March for our lives: we call bs

I dag ordnades March for our lives runt om i USA. Vi hade tänkt åka in till DTLA, men när Magnus och Vidar skulle gå och köpa en kaffe rusade Vidde tillbaka in och gastade: "Peppe, du måste komma ut. Det pågår demokrati här!". Jag gick ut på trappan och möttes av tiotusentals människor längs med hela Montana Avenue och ner till Oceans. Här gick studenter, barn, pensionärer, hundar och medelålders par. De höll uppe skyltar där det stod att det nu får vara nog med vapenvåld. Först var jag rädd för att ha missat det mesta, men det bara strömmade till folk. Jag blir så blödig i såna här situationer. Fick torka tårar medan jag sprang omkring, tog bilder och frågade folk varför de tycker att marschen är viktig. Det känns verkligen som om det finns ett före och ett efter March for our lives. Det var en väldigt mäktig förmiddag. Så mycket kärlek, vilja att förbättra och omtanke. Det är givetvis deprimerande att detta behövs, men är så tacksam över att jag och inte minst mina barn får se den här delen av USA och hur demokrati kan utövas.