Tvåbarnschocken!
9 years ago
Nu hittar jag inte kommentaren, men det var någon som frågade mig om skillnaden mellan att ha ett och två barn. Först: Det ÄR mer jobb med en baby och en sjuåring än med bara en sjuåring. Babyn vill att nån matar dem, byter blöja på dem, söver dem och ger dem ett bad då och då. Sånt som en sjuåring fixar själv. Försöker man skriva på en text glider babyn in och avbryter en stup i ett. Logistiken är mer avancerad och så blir det lite dyrare att resa. Allt blir lite dyrare och som frilansare känner man att man borde jobba mer, men då glider babyn in, ja ni fattar.
Det sagt vänjer man (åtminstone jag) blixtsnabbt vid allt. Det är nästan kusligt hur allt normaliserar sig. Det är samma sak perioder då vi haft lite mer eller lite pengar, det tar några veckor, en anpassar sig och så är den nya livssituationen den vanliga livssituationen.
Det sagt vill jag verkligen inte komma med några rekommendationer kring hur många barn som är det ultimata antalet för ett lyckligt liv. Inga, en, två, fem, sju. Folk är olika och som sagt anpassar man sig efter situationen och kan bli lycklig/olycklig ändå. Barn är inte nyckeln till ett perfekt liv, men de kan vara ett fint bonus.
På plussidan: det är svårt att inte gilla sina barn. Och jag fattar ju att jag är jävig, men tycker att de är ganska söta och roliga också.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Liljan · 9 years ago
Alltså eeh ja, era barn är så extremt fina! Och det är knäppt hur mycket dom liknar varann - och typ inte liknar nån annan? Högt impad. Jag har bara en treåring och inga fler på kommande (pga har ingen att ligga med), och det skääär så i hjärtat. Skulle så himla gärna ha två (men inte om jag ska ta hand om dem ensam - one is enough trouble), och gärna ändå rätt så nära i åldern, pga kul med syskon osv. Alltid är det ju möjligt jag får en till, men känner sån tidspress? Vill inte att det ska vara +10 år emellan liksom... Puh, livet! Men, jag börjar väl på samma gång också acceptera att hon och jag är ett sjukt bra team och att vår minifamilj är tightare än tight.
Peppe Öhman · 9 years ago
Tack! Och ja visst är det konstigt att vi bara kan göra en sorts barn. Jag har en kompis som fick barn när hon var 48, tänker ofta på det. Att det kanske finns mer tid än vad man tror. Och hur det än går, syskon eller inte, stor åldersskillnad, styvsyskon eller andra alternativ så kommer det att vara en jättebra lösning för du och treåringen har ju varandra. KRAM
Emm · 9 years ago
Egentligen ville jag mest tacka för förtjusande bild på Maj-Lis. Men så tänkte jag på det där som Liljan beskrev, och om det ska förlikas och accepteras eller hoppas och planeras. Jag har empiriskt kommit fram till att principerna och framför allt förväntningarna eller även tankar om andras förväntningar typ smittar av sig från omgivning och samhälle. För egen del ger jag detta nu fingret. Så mycket lyckligare och icke grubblandes jag är när jag inte planerar så mycket annat än sånt som tre-fyra av veckans middagar, jobbrelaterade grejor, vin-och tekvällar med vänner, semesterresor(Falkenberg och Grekland), julklappsinköpen(i december alltså!) och säkert några grejor till. Jag hoppas jag slutat hänga upp lyckans vara eller icke vara på ifall förväntningar infrias. Livet är rätt omöjligt att detaljstyra. Så heja Liljan och många andra! Visst kan det vara bra som det är men räkna aldrig ut/bort nåt. Överraskningar, bra och dåliga, finns det oväntat(?) gott om. No shit, säger jag som åkte på två månaders konvalescens.
Peppe Öhman · 9 years ago
"förväntningarna eller även tankar om andras förväntningar typ smittar av sig från omgivning och samhälle" precis så är det. Bra formulerat. Håller också med om överraskningarna.
Emm · 9 years ago
Tack, tack :)
Peppe Öhman · 9 years ago
Haha! Dyrt, men underbart alltså!