Samsovning, mord eller mys?

Linda · 9 years ago
Jag har samsovit med mina båda barn. Så himla bekvämt och mysigt. Jag har däremot för mig att jag någonstans läst, att samsovning minskar risken för plötslig spädbarnsdöd ( ja förutsatt att inte någon rullar över babyn). Det var något med att de andras rörelser i sängen hindrar babyn från att hamna i riktigt, riktigt djup sömn, vilket enligt någon forskning är stadiet då babyn kan sluta andas. Har någon annan hört om sådant?

A · 9 years ago
Vi samsovde de två första månaderna då vår baby var så liten (2,6kg) och skulle ha mat med 2-3 timmars mellanrum. Jag var trött och sjuk efter förlossningen och skulle inte ha orkat stiga upp ur sängen flera ggr på natten för att hämta honom när han skulle ammas. Han sovde i ett babynest brevid mig för att inte jag eller min man skulle rulla över honom eller kvävas mittemellan oss i sängen. Från 3 månaders ålder sover han i sin säng men i vårt sovrum och sover faktiskt bättre och lugnare än när vi samsovde. Det var som att vi allihopa störde oss på varandra.

Madelene M · 9 years ago
Vi ville samsova med bebisen, men det funkade inte så bra då han rörde på sig väldigt mycket hela natten, så varken jag eller mannen kunde sova. Vi ställde spjälsängen bredvid vår säng istället, och när han var 10 månader flyttade han in till eget rum eftersom han började 'babbla' i sömnen.

Linda · 9 years ago
Separatsova!

Tove N · 9 years ago
Samsova!! Ljuvligt att de kan tanka närhet och trygghet hela natten! Nu när vi har två barn sover fyraåringen i en barnsäng intill stora sängen. Det känns lite fräckt förstås att hela familjen utom han sover i samma säng. Han klagar ibland, men jag kan inte sova om det är alltför trångt! Ibland har jag sovit i lilla barnsängen :)

Hanna · 9 years ago
Vi separatsover, med spjälsäng i samma rum. Har sovit likadant sen vi kom hem från BB för snart 5 månader sen. Det är främst för min skull - jag skulle sova uruselt med henne i samma säng (både för att hon snurrar runt och för att jag skulle vara livrädd att vi skulle råka skada henne i sömnen). Alla SIDS guidelines drillas in hårt här i Australien. Inga spjälskydd, täcken, kuddar eller gosedjur i spjälsängen, och samsovning är big no-no. Tror faktiskt knappt jag känner någon som samsover med sin bebis här. I Sverige å andra sidan skulle jag säga att det är normen bland mina vänner. :) Intressant det där, tycker jag märker fler och fler kulturella skillnader kring småbarnstiden här i Australien och i Sverige som jag aldrig tidigare reflekterat över (har bott i Aus drygt 12 år). Känner du likadant för USA vs Finland? Kram!

Anna T · 9 years ago
Här i den del av världen vi bor vore det otänkvart att inte samsova. När jag sagt hur de flesta tänker i mitt land har de dels skrattat, dels förskräckt frågat om barnen då inte är sjuka. Först sover babysarna med mamman så länge hon ammar (drygt 2 år) och sen sover barnet med nåt äldre syskon. Mina är 4 och 5 och vi samsover fortsättningsvis. Tror de allra flesta i världen gör så ovetande om att det finns alternativ. Också av utrymmesbrist. I många familjer finns bara 2 rum och ev två tre sängar. Så många som ryms sover i sängarna . Att man dår plats under myggnät är viktigare än allt annat. Jo här är det galenskap att tänka att en baby skulle sova själv.....

Pia · 9 years ago
Våra båda har sovit i egen säng eget rum (bredvid vårt då) ända från början. Tänkte kanske främst på mej själv. Jag ville sova gott de stunder jag fick sova. Klart jag ibland somnade under amningen, men blev oftast så störd på babyn som sparkade och viftade och hade ljud att jag ändå vaknade och flyttade hen tillbaka i egen säng. Men man skulle säkert också ha vant sej vid att sova bredvid en baby. Jag var bara för bekväm av mej i början. Och jag är absolut av den åsikten att alla ska göra precis som de själv vill och på det sätt som fungerar bäst i det hemmet.

Linda · 9 years ago
Separatsova, i början samsov vi (myset!!) men det funkade inte i längden så nu sover barnet i egen säng i eget rum och har gjort sen 2 månaders ålder.

Laura · 9 years ago
Vi samsover, men jag planerar flytta babyn i egen säng eftersom hon vaknar väldigt ofta och lyckas inte somna om utan att få ett bröst i munnen. Tröttsamt! Nu har hon också blivit så rörlig att jag är rädd att hon ska ramla ur sängen, speciellt då hon sover dagssömn ensam i sängen.

Peppe Öhman · 9 years ago
haha! jag tror att det är YTTERST mänskligt att vilja sova ut ordentligt. Det gör dig sannerligen inte till en sämre förälder.

Charlotta · 9 years ago
Den ursprungliga tanken med babylådan som en egen säng till babyn är nog, precis som du nämner, att minska risken med samsovning. I Finland var det ju på många håll fattigt och trångt och barnadödligheten var hög, många människor sov i samma säng. Inte en säker plats för den lilla nyfödda. Nu är det väl mest upp till familjen själv kan jag tycka! Jag har samsovit med båda mina bebisar från dag ett, mage mot mage liggandes på sida. Allt annat hade känts jättekonstigt eller helt omöjligt! Jag ammar ju i sömnen också, ut med bröstet bara och så sussar jag vidare. Skulle aldrig orka hålla mig vaken för att lyfta bort bebisen. Äldsta flyttade till eget rum vid drygt 5 år men har ännu en madrass på golvet i vårt rum och får gärna komma in när hon vill! Bebisen har en säng intill min som vi säkert använder när hon blir större. Mysigt att ha alla nära!

Cruella · 9 years ago
Sover dåligt med barn i sängen tyvärr. Men det är säkert en vanesak. Mina bebisar har sovit med mig och endast mig i vår dubbelsäng första månaden. Full fokus på amning. När de blivit lite robustare har de sovit i spjälis intill vår säng. Nu när jag skriver inser jag att vårt val nog styrts mycket av att de sovit så jämra bra, ungarna. Hela nätter (nå, från midnatt till kanske halv sex) från fem veckors ålder. Jag har aldrig upplevt den där täta nattamningen, då hade jag knappast pallat ha barnet i säng bredvid och hatta upp och ned. Mitt bästa tips är för större, nattvandrande barn - fullstor säng! Då kan man byta som mam vill och alla får sova gott. Sömnmaximering är vad småbarnslivet går ut på:)

Linn · 9 years ago
Jag har ändrat mig helt gällande detta. Med äldsta barnet jobbade jag aktivt och målmedvetet för att hon skulle sova i egen säng och ganska tidigt eget rum. Jag tänkte helt enkelt att vi alla skulle sova bäst om barnet lärde sig somna, somna om och sova i egen säng, I praktiken sov vi uselt fram till att hon var 1,5år med otaliga uppvakningar varje natt (räknade som värst att hon, och jag, vaknade 13 gånger). Ingen metod vi provade fungerade och jag blev enormt trött av allt icke sovande. Med andra barnet körde jag på det som var smidigast och alla fick sova så mycket som möjligt vilket, förutom riktigt, riktigt i början då han sov i egen korg bredvid föräldrasängen, innebar samsovnig. Efter en kort period i början suttit och ammat honom x-antal gånger per natt övergick vi till att jag lät honom sova bredvid mig och ammade honom halft i sömnen. Mannen i huset sov dock uselt och flyttade till gästrummet i ett drygt halvår. Inte optimalt men det som funkade bäst just då. Nu somnar barnen, 3 och 5 år, i eget gemensamt rum men båda kommer nästan varje natt tassande till vår säng nån gång under natten där de sedan får sova vidare. Funkar okej eftersom vi har breddat vår 160cm säng med en 90cm säng brevid så fyra personer + pudel ryms helt okej. Men, i juli kommer barn nr 3 och då får vi ta ställning pånytt. Jag kommer köra på linjen att så många som möjligt ska sova så mycket som möjligt men vad det innebär i praktiken får vi se. Jag ställer mentalt in mig på att byta ut 90cm sängen till 120cm + öppen spjälsäng på andra sidan sängen.

Johanna · 9 years ago
För det första tycker jag att alla gör så som det passar dem bäst, vikigast är att man i alla fall får lite sömn. Men eftersom du nu frågar så vi jobbar i alla fall på att separatsova. Har en tvåmånaders bebis här hemma och nattar henne i vaggan vid sjutiden på kvällen. Då jag själv går och sova vid tio tar jag upp henne och ammar henne i sömnen så hon inte ska vakna för att hon är hungrig. Då får jag själv sova om allt går bra tre timmar innan hon ska äta igen. Mitt i natten brukar jag inte orka gå upp och ge napp och lyfta upp henne för att amma så från tre framåt brukar hon få sova i ett bebynest mellan oss. Vi gör så här för att de timmar på kvällen vi får tillsammans som par på kvällen är guld värda! och för att vill bädda för korta nattningar i framtiden då hon är äldre. Tänker att om hon nu vänjer sig vid att somna ovanpå mig så kommer hon att kräva det också då hon blir större.

Sofia · 9 years ago
Då jag var gravid med första barnet läste jag några av doktorfamiljen Sears böcker om attachment parenting (de skriver bland annat om att SIDS i princip inte existerar i kulturer där samsovning är normen) och hade bestämt mig för att samsova redan innan barnets föddes. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag från början nog inte alls var samsovningstypen, men att man tydligen kan bli det iaf. Under de första 9 månaderna med ettan kändes det som om jag inte sov ngn djupsömn alls, dels ammade jag många ggr per natt och dels snurrade hon runt som en propeller i sängen. Det började dock gå bättre då vi alla vande oss. När hon var ca 1,5 år skaffade vi en egen säng som stod bredvid våran och precis som du skrev i en kommentar ovan: jestas så mycket plats det blev i sängen! :)

Cecilia · 9 years ago
Samsover. Det är det som funkat absolut bäst för att alla ska sova så lugnt och mycket som möjligt.