Respektera köttet
9 years ago
Jag berättade ju att hästen Tonys bästis Hugo fick kolik och dog. Och att Tony var så ledsen att han inte kunde äta, bara stod i hagen, helt apatisk med hängande huvud och stirrade ut i intet. Min ridinstruktör berättade att Tony fått ta farväl av Hugo medan han ännu låg i hagen. Tony hade gått fram till sin kompis, fnyst lite på honom, nafsat vänligt och sedan vandrat runt honom. Så otroligt rörande, sorgligt och fint. Alla som haft hund, katt eller annat husdjur fattar ju att djur också kan sörja och känns glädje. För att inte tala om vilken kärlek man själv kan känna gentemot ett djur och saknaden då det går bort.
Och då kan jag inte låta bli att tänka på djuren vi äter. För om en hund, katt och häst kan ha personligheter och känna glädje, sorg och saknad, visst fan kan grisar och kor det också. Innan ni ropar BONDEN BEHÖVS! Håller jag faktiskt med om det, men tänker också att Maggan gör rätt när han varje gång Vidar vill äta kött påminner honom om att en levande varelse gett sitt liv för köttbiten och att Vidar därför ska respektera det. Äta upp allt, inte leka med maten eller säga att den är äcklig eller motsvarande.
Förr brukade jag säga att jag inte äter djur för att köttproduktionen har en så stor miljöpåverkan, inte för att jag tycker djur är söta. Det var för att verka rationell, alltså motsatsen till känslosam och därmed kvinnlig (alla vet ju att det rationella enligt patriarkatet är manligt (hög status) och det känslosamma (låg status) är kvinnligt), men nuförtiden står jag för att jag helst inte äter kött eftersom det faktiskt är något som en gång var en levande varelse som landar på min tallrik. Ja OCH miljöpåverkan såklart.
Om jag fick välja skulle folk dra ner på sin köttkonsumtion med 90 procent. Varsågoda och fira till det med en ordentlig biff, men skippa slentrianköttet. De där köttbullarna i frysen, skinkan på frukostmackan och burgaren på vägen hem. Men nu är det ju tyvärr inte jag som bestämmer.
Och då kan jag inte låta bli att tänka på djuren vi äter. För om en hund, katt och häst kan ha personligheter och känna glädje, sorg och saknad, visst fan kan grisar och kor det också. Innan ni ropar BONDEN BEHÖVS! Håller jag faktiskt med om det, men tänker också att Maggan gör rätt när han varje gång Vidar vill äta kött påminner honom om att en levande varelse gett sitt liv för köttbiten och att Vidar därför ska respektera det. Äta upp allt, inte leka med maten eller säga att den är äcklig eller motsvarande.
Förr brukade jag säga att jag inte äter djur för att köttproduktionen har en så stor miljöpåverkan, inte för att jag tycker djur är söta. Det var för att verka rationell, alltså motsatsen till känslosam och därmed kvinnlig (alla vet ju att det rationella enligt patriarkatet är manligt (hög status) och det känslosamma (låg status) är kvinnligt), men nuförtiden står jag för att jag helst inte äter kött eftersom det faktiskt är något som en gång var en levande varelse som landar på min tallrik. Ja OCH miljöpåverkan såklart.
Om jag fick välja skulle folk dra ner på sin köttkonsumtion med 90 procent. Varsågoda och fira till det med en ordentlig biff, men skippa slentrianköttet. De där köttbullarna i frysen, skinkan på frukostmackan och burgaren på vägen hem. Men nu är det ju tyvärr inte jag som bestämmer.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Basse · 9 years ago
Då jag var liten hade jag två dansmöss. En gång rymde det ena och var på språng i lägenheten i en vecka innan jag hittade det. Den andra musen var helt som vanligt då det var borta. Men då den förrymda musen senare blev sjuk och måste avlivas ute på gården, pep den andra musen i flera dagar efteråt. Fråga: hur visste den överlevande musen att den andra dött??
Peppe Öhman · 9 years ago
Vet ej. men möss har tydligen också känslor.
Lotta K. · 9 years ago
Den hörde inte längre den andra musen? När den ena hade rymt pep den säkert hela tiden men bara den andra musen hörde det?
Bea · 9 years ago
Jag håller helt med! Men har du möjligtvis sett dokumentären "What the health"? För den tyckte jag var intressant utifrån en hälsoaspekt. Har försökt äta mer veganskt sen dess, men drömmer om hur lätt det vore ifall man bodde i LA eller SF typ :-)
Peppe Öhman · 9 years ago
har ej sett! finns den på Netflix? (och ja, här finns det jättemånga bra vegan och vegetarian-restauranger)
Bea · 9 years ago
Finns på Netflix, det jobbiga är dock att man borde bli vegan :-) Kan vara utan kött men fasiken så svårt att vara utan mjölkprodukter :-(
Peppe Öhman · 9 years ago
Fattar. Maggan blev vegan för tre månader efter att ha sett en liknande dokumentär på Netflix. Sen smög sig tyvärr köttet och osten in i hans diet igen :(
Liljan · 9 years ago
Amen! Exakt så känner jag också. Vilken bra text - du lyckas verkligen sätta ord på allt. Är en vegetarian som på midsommar åt sjukt gott grillat kött från närliggande bondgård - och njöt - medan en annan i sällskapet tyckte det var jobbigt att vi visste vad tjuren hade för namn (Aidan <3). Innan dess åt jag kött (ekologiskt Åländskt lamm!) på en finmiddag i januari. Min dotter på tre år får äta vad hon vill, och ibland köper jag hem knackkorv (dåligt samvete hej!), men försöker också prata med henne om djur, kött och konsumtion. Djurälskare som hon är så blev ledsen då hon inte kunde se grisen i korven... Döden har vi pratat mycket om, så att grisen var död var inte så märkligt. Men bra det som Maggan säger, ska nog annamma det! Sen så är jag egentligen ingen djurvän och tycker inte djur är särledes söta, men definitivt så är det både det ekologiska och den fruktansvärda köttfabriksindustrin som gjort mej till veg.
Peppe Öhman · 9 years ago
Så vill jag gärna också äta. En biff nångång om året kanske. Och gärna så jag vet namnet på djuret. Har varit med om samma sak, att folk till och med sagt att man inte får prata om varifrån köttet kommer (=ett djur) medan man äter det. Så världsfrånvänt.