är kattmänniska nuförtiden

Känner mig som Winona Ryder i "Reality Bites" när jag nyser och ingen här i Stockholm säger prosit. I L.A. är folk nästan besatta av att ropa BLESS YOU om man nyser minsta lilla. I veckan promenerade Magnus och jag hem efter att ha lämnat av Vidar på skolan, ur ett öppet fönster hördes en ordentlig nysning och både Maggan och jag ropade: "Bless you" varav personen i fönstret ropade "Thank you". Fnissade på grund av att det var så gulligt. Har ni sett tv-serien "The Good Place"? Skruvad och väldigt rolig. Kan föreställa mig att den inte är för alla, men tycker själv att den är mycket underhållande. När man ligger vaken på natten hinner man se väldigt mycket på tv. Såg också "What the health" på Netflix och hoppas nu på att alla slentrianätare av kött blir rädda för cancern och slutar äta så mycket kött. Om man bortser från cancerrisken med korv och bacon kändes den ärligt talat så där halv-trovärdig. Här i Stockholm bor jag hos Maggie mamma Diana (älskar henne!) och hon råkar vara kattvakt den här veckan. Det har lett till att jag nu är kattmänniska. Maken till kelsjuk katt får man leta efter. En av mina allra bästa vänner Karine hälsade på i Stockholm igår (tog bilder med systemkameran, lägger upp senare). Hon ville besöka slottet och eftersom Karine alltid får som hon vill gjorde vi det. Det var första gången för mig och måste väl erkänna att det är en ganska pampig byggnad. Hittade också ett vykort på någon som måste vara en förfader till en kille jag var kär i en gång i tiden. Nu får det ändå räcka med Stockholm. Ska luncha med Swanberg och drar sedan till Göteborg för lite bokmässeri.