När har man bott utomlands?

Linda · 9 years ago
Bott i San Diego sedan 1999, ett år på östkusten innan dess.

isabella · 9 years ago
18 ar i Schweiz.. isabella

Jennifer · 9 years ago
Håller med om att det är en ickefråga men ändå intressant att diskutera! Jag tror man kan ha sjukt olika upplevelser av ett land och därför kan tiden som krävs för att känna att man verkligen bott där. Pluggar man någonstans är man mer troligt lite mer av en turist och kanske hänger mest med andra utlänningar. Så har jag känt och till exempel Kanada och Nya Zeeland kom jag kanske inte jättenära på mina respektive halvår där. Mitt halvår i München var också ganska mycket häng med andra intern men tyckte ändå jag kom närmare staden som stad. Och mina 6 månader i Indien kändes som ett par år. Där bodde jag verkligen, hade indiska vänner (pojkvän...), och levde ett visserligen lyxigt indiskt liv men än dock väldigt indiskt. Nu har jag bott 2 år i Finland och totalt 4.5 år sammanlagt utomlands. Och här börjar jag känna att klart det tar tid att komma nära ett land, att lära sig alltifrån populära tv-program till viktiga personer. Hur saker och ting fungerar osv. Först nu börjar jag känna mig lite mer hemma här.

Basse · 9 years ago
Intressant! T.ex. många som bor i Helsingfors hela sitt liv vet väldigt litet om sin hemstad och rör sig bara på områden definierat av den egna socioekonomiska gruppen. Nyinflyttade ofta är mer nyfikna, besöker fler stadsdelar och vet vad som finns var jämfört med infödingar.

Monika · 9 years ago
Jag har också funderat i de här banorna. En annan dimension är vad man gjort, har man jobbat eller gjort nåt annat för att komma in i den lokala vardagen, eller har man glidit runt bara? Jag har tillbringat ett halvår i Kanada och både pluggat, umgåtts och gjort praktik med kanadensare, men känner ändå inte att jag bott där. Däremot kan jag nästan känna att jag bott i Paris fast jag som längst bara varit där i tre månader, och då inte jobbat utan bara mest promenerat runt och betraktat livet. Nu är jag inne på fjärde året i Sverige och överväger ansöka om dubbelt medborgarskap, men mentaliteten är ju så pass nära här så det tar inte speciellt lång tid att bo in sig här...

Erika · 9 years ago
Jag har bott i USA ett år. Det tycker jag räknas. Säger iaf att jag bodde där. Jag var utbytesstudent på high school. Umgicks inte med några svenskar, bodde i amerikansk familj. Detta var innan sociala medier osv så generellt mindre Sverige-kontakt än jag skulle haft idag. Skrev till slut dagbok på engelska och drömde på engelska. Andra amerikaner tog mig för amerikan. Jo, jag bodde nog där:)

Minna · 9 years ago
20 år i Kalifornien. Det här är hemma för mig. Det tog många år av ”total immersion” att lära sig nyanserna och kulturella referenser.

Lovis · 9 years ago
Hej! Tack för intressant inlägg! Utifrån egna erfaranheter tror att tid är en aspekt men även hur man bor och hur beroende man är av veta exakt hur landet man befinner sig i fungerar påverkar massor. Jag har själv bott i Belgien i ett år, Kanada fem månader, Danmark 4 år (med en 5 månaders paus) och nu i Italian där jag skall vara i drygt fyra månader. Jag tycker att jag kan säga att jag bott i alla dessa länder men upplevelserna harvarierat rätt mycket. I Belgien bodde jag ett år på en skandinavisk internatskola så jag kan egentligen inte säga speciellt mycket om belgiskt vardagsliv efter den upplevelsen, kan dock säga en hel del om internatskoleliv. De fem månaderna jag tillbringat i Kanada gav mig en ganska bra bild av hur det är att leva vardagsliv på ett kampus i Kanada, men trots att jag delade vardag var det mycket av helhetsbilden jag inte upplevde i.o.m. att jag aldrig skulle utexamineras från universitetet där och jag inte betalade för det. Trots att jag bott i Danmark i 4 år och jag har studerat och arbetat där tror jag inte att jag förtått varken staden eller landet helt ännu och dessutom lever jag i en "internationell bubbla" till stor del. Efter två månader i Italien så känns detta som det ställe jag verkligen kännt mig boende i allra mest. Jag tror jag att jag har en rätt bra idé om hur vardag här ser ut och vad en liten del av den stad jag befinner mig anser vara viktigt och oviktigt. Detta för att jag gör fältarbete och min uppgift under dessa fyra månader är att ta reda på just detta. Så i korthet tror jag att det är mycket kontextbundet hur mycket tid det tar för att verkligen bo någonstans.

Saarinen · 9 years ago
Det där med kultur är intressant. Finns det någon finsk, amerikansk, eller losangelesisk kultur överhuvudtaget? Fattar man på riktigt ”den losangelesiska kulturen”, för att inte tala om den amerikanska kulturen, om man bott t.ex. 50 år i Los Angeles men på ett visst område med ett visst slags människor? Det är också möjligt att det finns typer som är ”born & bred in LA” och fortfarande bor i LA men aldrig riktigt trivts där eller känt sig hemma. Betyder det att de inte bott i LA? Mind games..

Ellen · 9 years ago
Jag bodde i Tyskland i strax under ett år (typ elva månader men brukar säga ett år) och kände mig som en turist en bra tid tills jag 1. hade ett eget favoritcafé 2. hade favoritlåtar på tyska som spelades på radio 3. Men mest var det när en dam kom och frågade vägen till ett ställe och jag bara inte visste svaret - jag kunde guida henne positiva på tyska!

Ann · 9 years ago
Ja, att få känna sig infödd, vem vill inte det. En gång i Madrid, Puerta del Sol, frågade ett spanskt par mig om vägen någonstans. Finlandssvenska jag, 25+ år i Spanien kände sig stolt. Varför kan man fråga sig, så är det bara. Ett mått på något man lyckats med? Om än jag också har vant mig vid stämpeln integrerad individ. men inte ursprungligen en av oss (gott bemötande i alla fall i alla sammanhang må jag säga). ---- Men till den breda och mångfacetterade frågan: Den har nog fyrtiotusen (spanskt uttryck för jättejättemånga) svar beroende på kriterier och deras djup. Ska man göra en skala? Bott och sett med sina egna linser, bott och sett utanför sina linser osv. osv? Svaret på frågan är nog ytterst glidande och upp till egna och omgivningens kriterier. Åsikterna tar aldrig slut. Så tyvärr kunde jag inte ge ett rakt svar på din fråga.

Johanna · 9 years ago
Jag bodde i Schweiz i knappt två år och räknar det som att jag bott där! Tycker nog gränsen kan gå redan vid typ 6 månader, men att det beror lite på hur livet på destinationen sett ut. Kanske en knäpp definition? Men om jag tex bodde på en strand och hade "semester-mode" i 6 månader skulle jag nog tänka "långsemester", men ett jobb/vik, med en vardag och där jag var skriven på en riktig adress skulle jag nog kalla att ha bott nånstans redan efter 6-12 månader. Dock betyder det såklart inte att en har "förstått kulturen" fullt ut, men det behöver ju inte alls vara samma diskussion tänker jag. Sådant beror ju också på personlighet och intresse. Någon kan ju bo länge på en ort utan att intressera sig det minsta för kulturen, en annan kastar sig in i den asap. Just det avgör inte hur mkt hen bor där, tycker jag, för mig är ordet mer fysiskt konkret på nåt vis. Kul diskussion! Tycker verkligen verkligen att ni bor i LA, för övrigt. Vidde går ju i skolan där och allt! Tänker absolut att han kommer skryta med att "ha bott i LA när han var liten" (om ni nu inte blir kvar för alltid, då skryter han kanske med tiden i Helsingfors istället :))

Lina · 9 years ago
Fem år i England och snart tretton år i Danmark. Nästan halva mitt liv utanför Sverige vid det här laget.

Kajsa · 9 years ago
Jag har bott både kortare och längre perioder på olika ställen. Jag gör faktiskt inte skillnad på dem. Jag bodde ett år i Borgå, 18 år i Närpes, ett år i Uppsala, tre månader i Italien, fem år i Helsingfors, två somrar i Vasa - och nu senast tre år hittills i Stockholm/Lidingö. Alla ställen där jag lever och vistas utan att ha semester är ställen där jag BOR.

lina · 9 years ago
Jag har bott i Sverige i snart fem år. Har också bott ett år i USA, ett år i Nederländerna och ett halvår i Belgien. Känner verkligen att jag har bott på alla dessa ställen, också för att jag på något sätt har lärt mig att känna mig hemma i alla dessa länder, trots att jag inte kan säga att jag alltid umgåtts så himla mycket med lokalbefolkningen. Tycker dock personligen att jag är en bra betraktare och snabbt kan insupa den lokala mentaliteten/atmosfären/vardagen osv och känna mig bekväm i den, och jag har nog alltid "passed as a local" (i USA frågade t.ex. alltid amerikanarna om jag kom från New Jersey hahah). Ser också fortfarande alla dessa länder lite som mina hem. Har ju dock inte bott på ställen som varit så fruktansvärt olika rent kulturmässigt, men en flytt är ju alltid en omställning, oavsett om det är till ett nytt land eller grannstaden i hemlandet.

Marina · 9 years ago
För min del kändes det som att jag på riktigt bodde utomlands när jag började se de negativa sidorna med landet, inte bara vykortsversionen. Bodde tre år i Italien och såg verkligen mycket annat än vykort, på gott och ont. Nu för tiden reser jag gärna till Italien, men endast som turist. Jag är väldigt fascinerad av att väldigt många italienare talar först italienska mej (men finska med min sambo) och att folk frågar mej efter vägen. Ser verkligen inte italiensk ut i mitt tycke (hur nu en italienare ser ut...) Men tydligen är det något i mitt sätt som uppfattas som lokalt.

Sonja · 9 years ago
Hörde på en pod där någon sa att efter tre år i ett land så har man kommit ganska nära det landet. Samtidigt som man mistat endel från det land man flyttade från. Jag har bott tre år nu i Förenade Arab Emiraten. Inne på vårt fjärde år och jag börjar känna mig som hemma här. Innan det bodde jag tolv år i Norge och visst känns Abu Dhabi som hemma och Oslo är hemma. Medan Finland på något sätt är där jag växte upp men inte riktigt mitt hem längre. Då man har barn som får på skola, får vänner ovh fritidsaktiviteter så tror jag att man fortare får en vardag där man bor utomlands.

Malena · 9 years ago
Följdfrågan är väl då, när bor man inte längre utomlands? Alltså när "bor man bara" i det landet? Eller bor man för alltid utomlands ifall det inte är ens födelseland? Det är ca 9 år sedan jag flyttade till Sverige, (däremellan två år också "ännu mera" utomlands). Jag har inga planer på att flytta tillbaka till Finland, så har jag slutat "bo utomlands" då och "bara bor" i Sverige?

Kurt · 9 years ago
Ett enkelt svar är väl att man kan sägas ha bott utomlands när skatteförvaltningen till sist sluta försöka få pengar, vilket väl normalt är 10 år

Matilda · 9 years ago
Jag har bott ett år i Australien och anser att jag bodde där. Jag bodde och arbetade där utan att turista och jag hade inget hemresedatum men tanken var att stanna minst två år. Sen efter ett år tänkte jag om och flyttade till Sverige igen. Jag volontärarbete i USA i tre månader och bodde och "jobbade" där, när jag åkte hem längtade jag tillbaka varenda minut varenda dag så jag samlade ihop pengar och ett par månader efter jag kommit hem åkte jag tillbaka och "jobbade" tre månader till. Jag anser att jag bodde där i sex månader under det året.

Josefina · 9 years ago
Har bott två år i London, England (ensam) och fyra år i Vancouver, Kanada (med familj). I båda städer har jag haft en vardag tillsammans med britterna/kanadensarna och jag tror det är det som avgör om det känns som att man verkligen bott någonstans. Däremot har jag aldrig känt mig engelsk eller kanadensisk. Framförallt i Kanada, som jag älskar, blev det väldigt tydligt efter ett tag att jag verkligen är europé. Vancouver är fantastiskt och jag har fantastiska vänner där och i början av varje besök leker jag med tanken att flytta tillbaka. Men efter ett tag kommer den där känslan tillbaka som gör att jag vill ställa mig i en gatukorsning och skrika könsord. Bara för att något ska hända. De som känner mig vet att det vore så långt från min personlighet som det bara går men det som triggar är att allt, allt är så tillrättalagt och ordnat. På stranden får barnen inte ha uppblåsbara badleksaker för de kan flyta iväg till Hawaii, när det är pulkaåkningsväder skottas rännor fram där det bara får åkas en och en för annars dör vi osv. Ingenting/ingen sticker ut och jag som verkligen inte tar plats annars känner mig som en elefant i glashus (kan också bero på att jag pratar brittisk engelska och det är ju lite skarpare i ordval än det slätstrukna nordamerikanska :)). Det blir jag rastlös/knäpp av. När allt är lika finns ju inget att inspireras av heller. Samtidigt älskar jag kanadensarnas enorma generositet, både i ord och handling. Vancouver känns fortfarande som mitt andra hem och jag har lärt mig massor genom att bo där. Men jag är fortfarande europé :)

Liljan · 9 years ago
Oh alltså - jag var tre månader i Tanzania och velar alltid om jag ska säga att jag bodde där. Jag reste inte runt utan hade ett fast hem, samma vänner, samma allt under hela den tiden. Råkade dessutom lära mig flytande swahili under den tiden, så allt flöt ju bara på! Den största orsaken till att det kändes som hemma var dock att jag visste att Tz var mitt spirit country (sådär som man kan ha spirit animal!) från ca 10 år innan jag finally tog mig dit. Jag hade älskat stället och folket och allt redan långt innan jag var där, så när jag äntligen kom dit tog jag bara ett djupt andetag och konstaterade jag var hemma. Ändå velar jag! Och tycker det är lite pinsamt hur mycket jag älskar och saknar stället. I Stockholm bodde jag över 6 år, så där är det inge snack om saken att jag verkligen Bodde.

Peppe Öhman · 9 years ago
Så skönt att höra att ens accent försvinner, Magnus har noll, men hör fortfarande mig när jag pratar. Har inte bott lika länge utomlands som du, men varje gång jag flyttat hem efter utlandsvistelser har kulturchocken var större än när jag flyttat bort.

Annika · 9 years ago
Jag tänker att en annan faktor, förutom det där att göra något "inhemskt", inte bara turista, ha ett vardagsliv, betala räkningar, osv. är hur längesen det var. Jag bodde i Kanada ett år som utbytesstudent när jag var 16-17 år och jag bodde-bodde ju där. Gick på high school och bodde i inhemska familjer osv. Så jag har väl bott i Kanada enligt alla faktorer ovan. Men jag känner inte riktigt att jag kan uttala mig så mycket om "hur det är i Kanada", det var ju 20 år sen, liksom. När blir ett utlandsboende (som i "jag har bott där, jag kan uttala mig om hur det är där") preskriberat?