Tack för att ni skriver

Tack för det ni berättar i inlägget under! Era historier gjorde mig båda jävligt förbannad, ledsen och fick mig ändå att känna mig stark. Jag vill att ni ska veta att jag läst och tänkt på dem alla, men inte svarat på dem eftersom det känns så futtigt med en liten kommentar från mig när ni skriver om något så viktigt. Jag har också insett att det finns en enorm styrka i att släppa skammen och se att sexuella övergrepp enbart, alltså enbart, är förövarens skam. Jag har känt så mycket skam i mitt liv, att släppa det och förlåta mig själv för det (alltså känt skam för att jag känt skam). Det har också varit så befriande att läsa att fler än jag tvivlat på om ett nyp i baken eller en liten hora-kommentar verkligen räknas som övergrepp (jag ser på dig Elisabet Höglund). Det gör de såklart. Det handlar nämligen om en kultur där kvinnor inte respekteras. Där vi som har möjlighet att säga ifrån ska göra det. Ett sätt är #metoo som visar magnituden av problemet. Har ni förresten läst #ihave där män bekänner sina övergrepp? Jaja, mest av allt ville jag säga tack för att ni skriver.