Lilja 4-ever i etiopien

I Addis Adeba besökte vi Debora, ett hem för kvinnor som tagit sig ur traffickingringar och prostitution. På hemmet bor just nu tretton stycken kvinnor mellan 16-23 år, de får stanna så länge de vill, men minst ett år. Den första tiden består av terapi och avvänjning från droger. Huset och gården ligger bakom en stor plåtport och höga murar omgärdar den. Det är väldigt prydligt och städat både inom- och utomhus. Efter den första tiden får kvinnorna välja om de vill studera vid universitet eller satsa på en mer yrkesbetonad utbildning som frisör eller make up-artist. Louise och jag intervjuade två av kvinnorna, eller snarare flickorna. Vi hade fått tipset om att fokusera mer på framtiden, men när jag försiktigt frågade om Helen, 22, kommer från Addis eller en annan plats började hon berätta en historia om hur hennes föräldrar skilt sig och hon vuxit upp hos olika släktingar och till slut landat på Addis Red light district. Delvis för att kunna tjäna pengar och själv bestämma över sig. Det var en hemsk historia, men också full av hopp. Hon berätta om hur hon först skrattade när hon hörde om Debora och om hur overkligt det kändes att få sin alldeles egna vita, rena handduk. Handduken fick symbolisera det nya livet. Helen gav ett så starkt intryck och avslutade med att säga att hon kommer att öppna sin egen salong och anställa andra kvinnor som landat i prostitution eller blivit offer för trafficking.

När det var dags att prata med Belaynesh, 19, var vi förberedda på att höra en liknande historia. Belaynesh berättade med svag röst hur också hon blivit skickad mellan olika mer eller mindre avlägsna släktingar, sedan blivit lovad ett jobb som hushållerska och möjlighet att gå i Addis. Jobbet visade sig i praktiken vara en sexslav på en bar. När hon slutat prata grät vi allihopa. Det var helt omöjligt att hålla nån slags journalistisk distans. Det värsta var att hon verkade helt nedbruten. När jag frågade henne om vad hon tycker om att göra när hon inte pluggar sa hon att hon gillar att städa och vika de andra tjejernas kläder. På frågan om hon en dag ville ha familj sa hon att hon inte ens tänkt på det.

Jag hoppas att tiden på Debora kommer att göraBelaynesh gott och att hon får tillbaka sin livsglädje. Att vi kommer tillbaka om nåt år och möter en kvinna med helt annan energi. Jag tänkte också på hur vidriga människor är mot varandra. Lilja 4-ever, överallt i världen.

Men det finns som sagt hopp, allt är inte nattsvart och vi som kan hjälpa ska hjälpa. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Tycker att alla vi som har möjlighet ska ge åtminstone en person en julklapp, månadsgivare i ett år eller en engångssumma från Läkarmissionen.