R.i.p. boys will be boys
8 years ago
I dag jobbar Magnus sista dagen på Nyhetsmorgon. Han steg upp klockan 03.00 och drog iväg på elcykeln. Majlis och jag sov tre timmar till. Den här sommaren har både varit evig och otroligt kort. Nu när det bara är några dagar kvar minns jag massor av saker jag ännu vill hinna med. Som att träffa vänner. Igår tog jag avsked av både Finland och min kompis Lena-Fi som jobbar där. Vi satt ute på terrassen och blickade ut över de andra ambassaderna.
Ursprungligen var det meningen att vi skulle bada bastu, men värmen här i Stockholm har gjort det svårt till och med för en bastuälskare som mig att sitta i ett litet hett rum. Det är liksom något vi gör också resten av dygnet.
Lena-Fi och jag bodde ihop i nästa fem år när vi pluggade i Helsingfors. Vi hade en liten tvåa mitt i stan. Minns att hissen upp (vi bodde på sjätte våningen) var så liten att man hellre väntade en stund en steg in tillsammans med en (manlig) granne.
Det var fina tider, men vet ni: just nu lever vi också fina tider. Jag känner mig färdig att återvända till rutinerna. Skriva på nya projekt och avveckla sånt som tar mer än det ger i livet. Längtar faktiskt hem lite.
Hoppas förresten att ni inte tycker att jag är världens tråkigaste bloggare som den här sommaren klätt mig till 90 procent i gula avklippta jeansshorts och vit tischa. Har prioriterat enkelhet. TIPS: Just den här t-shirten kommer från Elise1933. Alla intäkter går till att göra världen bättre för sexuella minoriteter. Jag drömmer just nu om denna: R.I.P. Boys will be boys.
Ursprungligen var det meningen att vi skulle bada bastu, men värmen här i Stockholm har gjort det svårt till och med för en bastuälskare som mig att sitta i ett litet hett rum. Det är liksom något vi gör också resten av dygnet.
Lena-Fi och jag bodde ihop i nästa fem år när vi pluggade i Helsingfors. Vi hade en liten tvåa mitt i stan. Minns att hissen upp (vi bodde på sjätte våningen) var så liten att man hellre väntade en stund en steg in tillsammans med en (manlig) granne.
Det var fina tider, men vet ni: just nu lever vi också fina tider. Jag känner mig färdig att återvända till rutinerna. Skriva på nya projekt och avveckla sånt som tar mer än det ger i livet. Längtar faktiskt hem lite.
Hoppas förresten att ni inte tycker att jag är världens tråkigaste bloggare som den här sommaren klätt mig till 90 procent i gula avklippta jeansshorts och vit tischa. Har prioriterat enkelhet. TIPS: Just den här t-shirten kommer från Elise1933. Alla intäkter går till att göra världen bättre för sexuella minoriteter. Jag drömmer just nu om denna: R.I.P. Boys will be boys. 
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.