Hästar, tacos och ångesten inför en krönika
8 years ago
Eftersom jag är en högst vanlig person är fredagen min favoritdag på veckan. Då börjar jag dagen med att träffa Frida i stallet och ha en hard core ridlektion. Nu börjar det bli så varmt på dagarna att 9.30 är det senaste man kan rida utan att svettas ihjäl. På grund av force majeaur (min skjuts blev förkyld) och andra orsaker kom Majlis och Magnus med till stallet. Majsan tjöt av glädje för varje häst hon såg och inne i stallet frustade och gnäggade ALLA hästar som svar på hennes "Heeeeej". Mitt mamma/hästhjärta bultade lite extra.
Efteråt var Magnus vrålhungrig och vi svängde förbi hemmet för att jag skulle kunna duscha och promenerade sedan iväg till Oysterette där vi utan att kika på menyn beställde det vanliga. Jag drack lemonad. Säga vad man vill om amerikanerna, men lemonad kan de vanligtvis göra. Färskpressad och precis så sur att ens mun snörper ihop sig lite. Oerhört läskande.
Ja och sen promenerade vi hem för jag skulle jobba lite. Jag skriver bland annat på en kort essä/krönika om Metoo-uppropet i USA. När jag blir tillfrågad att skriva krönikor blir jag alltid glad eftersom jag föreställer mig att det är lätt och snabbt fixat då jag inte behöver intervjua någon, sen sitter jag i fem hela arbetsdagar och har ångest, slipar på varje tanke och formulering, väger alla ord, känner mig dum och tvingar Magnus att läsa. Fakturerar några tior.
Min väska håller tydligen på att förlösa en lite minde babyväska mitt på gatan.
Efteråt var Magnus vrålhungrig och vi svängde förbi hemmet för att jag skulle kunna duscha och promenerade sedan iväg till Oysterette där vi utan att kika på menyn beställde det vanliga. Jag drack lemonad. Säga vad man vill om amerikanerna, men lemonad kan de vanligtvis göra. Färskpressad och precis så sur att ens mun snörper ihop sig lite. Oerhört läskande.
Ja och sen promenerade vi hem för jag skulle jobba lite. Jag skriver bland annat på en kort essä/krönika om Metoo-uppropet i USA. När jag blir tillfrågad att skriva krönikor blir jag alltid glad eftersom jag föreställer mig att det är lätt och snabbt fixat då jag inte behöver intervjua någon, sen sitter jag i fem hela arbetsdagar och har ångest, slipar på varje tanke och formulering, väger alla ord, känner mig dum och tvingar Magnus att läsa. Fakturerar några tior.
Min väska håller tydligen på att förlösa en lite minde babyväska mitt på gatan.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.