Ett bok och en tv-serie

Inför Crimetime ska både jag och Jihde plöja igenom ett antal deckare och trots att jag verkligen inte vill vara den typen av människa som tycker att det är viktigt att påpeka att hen inte läser deckare är jag nu tvungen att medge att det är väldigt sällan jag läser kriminalhistorier. Inte för att jag skulle hysa någon som helst elitism eller förakt gentemot dem, men för att det nu bara blivit så. Därför är det med stort nöje jag vill rekommendera Jane Harpers (som jag händelsevis ska intervjua på Gotland) och roman “Hetta”. Inser först nu att hetta inte är namnet på en person som ännu inte dykt upp i historien, utan beskrivningen av värmeböljan. Hehe, får ej pris i snabbtänkthet.
Det är något med Harpers sätt att berätta som gör att texten bara matas in i mig och när jag inte läser längtar jag efter att fortsätta. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör den så attraktiv. Mordmysteriet är hemskt, men inte så läskigt eller spännande jag känner min egen puls i öronen. Det är snarare som att sitta på en cykel och bara rulla ner för backen. På ett bra sätt. Med bra språk och fina miljöbeskrivningar.
Det andra tipset är otippat nog tv-serien Billions. Gav den en chans för knappt ett år sedan, men fick i nerven då det fanns så tråkiga kvinnoporträtt i den och slutade kolla. Eller snarare så här: Alla kvinnor fanns till för att stöda, peppa och bekräfta männen i serien. GÄSP! Men, men så låg jag sömnlös i Stockholm och ville ha nåt att bota jetlaggen med och där fick Billions en andra chans. Nu tycker jag den är hur spännande som helst. Fast med samma usla kvinnoroller.
Bild från Variety.