrömmar och läser innan sovdags så att tankarna hinner skingras!”
“Jag har alltid känt mig tvungen/manad att lyssna på NPR när jag kör bil (för att ta vara på tiden), men efter nyår slutade jag. Istället bara musik, och bara musik som gör mig glad. Oerhörd skillnad. Står knappt ut med nyheter, för allt jag hör är ”here is a thing that’s totally fucked up, and here is another one that’s even worse”.
“helt ärligt? lägger mig på rygg , blundar och låtsas att världen är en bättre plats och att jag är gift med Harry Styles.”
“Tar allt i doser. Svaret kan ju inte vara att sluta bry sig, lyssna, läsa och ta in. Så bättre att ta små doser. Däremellan mer av sådant man blir glad av. Natur. Böcker. Rörelse (springa, simma, dansa, bollsport, bara man svettas). Samtal. Massage. Hav. Djur.”

“Jag låter bli att se våld på film eller videoklipp, läser inte beskrivningar av sadistiska handlingar som t.ex. mordet på romen häromveckan, läser ej dylika böcker heller. Jag tycker verkligen inte att jag kör huvudet i sanden, min fantasi är helt tillräcklig och jag vet att dessa hemskheter händer. Men ja, jag skulle nog vilja ha någon form av strategi inom mig. Det märkliga är att jag jobbar inom vården, fått höra hur mycket hemska historier som helst och sett resultat av våld och det kan jag nästan alltid hantera utan att må dåligt. Frågade en gång en psykolog som jobbade med torterade flyktingar hur hon dealade med historier och hon kunde se det positiva i sitt arbete som övervägde det andra. Tunga ämnen. Tyvärr är nyheter väldigt mycket negativa nyheter, tror inte det är bra för folk”
“Går ut i skogen och andas djupt. Ser på fåglar och skalbaggar, känner på mossan och plockar svamp och bär. . bästa ”terapin” för att lägga världsångesten åt sidan för ett tag. Har ibland också ”världsnyhetsfria dagar” men läser ikapp mig nån dag senare.”
“Har sån himla werltschmertz emellanåt så jag har helt ont i magen 😥. Hatar hur elak människan är och hur dumma vi är som aldrig lär oss av våra misstag eller ens vill lära oss! Har dock lärt mig via terapi att jag är en sån personlighetstyp som lätt tar på mig andras känslor och därför blir det extra tungt att handskas med saker som jag inte kan göra nånting åt krig, miljöförstöring osv eller lite kan jag ju göra men du fattar. Önskar verkligen ibland att jag kunde vara mera som de som inte bryr sig alls, verkar vara mycket lättare på något vis att inte ständigt ha denna oro i kroppen, men antar att det i slutändan är människor som bryr sig som faktiskt förändrar världen. Har dessvärre inga jättebra tips men att röra sig ute i naturen är ju lugnande på sitt sätt och några glas vin hjälper mot det mesta i ångestväg, om det sen är bra eller dåligt får var och en bestämma.”
“Tar en rask och lång promenad i skogen med hunden. Botar väldigt mycket. PS. Skogspromenader botar inte alltid och inte bara. De kan bota en del, lindra en massa men framförallt också skapa ett riktigt kraftfullt jäklar anamma! Det sista tror jag många glömmer bort. Känner mig aldrig så stark och redo som efter en skogspromenad.”

“Ja, inte är det lätt att härbärgera allt elände som sköljer över en. Jag har dessutom ett jobb där jag konfronteras med mycket hemskheter (men i jobbet är det konstigt nog lättare att hantera trots att det kommer närmre. Jag tror att det är för att jag GÖR något då. Inte bara HÖR). I vilket fall försöker jag att se på världen lite Hans Roslingskt. Ja, det finns många människor som gör hemska saker, men vi som är snälla och vill väl är faktiskt många många fler. Blev det en dragkamp skulle vi lätt vinna. Det är skönt att påminnas om det ibland och det kan ske i alla möjliga sammanhang. Sandra Beijer har haft några inlägg sär hon publicerat sina läsares bilder och berättelser om sina far- och morföräldrar. Så himla upplyftande! Inte bara är det beskrivningar av fantastiska människor från en tidigare generation utan barnbarnens sätt att berätta visar ju att även de är fantastiska Sådant är som balsam för min själ. Underbara människor! Läs!”

bohemianmaggie · 2 years ago
Åh, på nåt vis var det här tröstande läsning, trots att det förstås är hemsk (men samtidigt lite bra) att så många angstar över klimatet och andra hemskheter i världen. Det mest frustrerande och ledsamma är de som vet, men inte bryr sig, upplever jag. Jag kommenterade också men jag slarvade bort kommentaren och den försvann ut i internet nånstans, men ungefär samma knep som ovar tar jag till. Stänger ut världsnyheter och går ut i naturen. Jag stänger in mig i min egen bubbla av trevlig saker och sköna människor och koncentrerar mig en stund på allt det goda som finns nära. Tack för en superbra blogg Peppe!

Peppe Öhman · 2 years ago
precis så är det, för att man ska orka måste man få trycka på paus och må bara bra en stund, sen kan man dra ut i strid igen. Och TACK! Sista meningen gjorde mig glad!

Josefina · 2 years ago
Jag gick faktiskt och funderade över ditt första världsångestinlägg och kom fram till samam slutsats som du: att det är att inte göra något aktivt som får en att må som sämst. Att hela tiden säga "usch, det är så hemskt" om vad det än må vara utan att göra något, vad som helst, för att förbättra tror jag ökar ångesten. Blir väldigt trött på mig själv när det är mer prat än action. Jag gör saker absolut, men jag kan göra mer. Att plocka skräp på stranden hjälper. Att skriva en insändare, starta en namninsamling hjälper också. Att inte sitta tyst när någon uttrycker sig dumt hjälper. Att ifrågasätta, demonstrera, ja bara göra något istället för att bara sucka, tror jag ger lite mer hopp. Genushistoriepodden skrev ett inlägg om hur förbaskat trött hon är på människor som har "rätt" åsikter men saknar engagemang. Att så fort något ska göras går det inte för att hen ska spela fotboll, vila, har glömt etc. Folk som vill ha förbättring men inte ids göra något för att det ska ske. Jag tycker det är jättebra att du plockar skräp på stranden (och allt annat du gör). Tänk vilket intryck det gör på andra, inte minst barn!

Peppe Öhman · 2 years ago
DU uttryckte dig mycket tydligare och klarare än jag. TACK för denna välformulerade kommentar. KRAM

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.