Att få barn gör en olycklig
9 years ago
På flyget hem läste jag Filter som hade ett kort reportage om att nyblivna föräldrar är olyckligare efter att ha fått barn än före. Inte bara lite, men ordentligt mycket olyckligare. Jag tycker att det här var lite intressant eftersom barn ska vara livet mening och en ska vara så fruktansvärt lycklig och tacksam hela tiden efter att ha fått dem.
Så här tror jag: vissa människor har lättare att vara lyckliga än andra. Precis som vissa har anlag för att springa fort eller vara musikaliska eller ha lätt för att somna på kvällen. Det mesta går att träna upp till en hyfsat bra nivå, men det är fortfarande lättare för somliga att vara lyckliga än för andra. Gällande föräldraskapet gör sömnlöshet, mindre tid för hobbyer och vin, begränsad frihet och mer kräksjuka det logiskt att folk tappar i lycka. Samtidigt finns den andra sidan där barn gör att man får skratta mer och känna en oförklarligt stor kärlek gentemot de små kräken. Föräldraskap är att ständigt känna både lycka och olycka.
Ur reportaget:"I fjol ägnades ett helt kapitel av FN:s årliga World Happiness Report åt att sammanställa forskning om lycka och föräldraskap från 105 av världens länder. Föräldrarna i 69 nationer betraktade sig själva som mindre lyckliga åren efter att de fått barn. Endast i nio av de undersökta länderna var det möjligt att med statistisk säkerhet bevisa motsatsen, alltså att förstagångsföräldrar kände sig lyckligare än tidigare."
Enligt det de undersökningar som reportaget hänvisar till är det mindre ledsamt att skilja sig än att få barn. Tänk på det. Spoiler alert: i slutet av artikeln framkommer det att på längre sikt återgår de som fått barn till sina lyckonivåer pre-ungar. Åtminstone de som har två eller färre.
Hur har ni det? Jag tycker själv att jag är ganska lycklig, trots Vidar och Majlis, men jag är kanske bara för dum och ointressant för att vara olycklig.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Lena · 9 years ago
Så intressant! Jag fick definitivt värsta dippen efter första barnet, som jag slapp med andra, kanske pga helt andra förväntningar. Skulle dock säga att för mig och min sambo ligger vi redan nu (barnen är fem och ett) på plus jämfört med innan eftersom ingen av oss, kan vi se nu, mådde särskilt bra av för mycket tid att fokusera på oss själva. Men, första året med första barnet var nog en av de värsta perioderna i mitt liv.
Peppe Öhman · 9 years ago
Intressant! Kan det vara precis som du säger, att man har fel sorts förväntningar? Och håller med dig om att många av oss mår bäst bär vi slutar fundera så himla mycket på hur vi mår och vem vi är.
Tove N · 9 years ago
Intressant! Jag är den som lever livet med ett leende på läpparna. Så ibland tackar jag min lyckostjärna för mina barns skull att jag hade två hemska år som ofrivilligt barnlös innan jag fick barn. Kan tänka mig att småbarnsåren skulle kännas ofantligt mycket tyngre annars.
Peppe Öhman · 9 years ago
Tänkte faktiskt på det. Att folk som kämpat med att få bli föräldrar måste känna HELT annorlunda. Eller i alla fall en helt annan sorts tacksamhet.
Tove N · 9 years ago
Ok hjälp, jag skulle skriva att jag INTE är den som lever livet med ett leende på läpparna. Så därför var det på det sättet bra att jag nådde "botten" innan jag fick barn.
Peppe Öhman · 9 years ago
ha! Jag fattade!
Joanna · 9 years ago
Ännu inte fått barn, så kan inte svara.. Men undrar i mitt stilla sinne - om man är olycklig innan barn, ökar chansen att bli lycklig efter då? Jag blir också lite nyfiken på vilka de nio andra länderna var, vet du?
Peppe Öhman · 9 years ago
Tror JA, att barn kan ta fokus från det som gör en olycklig. Kanske. Vet inte vilka länderna var, men här står det kanske: http://worldhappiness.report/
Lina · 9 years ago
Jag har velat ha barn i många år, men är singel igen efter chockartade omständigheter. Så gott som alla mina vänner lever familjeliv. Det gör mig olycklig. Och det stör mig att en del verkar ta sina familjer för givet, klagar på småsaker osv. Jag hoppas att jag så gott som möjligt undviker det om jag får familj.
Peppe Öhman · 9 years ago
Beklagar omständigheterna. Har en kompis i motsvarande situation. Jag tror att det är lättare att undvika att klaga på bagateller när man vet hur den andra, mindre lyckliga, sidan kan se ut. Att klaga är ett privilegium.
Johanna · 9 years ago
Jag är en relativt nybliven mamma och har väldigt svårt att säga om jag var lyckligare innan barn. Nu efter barn uppskattar jag saker på ett helt annorlunda sätt. En kaffekopp och lite choko så länge babyn sover är total lycka nuförtiden, förr var det bara en kaffepaus. Saknar ibland livet utan barn, samtidigt som jag aldrig skulle vilja gå tillbaka till det. Hur som helst var jag lycklig då och är lycklig nu.
Peppe Öhman · 9 years ago
Tänker att det är precis så. Livet för med sig nya faser där man uppskattar andra saker än förut. Eller LÄR sig uppskatta andra saker. Föräldraskapet är, för mig, en plats full av ambivalenta känslor, men tvivlar ändå aldrig någonsin på kärleken till barnen (eller Magnus för den delen)
Jenny · 9 years ago
Känner att det kanske är lite tabu att säga att man är olyckligare åren efter barn än före? Själv skulle jag nog faktiskt säga att mitt liv är EXTREMT mycket slitigare nu. Min relation till barnens pappa skulle nog definitivt vara bättre utan barn. men olyckligare? Det gör för ont i mig att fundera på.
Peppe Öhman · 9 years ago
Det är verkligen tabu. Men tycker att du bloggar så bra om det. Livet är ofta allting samtidigt, olycka och lycka. Det är slitigt och oromantiskt och jobbigt med barn, men samtidigt älskar man ju dem så sjukt mycket. Ser fram emot att de ska vara vuxna och vi ska kunna äta middag och prata och skratta tillsammans samtidigt som jag tycker att de är så GULLIGA nu.