Skillnaden mellan prestation och handling
8 years ago
I dag spelade vi in ett nytt avsnitt av Det kommer att bli bra-podden. Jag vet att jag skrev att de första avsnitten skulle komma ut redan förra veckan, men Maggan som är producent och klippare drunknar i poddar som verkligen ger honom betalt (i dag kom t.ex. det första avsnittet av hans nyaste podd "Djävulspodden" ). Därför skuffas vår alltid längst ner på listan, men SNART SÅ!
I dag pratade vi bland annat om prestation och det slog mig att coachingen faktiskt fått mig att trappa ner på min egen. Jag antar att det är en lång process, men långsamt börjar jag fatta att jag inte är mina prestationer. Jag fattar att det kanske låter självklart, men för mig har min duktighet liksom definierat mig. Jag är personen som alltid levererar. Nu övar jag på att vara mer som Magnus, kolla på Expedition Robinson mitt på dagen (jag visste inte heller att den fortfarande gick, men tydligen var det exakt den dokusåpan Maggan låg i badet och kollade på tidigare i dag) och strunta i om jag kommer upp i en viss tecken- eller kilometermängd. Jag går omkring och känner mig älskad även som slashas.
Min poäng med det här högst personliga inlägget är: Vare sig du aldrig jobbat en dag i ditt liv, inte "klättrat på karriärstegen" (USCH för det uttrycket!), aldrig sprungit milen, lyft din egen vikt, skrivit en bok, en låt, ett filmmanus, byggt ett hus eller vad som helst annat som folk presterar i, är du precis lika mycket älskvärd och värd som människa. Dina prestationer är inte du.
En annan sak är handlingar, det du gör gentemot dina medmänniskor är mycket viktigare än det du pratar om att du gör. Trots att handlingar och prestationer låter som ungefär samma sak är de inte det. 
Ja och de här fina bilderna tog min kompis Mathilda Tennysdotter, hon kommer snart att befinna sig i södra Sverige och tar gärna emot fotouppdrag.
Min poäng med det här högst personliga inlägget är: Vare sig du aldrig jobbat en dag i ditt liv, inte "klättrat på karriärstegen" (USCH för det uttrycket!), aldrig sprungit milen, lyft din egen vikt, skrivit en bok, en låt, ett filmmanus, byggt ett hus eller vad som helst annat som folk presterar i, är du precis lika mycket älskvärd och värd som människa. Dina prestationer är inte du.
En annan sak är handlingar, det du gör gentemot dina medmänniskor är mycket viktigare än det du pratar om att du gör. Trots att handlingar och prestationer låter som ungefär samma sak är de inte det.
Ja och de här fina bilderna tog min kompis Mathilda Tennysdotter, hon kommer snart att befinna sig i södra Sverige och tar gärna emot fotouppdrag.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Lisa · 8 years ago
TACK för detta inlägg. Jag känner mig ofta stressad för att jag inte har "klättrat på karriärstegen" (hatar också det uttrycket, varför använder vi det). Jag har jobbat massa i mitt liv men med grejer som inte är "relevanta" till det jag nu VILL jobba med. Alltså jobbat mycket i butik osv. Tänker ofta att jag måste "jobba ikapp" de närmsta åren. Blir ibland stressad av att träffa satsiga 22-åriga tjejer som vet exakt vad de vill, vilket egentligen är så coolt och pepp för deras skull, men jag får alltid lite ångest. När jag var 22 var min enda prioritet att festa?
Peppe Öhman · 8 years ago
Släpp stressen! Magnus pratar ofta (till exempel i podden vi spelade in idag) om hur tid verkligen är pengar. Det är inte alltid värt att lägga en massa tid på arbete. Tid som ens nära och en själv aldrig får igen. Har du det bra nu har du gjort rätt val.
Fia · 8 years ago
Herregud vad jag kämpar med just detta. Om jag har tur har jag lärt mig det innan jag går i pension - men håller inte andan. Jag är kanske inte alltid personen som levererar, däremot är jag den som alltid presterar i att ställa upp. Oavsett om det innebär att försöka knåpa ihop en elektronisk signatur till en professor som är på resa halv sex på morgonen (dock sjukt bra James Bond-feeling i det) eller bara känna att det är min plikt att tacka ja till att följa med folk var de än ber mig. Har lärt mig att bara säga nej, utan att komma med följförklaring - men känner mig alltid som en lite, lite sämre människa när jag gör det. Lägger cirka 90 procent av mitt värde i att vara "den som alltid ställer upp". Borde kanske också gå till en coach?
Peppe Öhman · 8 years ago
Du är med andra ord drömvännen och -kollegan, på bekostnad av dig själv. Så bra övning att släppa förklaringen efter ett nej, jobbar själv på det, men det är så SVÅRT. (rekommenderar coach! kanske jobbet kan betala en del av coachingen?)
Johanna · 8 years ago
Mycket klokt, och uj vad svårt att ta till sig ibland. Duktighetssträvan är svår att bli av med... Bra att bli påmind!
Peppe Öhman · 8 years ago
Verkligen, det är också ett jobb som ständigt pågår. Tror att det är lätt att man trillar ner i fällan igen ifall man inte håller ett öga på sig själv.
Maria · 8 years ago
Fint inlägg, tack! Skulle gärna höra mera om coachingen! Hur hittade du en coach? Hur ofta träffas ni? Vem avgör vad för punkter ni diskuterar?
Anna · 8 years ago
Testa hennes (coachens) gratiswebinar nästa gång hon ger ett!
Peppe Öhman · 8 years ago
Ja! De är jättebra!
Peppe Öhman · 8 years ago
Kolla på taggen "coaching" i bloggen! Vi har träffats sex gånger i ca en timme. Jag väljer det jag vill tala om och så ställer coachen frågor och ger övningar. Tungt som fasiken, men väldigt värt. Vi har spelat in en podd där vi pratar om just detta.
Emma · 8 years ago
Jag håller så med och jag VET ju att jag inte är min prestation, men hur KÄNNER jag det? Hur blir jag trygg i det? För mig är det en stor skillnad ... Tips mottages gärna!
Ennet · 8 years ago
Jag tror att när man på riktigt tror på det så känner man det också. Så länge man försöker övertyga sig själv eller uppfostra sig själv så är man ännu i nån slags process där känslorna inte ännu är helt med. Så kanske rådet är att vara snäll med sig själv, se på sina tankar öppet och försöka döma dem så lite som möjlig. Då är det enklare att bearbeta dem. Lättare sagt än gjort såklart...
Peppe Öhman · 8 years ago
Exakt så är det.
Peppe Öhman · 8 years ago
Kanske bara genom övning och att påminna dig själv? Att göra småsaker som att bara skita i något och kolla på Netflix mitt på dagen.
Sofia · 8 years ago
Tack för detta. Jag har pluggat i många år och siktat på "karriär", och nu efter ett år i arbetslivet kan jag konstatera att det är himla kul att jobba och vad roligt det är att mitt slit lönat sig, MEN också att at the end of the day är det pirrigaste och mysigaste på dagen att tänka på att jag och min sambo ska äta middag på balkongen i helgen, att jag ska möta en kompis på en öl efter jobbet, att jag ska på teater med en kollega snart osv osv. Jobbet är härligt och att prestera bra är en morot men det är verkligen inte det viktigaste i mitt liv, och det är en ganska skön insikt. Är dock långt ifrån "dokusåpa i soffan mitt på dagen" haha, så jag behöver nog öva jag med.
Peppe Öhman · 8 years ago
Känner verkligen igen mig. Drömmen är ju att ha kul BÅDE på jobbet och fritiden. (och till Magnus försvar så var han uppe mellan 1-2.30 på natten och hjälpte en klient med en podd så han förtjänad lite Robinson i badet)
Anna · 8 years ago
Blev nyfiken på om det här blir din tredje podd, dvs tänker du /ni hålla på med den lika länge som de andra två? Jättekul, i vilket fall. Intressant det där med prestation, handling och att prata om handling... Jag har tills alldeles nyligen känt mig otroligt stressad över hur åren gåroch allt man "borde" hinna med, osv, men av någon anledning så har jag under bara den senaste tiden kommit in i ett större lugn och kanske även större vetskap om vad jag verkligen vill göra, vad som betyder något, och så då alla de där grejorna som jag varken behöver göra och som inte riktigt är jag. Känns rätt skönt!
Peppe Öhman · 8 years ago
Jag tycker också att det blir bättre med åren. Så SKÖNT. Podden börjar vi med tio avsnitt och ser sen vad som händer, det är ganska mycket jobb så vi måste hitta på ett sätt att få betalt för den. Vi planerar i höst att fortsätta med webinarier. Mycket kul!
Linda · 8 years ago
Vilka fina ringar du har såg jag på instastories, berätta gärna lite om dem.
Peppe Öhman · 8 years ago
Tack! Den ena är min förlovnings/vigeselring och den andra fick jag av min mamma när jag var tonåring. Har precis börjat använda den igen. Gillar att jag tänker på mamma varje gång jag tittar på den.