Hur du misslyckas i en diskussion
8 years ago
I lördags var jag med om en situation som jag garanterat inte är ensam om att ha upplevt (jag skrev om den på Amerikabloggen på HBL). Magnus och jag stod och "pratade" med en person som i praktiken höll en två timmar lång monolog. Alla har vi stått där, matat på med artighetsfrågor och -nickat medan vi optimistiskt tänkt: "Snart kommer nog den där motfrågan". Men den kommer aldrig, istället maler diskussionspartnern på om sina egna tankar, egenskaper och framgångar.
Här i Los Angeles kunde en ju föreställa sig att det för folk är nödvändigt att pitcha sig själva hela tiden. Bära CV:t på utsidan, liksom. Men efter fem år här har jag insett att det aldrig är det riktigt duktiga och framgångsrika personerna som skryter om hur duktiga och framgångsrika de är. Snarare tvärtom. Då vill jag luta mig fram och viska: "Folk kommer att gilla dig SÅ mycket mer om du visar åtminstone pyttelite intresse för någon annan i sällskapet än dig själv." Men det gör jag ju aldrig. Istället står jag kvar, nickar och hoppas på den där motfrågan.
I just det här fallet drog jag efter ett par timmar slutsaten att envägsdiskuteraren var oartig på grund av nervositet och det ÄR ju vanligt att en förväxlar dryghet med blyghet, men det gör inte pratstunden så hemskt mycket behagligare för den sakens skull. Tyckte synd om oss alla.
Vad brukar ni göra? Spela med eller med milt våld tvinga den andra personen att visa intresse för någon annan än hen själv?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Filippa · 8 years ago
Jag brukar vänta på lämpligt tillfälle (och ibland är lämpligt tillfälle att mer eller mindre avbryta på inandning) och sen ställa en fråga om något som inte har ett dugg att göra med det vi "pratar" om för tillfället. 99% innebär det att motparten får en tankeställare om vad samtalet egentligen går ut på, och fortsätter denne därefter att bara prata på så avslutar jag samtalet (och då brukar jag sällan känna behov att vara särskilt finkänslig eller ha en superbra ursäkt - jag bryr mig här inte länge om ifall motparten fattar att jag vill gå eller ej - han har ju inte varit så artig mot mig tänker jag, så varför ska jag stötta beteendet?)
Peppe Öhman · 8 years ago
Jag antar att det kräver lite träning, men vilken bra strategi!
Sandra Molin · 8 years ago
Haha! Låter som mig ;) Ni är ju proffs på att ställa frågor så senast så hörde jag mig själv babbla o babbla och varje gång jag ville fråga och veta mer om något så ställde ni en ny fråga, hann lixom inte med! Sen allmän demens och kan aldrig svara rakt på en fråga utan blandar ihop alla frågor jag får och svarar sjukt komplicerat och ihopvävt.... men nästa gång ska jag vara tyst och bara ställa de frågor jag funderat på o gärna vill veta!
Peppe Öhman · 8 years ago
Det var INTE du!! :)