Magnus har äntligen en ledig dag, då han i och för sig mest sitter och klipper/producerar poddar. Fyra stycken bara i dag. I morse höll han en föreläsning över Skype om varför ett företag ska starta en/och hur man egentligen gör en bra podd. Jag smyglyssnade och slogs av hur sjukt proffsig Maggan är. Han förklarade så tydligt och logiskt hur, varför och när folk lyssnar (på engelska dessutom). När jag sa det åt honom efteråt sa Magnus att han när det verkligen behövs går in i ett mode och bara levererar exakt det han ska. Detsamma gäller tv-produktionen. På arbetsplatsen är han knivskarp. Men när han i sociala sammanhang ska berätta om sin kompetens eller vad han gör klarar han inte av det.
På fester och andra sociala sammanhang är han sociala Magnus, på arbetsplatsen är han jobb-Magnus. Magnus är en kameleont. Han kan anpassa sig till vilken situation och vilket gäng som helst. Det är inte så att han spelar olika roller, men kan justera sin personlighet så den passar in. Efter att ha läst "Ett jävla solsken" inser jag att han skulle bli en sjukt bra wallraffande journalist. Utan att större ansträngning kunde han smälta in i en nynazistisk organisation eller folkskolelärarkongress.
Jag är helt annorlunda. Jag har lätt för att anpassa mig till nya situationer och platser, men har väldigt svårt att anpassa min personlighet efter gruppens. Förstår ni vad jag menar? Jag är lite som en gamma gubbe som vägrar ändra mig för andra. Och om någon frågar mig om en jobbrelaterad fråga på en fest har jag noll problem att svara på den. Sociala-Peppe och jobb-Peppe är hela tiden samma person. Om jag vill tala om amerikansk politik eller feminism har jag svårt att prata om huspriser eller OS en kväll. Och det är sannerligen inte för att jag är så intellektuell, sign. Paradise Hotel 4-ever. Bara oflexibel i min personlighet. Eller om man ska vara snäll: har en väldigt tydlig identitet eller självbild. Kanske?
Det här innebär att jag inte är tillnärmelsevis lika smooth att hänga med som Maggan som bara glider in och blixtsnabbt är en del av vilket gäng som helst. Vem vill inte ha en sån på sin fest?
Jag antar att alla ligger nånstans på den här skalan, men om ni skulle vara tvungna att välja: Är ni mer av en Peppe eller en Magnus?
Raipé · 8 years ago
Urk, vilken bra fråga. Jag är nog ganska extremt en "Peppe", fast i detta land är det ju kanske inte alltid en fördel :)
Peppe Öhman · 8 years ago
KLART att du är en Peppe! Och det går bra för oss ändå.När kommer ni hit? :)
isabella · 8 years ago
super bra fråga, jag är definitivt Magnus. kram fran Schweiz isabella
Peppe Öhman · 8 years ago
Grattis till det! KRAM
Ennet · 8 years ago
Ååh,vad intressant!Jag tror jag försöker vara som Magnus men känner mig som Peppe inuti.Jag borde bara låta mig själv vara Peppe och sluta försöka anstränga mig att vara mer som Magnus.
Ulrica · 8 years ago
Peppe, alla dagar. Med en dröm om att iaf ibland kunna vara lite Magnus...
maggie76 · 8 years ago
En peppe, och det är inte alltid så lätt. På fester kan jag finna mig själv högt gafflande om politik eller liknande istället för att bara let it go. Men det ska sägas, att i min umgängeskrets finns inte de vassaste knivarna i lådan (sori nu bara) så de växlar inte heller personlighet utan jomsar på om sina solsemestrar och olika trän8ngsformer, vilket är det enda de annars också lever kring. Så vi är väl ett gäng med peppe:r. Fast till syvende och sist skulle jag helst nog vara mer smooth.
Peppe Öhman · 8 years ago
hahaha! Vi peppe får väl lov att träffas och stelt prata om politik och miljö.
SaraJ · 8 years ago
Jag är Magnus:) Knivskarp på jobbet- tja.. man hoppas ju det. Social kameleont- absolut!
Peppe Öhman · 8 years ago
Ni är magnusar är sköna typer att hänga med.
Matilda · 8 years ago
Jag är sjukt obekväm i nya situationer och bland nya människor. Jag måste hänga i situationen aslänge innan jag kan öppna munnen och bli en del av den. Om det inte råkar vara så att s det är jag och en till som är nya. Då vill Jag visa mig cool och hjälpa den där andra in i gemenskapen och låtsas att jag är en magnus.
Peppe Öhman · 8 years ago
Ingen märker skillnaden om man verkligen är en Magnus eller bara låtsas!
Sara A · 8 years ago
En Magnus är jag. Lite av ett måste / en framgångsfaktor i mitt yrke som fotograf.
Peppe Öhman · 8 years ago
Identifierar dig absolut som en Magnus.
Sara · 8 years ago
Jag är som du Peppe! Har gått en kurs på jobbet där vi blivit indelade i personligheter (motsvarande röd-grön-blå-gul) men även hur flexibla vi är att på att växla personlighet beroende på situation. Jag är en drivande röding som kör på och över och dessutom inflexibel. Skön tjej att hänga med! :)
Peppe Öhman · 8 years ago
Hahaha! Exakt sån är jag också.
Bohemian Maggie · 8 years ago
Mer en Magnus, men utan knivskarpheten ;)
Peppe Öhman · 8 years ago
Hade föreställt dig mer som en Peppe ;)
Simeon · 8 years ago
Jag är både och som dom flesta! Frågan skulle vara, vilken typ du hellre ville vara. Den som spelar en roll hela sitt liv eller den som kan byta roll varje gång en kommer i ett nytt gäng? Det finns ju berömda skådisar som spelar framgångsrik en roll hela sitt liv och så finns det andra som behöver utmaningen att spela en ny roll eller karaktär i varje ny film. Jag minns en utredning som handlar om att framgångsrika människor är dom bättre lögnare. Det leder igen till den viktigaste frågan (för en journalist eller feminist ;-): "follow the money"! Vem skulle ett företag ge mer pengar till? - det är Magnus! Vem skulle jag hellre ha vid min sida privat? - det är Peppe :-D Hälsningar från Tyskland Simeon
Peppe Öhman · 8 years ago
haha, så sant! Tur att vi är ihop så att vi tillsammans kan fixa både pengar och vänskap :)
Peppe Öhman · 8 years ago
Jag förstår verkligen vad du menar. Jag har också problem med den amerikanska vapenlagstiftningen :( Allt gott och fin helg!