Fast i la la land
8 years ago
Hörni, ber om ursäkt om jag slarvat med att svara på era kommentarer. Jag vill verkligen svara på varendaste en, men på grund av gäster och förkylning finns det kanske någon som fallit mellan stolar och det är INTE meningen.
Vi kör igång med en läsarfråga!
Signaturen Läsaren frågar: "Hur känns det nu att bo så långt borta från Norden? Tankar på att återvända?"
Just nu känns det bra. Eller det har känts jättebra hela tiden. Jag älskar klimatet, vänligheten, Stilla havet, att åka på weekendresor, småpratandet och storleken på staden. Har väldigt sällan hemlängtan. Eller jag längtar såklart efter familjen och vännerna och enkelheten att bara ses över ett glas vin på Nylandsgatan, men jag tror inte att min vardag skulle vara bättre i Helsingfors eller Stockholm. Inte direkt sämre heller, tror att vi skulle vara lyckliga där också. Eller hoppas.
Nu har vi snart bott i L.A. i fem år, det är mer än halva tiden Magnus och jag varit tillsammans. Jag kan inte påstå att jag känner mig som en amerikan, men L.A. är en stad med folk från hela världen att det är ytterst enkelt att känna sig hemma här. De flesta kommer från andra städer och länder. Vi har inga konkreta planer på att återvända till Norden, men vem vet, kanske vi ändå landat i Stockholm inom en ganska nära framtid. Svårt att säga.
Det finns såklart en massa nackdelar med det här landet och den hör staden, trafiken, politiken, att hälsovård inte är en mänsklig rättighet, boendepriserna och så vidare. Vill ni gotta ner er i en riktigt bra radiodokumentär om Los Angeles mörkare sidor har min kompis Sara gjort en riktigt bra. Den heter "Fast i La La Land" och handlar om svenska kvinnor som flyttar till LA, får barn, skiljer sig och sen inte kan lämna landet på grund av att mannen vägrar låta det gemensamma barnet åka utomlands. Minns ni "Inte utan min dotter" från sent 1980-tal? Kom att tänka på den när jag lyssnade på dokumentären.
Ni som lyssnar på den, berätta gärna vad ni tyckte.
Nu har vi snart bott i L.A. i fem år, det är mer än halva tiden Magnus och jag varit tillsammans. Jag kan inte påstå att jag känner mig som en amerikan, men L.A. är en stad med folk från hela världen att det är ytterst enkelt att känna sig hemma här. De flesta kommer från andra städer och länder. Vi har inga konkreta planer på att återvända till Norden, men vem vet, kanske vi ändå landat i Stockholm inom en ganska nära framtid. Svårt att säga.
Det finns såklart en massa nackdelar med det här landet och den hör staden, trafiken, politiken, att hälsovård inte är en mänsklig rättighet, boendepriserna och så vidare. Vill ni gotta ner er i en riktigt bra radiodokumentär om Los Angeles mörkare sidor har min kompis Sara gjort en riktigt bra. Den heter "Fast i La La Land" och handlar om svenska kvinnor som flyttar till LA, får barn, skiljer sig och sen inte kan lämna landet på grund av att mannen vägrar låta det gemensamma barnet åka utomlands. Minns ni "Inte utan min dotter" från sent 1980-tal? Kom att tänka på den när jag lyssnade på dokumentären.
Ni som lyssnar på den, berätta gärna vad ni tyckte.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
AlandsPetra · 8 years ago
Tack för tipset! Var väldigt intressant! Blev positivt överraskad över brodern som vittnade emot sin egen bror, skönt med vettiga människor! Hoppas många lyssnar och tar till sig vikten av att tänka igenom sina beslut i livet!
Peppe Öhman · 8 years ago
Kul att du lyssnade! Håller med om att den får en att tänka igenom livsval och hur utsatt man kan vara i ett främmande land. Bara att inte riktigt kunna lagar och normer gör en så mycket mer sårbar än en inföding.
Cecilia · 8 years ago
Lyssnade häromkvällen, den var väldigt intressant och också lärorik. Man kan ju lätt förledas att tro att allting i LA är härligt och okomplicerat ... Skulle gärna höra en uppföljare, om hur det gick sen för kvinnorna och deras barn.
Peppe Öhman · 8 years ago
Känner samma sak. Vill veta hur det gick sen. Blev också sugen på att själv åka ner till San Pedro och snacka med stödgruppen.
läsare · 8 years ago
tack för svaret! underbart att kunna känna sig hemma så långt borta och "plocka russinen ur kakan". många säger att gränsen går nånstans där vid sju år om man bor utomlands. där kring sju år känns det ännu naturligt att återvända, sen börjar man rota sig så pass att det blir ett längre steg att återvända. men det är ju olika, många återvänder ju till sin födelseort eller födelseland vid pensionen t.ex. :) intressant hur olika folk är jag känner det absolut om ett privilegium att få bo nära mina rötter.
Viktoria · 8 years ago
Jag lyssnade på den dokumentären igår! Lyckades slå på P1 helt rätt ögonblick och kunde sedan inte stänga av. Jag tyckte den var så bra och stark. Den var också väldigt sorglig, när det blev så tydligt hur fångade de kvinnorna var.
Peppe Öhman · 8 years ago
bra tajmat! Jag satt med tårar i ögonen när en av kvinnorna ringde sin mamma och sa att hon kommer hem.
Sek · 8 years ago
Vad gör Softy o hennes man nuförtiden? Tänkte på barnhemmet. Tidigare figurera de i din blogg ofta!
Peppe Öhman · 8 years ago
Softy har varit i Finland ganska länge nu. En annan orsak till att vi inte setts är att hon fick jobb och jobbar supermycket.
Julia · 8 years ago
Har också tänt tanken att ifall man skaffar barn med en amerikan så kan man inte lämna landet nånsin mera, fast det skulle bli skilsmässa...får en klump i magen av tanken. Speciellt då det är ett roligt land att leva i om man är en höginkomsttagare men inte alls kul att höra till den lägre socialklassen. Livet där känns på många sätt underbart men eftersom jag själv har barn så tänker jag på vår hälsovård som är så bra och gratis dessutom. Hur skulle ni göra om ert barn skulle insjukna allvarligt? Känns det att ni skulle få tillräcklig vård där eller skulle det vara en deal breaker för att flytta tillbaka? Har en kompis som bott i SF i 20 år, hon och mannen har bra inkomstnivå och tre barn men hon nämner ibland hur riskabelt det är att bo där dvs händer nåt allvarligt någon familjemedlem så är man ekonomiskt i pisset så att säga.
Peppe Öhman · 8 years ago
Om någon av oss blev sjuk skulle vi nog flytta hem till Norden. Vilken fantastisk tur vi ändå har som har den möjligheten.
Annika · 8 years ago
Det där händer just nu en kompis syster. Hon är fast i USA med en man som vill separera, och dessutom frånta henne vårdnaden. Hon kan väldigt knagglig engelska, har inget jobb och inga kontakter. Det är en skitsituation: https://www.gofundme.com/Emma-y-Nathalie-juntas
Peppe Öhman · 8 years ago
Gud vad vidrigt! MAn är så utlämnad i ett land som inte är ens eget.
Sandra · 8 years ago
Min syster är i samma situation. Hon har fått barn med en man som bor i LA. Han skiter i barnet, är psykiskt störd och misshandlar henne psykiskt och fysiskt. Hon är där olagligt nu och barnet är fött i USA under tiden hon va där olagligt. Vad kan man göra för att få hem henne? Jag får panik, känner mig så hjälplös. Vi har anlitat advokat för att få hem henne men de har tagit snart över 1 år. Hon bor för närvarande hos killens pappa och får inte lämna hemmet för barnets pappa. Ringer och hotar alla hennes kompisar om hon är där att han ska döda dom om som umgås med henne. KAN NÅGON NÅTT? SNÄLLA HJÄLP
Peppe Öhman · 8 years ago
Usch, vilken hemsk situation. Jag beklagar verkligen. Jag vet att Svenska kyrkan i San Pedro erbjuder nåt slags hjälp. Kolla med dem!
angelica · 8 years ago
Hej Sandra, du kan kontakta [email protected] -Angelica som gjorde programmet