Minimalistens utmaning på 30 dagar

Hanna · 9 years ago
Tack Peppe och en annan hanna! Så glad jag blev av era kommentarer. Lite sent svar men: Jag tänker också ofta på vad det säger om oss som samhälle att vi blir så tagna av rensa-ut-rörelsen. Det finns något ganska så kontrollerande i att vara en notorisk utrensare. Jag kan till och med uppleva det som ett neurotiskt samhällsdrag att vi inte kan se bort från oredan i garderoben, att denna får oss att känna oss som sämre människor utan koll på våra liv. Jag tänker att det säger något om hur materialistiska vi är, att fysiska saker kan bestämma över vårt välmående. Att vi har för mycket saker är väl i de flestas västmänniskors fall oomtvistligt. Vi måste konsumera mindre, jordens resurser är ändliga. Dock så tror jag inte att vi löser problemet genom att göra oss av med det mesta av det vi har. Snarare så ska vi respektera de ägodelar som vi har, respektera hantverk, uppsöka folk som kan laga våra grejer, göra oss av med dem på ett försvarligt sätt när vi inte behöver dem längre, ge bort det vill inte vill ha. I de flestas fall så tror jag inte att det att plötsligt gå från att äga många till få saker gör att man automatiskt får mer respekt för resurser, material och konsumtion. På sätt och vis måste vi bli mer materialistiska, vi måste respektera saker, material, hantverk mer men vi måste bli mindre materialistiska i den mening att vi tror att saker gör oss lyckligare, framhäver vårt värde – oavsett om det är ett fåtal väl utvalda saker som ska fylla denna funktion eller om det är ett palats fyllt med skrot. Jag kan också tycka att det känns skönt att rensa ut, och om man ser till att sakerna återanvänds/säljs vidare eller liknande så kan det ju även vara bra miljötänk. Men trots allt så har de flesta av oss ju inte hoarder-problem, även om vi alla är lite smått drabbade konsumtions-sjukan, som jag tvivlar starkt på att vi blir botade från genom att rensa ut. Som jag skrev i den förra kommentaren så tror jag istället att det (möjligtvis) kan leda till mer konsumtion. Ikeas våta dröm måste vara ett hem med halvtomma hyllor, soffor utan kuddar och ett kök som definitivt behöver en billig uppsättning glas när man för en gångs skull bjuder in 20 personer. Ännu bättre är det för IKEA om man inte heller har några kompisar att låna av, för de har också rensat ut. Om man inte har så mycket grejer så sliter man mer på det man har och måste snart köpa nytt. Om man inte har så mycket grejer så känns det mer befogat att köpa nytt. Jag har absolut inget emot minimalistiska hem, mitt eget är inte precis överfyllt, men jag har något emot att det att rensa ut säljs som någon slags terapi. Jag har något emot idén att det är absolut bra för själen att göra sig av med allt som man har som är extra. Det är bara ännu en ytlig idé om lycka som utgår från det materiella. Om man verkligen mår dåligt av att kolla in i ett överfyllt garderobsskåp så ligger problemet antagligen någon annanstans, men det känns bra och konkret att projicera ångesten på något handgripligt, något som synligt verkar vara ur kontroll. Jag tycker inte att det på något sätt är fel att rensa ut, eller känna sig lättad efteråt. Inte ens om man använder sig av det som tillfällig ångestdämpning, och som sagt, konsumera mindre är något vi måste lära oss om det alls ska finnas en framtid för kommande generationer. Jag utesluter inte att hem med mindre saker, på sikt kan flytta normen för hur mycket som det är normalt at äga. Jag tycker dock att det är obehagligt när 'rensa ut' upphöjs till en problemlösare, till en slags lag för hur ett hem ska struktureras. Jag tycker att det är obehagligt att vi ska lära oss ännu ett sätt att ha max kontroll på, alltså utöver den kontroll vi ska ha över våra kroppar, vår sexualitet, vår ekonomi, vår familj, tiden, TIDEN, timmarna, karriären, och jag tycker att det är obehagligt att denna form av kontroll säljs som en metod för att bli lycklig och lugn på. Jag upplever det som ännu ett sätt att avlägsna oss från det som egentligen betyder något, och från våra egentliga problem, från det som faktiskt skaver. Att rensa ut blir ännu ett sätt att befästa prylarnas makt. Det var mycket svårare att formulera dessa tankar än de jag formulerade ovan, så det blev mer virrigt. Jag hoppas att ni fattar vad jag menar. Jag menar altså inte att man ska låta bli att rensa ut om det känns bra ... För visst kan en massa gamla trasiga prylar i skåpen, som man borde göra något åt, ta en massa energi. Egentligen beskrev Peppe kanske det utförligt nog ovan, det är sektkänslan som är obehaglig.