är ni sentimentala?
9 years ago
En egenskap som jag försöker träna bort på mig själv är sentimentaliteten. När jag i dag plockade undan i Viddes rum måste jag verkligen tvinga mig själv att slänga teckningar och gamla hemläxor. Det känns som om jag slänger bort en del av hans barndom, men egentligen kastar jag ju bara bort papper. Magnus är enormt mycket bättre, han skulle helst städa bort allt. Häromdagen kom Vidar hem med en uppgift där hans lärare hade ritat en massa stjärnor och glada ansikten och skrivit "very good!". Magnus ögnade igenom pappret, berömde Vidar och slängde sedan bort skiten. Sådär bara. Utan minsta tanke på att spara den här påminnelsen om skolgång 2018 för Vidars barn och barnbarn.
Jag längtar efter att vara personen som bara blickar framåt och också på ett praktiskt plan förstår skillnaden mellan saker och känslor. Att en kan älska och minnas en person, händelse eller ett fenomen utan att spara på en massa grejer som påminner en om den/det. Försöker öva mig på detta, men vetefan hur bra det går.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Johanna · 9 years ago
Jag är sjukt sentimental och nostalgisk och sparar också gärna sånt. FÖRSÖKER göra ett rimligt urval för att inte drunkna i grejer, såklart. Men tycker samtidigt att det hade varit trist att slänga bort allt, ofta kul att hitta saker i lådor, ju. Ang skolarbeten: kanske bra att slänga bort typ en stencil med mattetal, men kul att spara en påhittad berättelse?
Peppe Öhman · 9 years ago
Så sant! LITE ska man väl ändå få spara? Jag tröstar mig med att min syster är hundra gånger värre. Har aldrig slängt en enda pryl eller klädesplagg eller skolpapper :)
Jennifer · 9 years ago
Jag försöker också öva mig på detta... Det har gått bättre i och med att jag flyttat runt utomlands och inte kunnat dra med all skit. Tänker att KonMari kan vara inspirerande på den fronten. Följer även bloggen http://minimalisterna.se/ som har en del bra innehåll om just det.
Peppe Öhman · 9 years ago
Vi talade om KonMari i Mellan raderna för nån vecka sen! Verkar smart och logiskt, men SKRÄPET då tänker jag? Ska alla bara shoppa och slänga?. Eller fattar ju att man kanske ska lära sig en minimalistisk hållbar livsstil
BackstageiMammalivet · 9 years ago
För mig går det i perioder, att vara nostalgisk och sentimental. Mer just runt högtider och födelsedagar... Jag brukar fota - gärna en bild där både barnet och saken/plagget/teckningen är med. Ja, alldeles för många bilder. Det är nog mer mitt problem he he... Även att fota hur det ser ut hemma hos oss nu, då vi troligen inte bor kvar där när han blir större, även många bilder tillsammans med mina föräldrar. Jag har rensat ut/skänkt bort nästan allt från bebistiden men nu när jag röjer bland sjuåringens grejer blir han ju tyvärr ofta ledsen... då får han välja vad han vill spara och så skänker vi bort resten. Men han har ändå så sjukt mycket saker. Min mamma var klok och sa att han kommer nog bara leka med leksaker några få år till så låt honom hålla på. Det är nog tyvärr sant, runt 10 så är även det kapitlet förbi.
Peppe Öhman · 9 years ago
Men bilder är ju ett jättebra sätt att spara minnen! Jag älskade som liten och älskar än idag att kolla på gamla bilder, både egna och andras.
Lena · 9 years ago
Känner mig inte så sentimental att jag upplever det som ett problem, tror jag iallafall. Funderar på om det även kan ha att göra med mitt extremt dåliga minne, minns inte jättemycket av det förflutna :) Men tycker det är knepigt att förhålla mig till tid generellt, vad är dåtiden egentligen osv. Däremot har jag insett att jag har en annan egenskap som det är dags att ta tag i, nämligen min orimliga missunnsamhet. Klarar inte sociala medier av den anledning, vilket väl är ok för det är inget jag direkt saknar, men gud vilken ocharmig egenskap det är överlag. Gillar dock acceptansen i att man är även sina dåliga egenskaper, de finns där liksom, men att man gärna kan försöka hitta sätt att hantera dem.
Peppe Öhman · 9 years ago
Mycket bra sagt, att identifiera och acceptera också sina sämre sidor. Jag läste nyligen att sociala medier verkligen får en att må sämre, ens hjärna klarar liksom inte att att fatta att det är olika människor som är lyckliga/lyckade utan sätter ihop alla till en och vem känner inte sig mindre lyckad i den jämförelsen.
Hanna · 9 years ago
Jag är sentimental. Men inte så mycket med papper/prylar/kläder utan mer med hela barndomen, att glömma hur barnen pratade, doftade, rörde sig. Hur det kändes när man bodde på exakt den där adressen osv. Jag är inte så sentimental med papper/prylar/kläder, förutom när jag sålde en tröja på Tradera men ångrade mig eftersom jag tänkte för mycket på hur gullig Juni varit i den när hon var två år. Fick betala tillbaka pengarna och behålla den och den köpande mamman var ganska förstående som tur var.
Peppe Öhman · 9 years ago
Jag vill skriva en bok där en karaktär gör just detta. Eller inte bara "vill" utan "ska". Så hög igenkänning!
Emma · 9 years ago
Min pappa gick bort för ett par år sedan och han var en sån som sparade på grejer så det har varit ett antal lådor att gå igenom. Men jag tycker verkligen det har varit superintressant att gå igenom allt från hans uppväxt på 20-/30-talet: betyg, lumpenpapper, hans första anställningsintyg (skrivet på högtidlig gammelsvenska), ritade mors dag-kort, årskort till folkparken osv. Tycker det är synd att jag själv inte sparar lika mycket från mitt liv.
Lina · 9 years ago
Jag är intresserad av berättelse och historia (både världs-, lokal- och släkthistoria) så därför tycker jag väldigt mycket om gamla föremål som berättar något om en gammal släkting och om vem jag är, vad mitt arv är. Med hjälp av sparade brev och föremål sätter jag liksom in mig själv i ett sammanhang. Och det sammanhanget, bara känslan av det och av rötter och arv, ger mig trygghet. Min vän från Irak hade bara med sig några saker i en ryggsäck när han kom. När han fiskade en dag tappade han telefonen med _alla_ bilder hemifrån. Han kan inte få nya för att hans familj är försvunnen och ingen granne vågar gå till huset för att leta. Han hade också en ring han fått av sin nu alltså försvunna mamma. Den stals när han fick en kollaps på gatan en dag. Jag uppskattar erhört mycket allt jag har möjlighet att spara. Sen rensar jag gärna ur också, är ingen hamstare alls, men i grunden tänker jag att också föremål kan ge mening, grundning, riktning.
Peppe Öhman · 9 years ago
Vilken bra poäng: det ÄR det privilegium att kunna välja vad en vill spara. Så fruktansvärt med telefonen med bilderna. Mitt hjärta brister
Ulrika · 9 years ago
alltså jag är SJUKT sentimental, jag tror jag är född sådan? en nostalgiker liksom. Jag var liksom nostalgisk när jag var fjorton år,... hittade ett gammalt blogginlägg från när jag var fjorton där jag skrivit "känner mig sorgsen ikväll. kanske är det bara nostlagi. kanske är det bara det faktum att min ungdom snart är over." Skrattade åt denna bisarrt lillgamla tonårsangst men när jag slutat le insåg jag att det där ju är hur jag fortfarande tänker. Men jag tänker att nostalgi och sentimentalitet kan vara en styrka om man vill vara kreativ? hämtar ofta inspiration i minnen, känslor, något slags saknad av det förflutna i mitt skrivande.
Peppe Öhman · 9 years ago
Så GULLIGT ändå! Och bra poäng i att känslor som sentimentalitet kan skapa riktigt bra texter.