Jenny skrev ett bra inlägg om hur värdefullt det är att det finns någon (hennes mamma) som håller igång konversationen. Att män tillåter sig att sitta tysta och kort bara svara på frågor. Skita i att ta ansvar för bra stämning och att alla känner sig sedda. Precis som det är livsviktigt för människor att ha fysisk kontakt med andra levande varelser tror jag att det är viktigt att få känna att någon är intresserad av ens åsikter/känslor/mående/erfarenheter.
Det enklaste sättet att få andra att känna sig bra är att visa intresse för dem och se dem. Det är också det enklaste sättet att bli omtyckt. Ofta läser jag att det är en feministisk fråga att våga skapa dålig stämning, men tycker ärligt talat att det vore trevligt om män uppförde sig lite mer som kvinnor.
Förresten, är själv chockerad av mängden kött på bilden ovan. Det är en ungefär en årskonsumtion i vår familj.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Johanna · 8 years ago
Tankeväckande inlägg! Hög igenkänning i mitt eget förhållande, äter vi ute är det oftast jag som håller i gång ett "samtal", för tycker det är lite sorgligt när jag ser par som inte pratar med varandra under en hel middag. Min partner svarar så klart och ställer i bland frågor, men utan initiativ från mig är det tveksamt om det skulle bli mycket sagt. Är medveten om att man inte behöver prata jämt... Det jag inte tänkt på innan är att både i min egen familj och i min partners familj pratar männen en hel del och tar också initiativ till diskussioner, visar intresse och berättar om händelser. Ska uppmärksamma dem på det nästa gång vi ses!
Peppe Öhman · 8 years ago
JAG MED! Tycker att det är så sorgligt med par på restaurang som inte pratar med varandra.
Lina · 8 years ago
Åh vad jag känner igen och håller med. Och när jag nån gång (allt oftare de senaste åren) tillåter mig själv att sitta tyst för att jag inte orkar driva på trevlighetssnacket så märker jag ju ändå hur en röst i huvudet säger att jag är för otrevlig. Fastän jag bara är tyst och låter nån annan ta bollen. Det är lite som med "emotional labour" det där, som jag också blivit mer och mer allergisk mot.
Peppe Öhman · 8 years ago
Så befriande och lite sorgligt att jag inte är ensam.
Hanna · 8 years ago
Så träffsäkert! Mina manliga vänner har vid flera tillfällen (skämtsamt) kallat mig en skvallerkärring för att jag frågar och kommer ihåg så mycket. Ja, jag frågar mycket för att jag har ett genuint intresse för andra människor, för helvete!
Peppe Öhman · 8 years ago
SAMMA HÄR! Så sjukt att det är så vanligt att män är ointresserade av andra människor.
Lilla My · 8 years ago
Kan det bero på att män och kvinnor i genomsnitt faktiskt är olika? I så fall är det biologin och evolutionen du är missnöjd med. Och det är ju inte speciellt konstruktivt. Om det är ok att anse det vara sjukt hur vanligt det är att män är ointeresserade av andra människor så måste det vara ok att anse det vara sjukt att så många kvinnor är skvallerkärringar? Vad som är ok att anse kan väl inte bero på könet, eller hur?
Peppe Öhman · 8 years ago
Det var en sällsynt slapp analys. Varför skulle biologin och evolutionen ha gjort män ointresserade av andra människor? Finns ingen logik i det.
Lilla My · 8 years ago
”Varför” är en meningslös fråga då det gäller evolutionen. Den optimerar för artens överlevnad och resultatet är vad det är. Under största delen av den mänskliga artens historia har mannens och kvinnans roll varit helt olika. Alltså skall man inte bli förvånad om det även har danat mannens och kvinnans beteende på något olika sätt. Att en evolutionär fördel på ett område kan betyda en nackdel på ett annat är välkänt. Man anser tex att det finns ett samband mellans mäns, i genomsnitt, bättre 3D uppfattningsförmåga (bra att ha då man jagar i grupp) och det faktum att män i högre grad än kvinnor drabbas av schizofreni (inte bra att ha). Dvs. evolutionen har för mannens del ”valt att betala” med en större risk för schzofreni, för en något bättre 3D uppfattningsförmåga. Det är med andra ord inte otänkbart att män i genomsnitt helt enkelt genetiskt är mindre interesserade av andra människor än vad kvinnor är, för att evolutionen har optimerat för någonting annat. Det är ju faktiskt helt klarlagt att på det stora hela är män (i genomsnitt) mera interesserade av saker än vad kvinnor är, medan kvinnor (i genomsnitt) är mera interesserade av människor än vad män är. I skandinavien där man mera än någon annanstans har jobbat för jämställdhet är skillnaderna mellan mäns och kvinnors yrkesval större än annanstans. Då olika onaturliga hinder avskaffas, så väljer individen det som interesserar henne. Och män och kvinnors interessen (i genomsnitt) är inte identiska. Att kräva att män borde bete sig mera som kvinnor är som att kräva att en homosexuell borde bete sig mera heterosexuellt.
Peppe Öhman · 8 years ago
Det du skriver är grova generaliseringar och att psykisk ohälsa har ingenting med en vanlig mans dåliga uppförande att göra. Det är som att skriva att män varit för upptagna med att jaga mammut för att någonsin kunna lära sig att ställa en fråga till en annan människa. Vanligt hyfs, eller i det här fallet ohyfs, har ingenting med biologi att göra.
Anna · 8 years ago
Så bra skrivet, håller med om dina observationer, är själv även väldigt trött på emotional labor som någon nämnde ovan, varför kan männen aldrig försöka få till bra stämning igen när något gått snett?
Peppe Öhman · 8 years ago
Så på pricken: emotional labor.
Lilla My · 8 years ago
Givetvis är det generaliseringar, det är ju hela poängen. Och det är klart att det finns män som är mera interesserade av människor än den genomsnittsliga kvinnnan är, precis som det finns kvinnor som är mera interesserade av saker än vad den genomsnittsliga mannen är. Läs min text på nytt, i inget skede lät jag förstå att psykisk ohälsa på något sätt skulle ha med uppförande att göra. Jag illustrerade endast hur evolutionen har danat män och kvinnor olika pga de olika rollerna män och kvinnor har haft (under miljontals år). Är det jämställt och inkluderande att förutsätta att _alla_ skall bete sig på ett sätt som faller de flesta kvinnor naturligt? Är man mindre kvinna om man som kvinna inte är en ”skvallerkärring” såsom en kommentator här ovan skrev?
Peppe Öhman · 8 years ago
Att kvinnor skulle vara "skvallerkäringar" finns det inga vetenskapliga bevis för. Lika lite för det som du hävdar att evolutionen skulle ha gjort män otrevliga och introverta. Det jag förespråkar är att alla människor ska ta lite ansvar över andras välmående.
Lilla My · 8 years ago
Ursäkta att det förra svaret kom på fel ställe. "Skvallerkärring" är vad kommentatorn Hanna pratade om ovan. I inget skede har jag hävdat att det skulle finnas vetenskapliga bevis för just det. Och jag har inte hävdat att evolutionen skulle ha gjort män otrevliga och introverta. Jag säger att pga att under, säg, 99% av människoartens existens mannens och kvinnans roll har varit helt olika, så är det inte uteslutet utan rentav sannolikt att evolutionen har danat män och kvinnor på olika sätt. Det finns otvetydiga vetenskapliga bevis för att mäns och kvinnors interessen (generellt sätt) inte är identiska och, såsom jag ovan redan skrev, att män generellt sätt är mera interesserade av saker än vad kvinnor är och att kvinnor generellt sätt är mera interesserade av människor än vad män är. Att detta även har betydelse, generellt sätt, hur män och kvinnor förhåller sig till en konversation borde inte förvåna någon, Och dessa skillnader är således förankrade i biologin. Att alla människor gärna kan ta ansvar för andras välmående är lätt att hålla med om.
Peppe Öhman · 8 years ago
Det finns större skillnader mellan individer än mellan könen (och fler än två kön). Huvudsaken är såklart att folk respekterar varandra.
britta · 8 years ago
Så på pricken! Trodde detta var fallet framförallt med ouppfostrade och socialt lätt tafatta svenska män, men uppenbarligen gäller det flera. Det kan irritera mig oerhört att många män inte tycker sig ha något ansvar för att hålla en konversation igång. Jag har funderat ett långt vuxenliv på vad det handlar om. Tentativ hypotes: Bristande uppfostran och bristande intresse för andra. (Om det är en mansbubbla eller inte låter jag vars osagt.) Jag menar: Om man är genuint nyfiken på vad andra har att säga eller hur andra tänker så ställer man ju frågor. Och man lyssnar. Och deltar i konversationen. Eller?