Lite gråt och lite paradis

9 years ago

I går var jag så trött att jag började gråta när jag insåg att det inte fanns någon bensin i bilen och att jag skulle köra till stallet följande morgon. Min extrema känslighet berodde på att jag haft alldeles för mycket att göra och sovit alldeles för lite. Således beslöt jag mig för att ta en ledig dag.   Vår kompis Pekka är här och hälsar på och tillsammans åkte vi ut till Paradise Cove i Malibu. Trots att vi bor så nära stranden känns det alltid lite speciellt att åka till Malibu och doppa tårna i havet. Vi såg inga delfiner, men en hel del pelikaner. Vi drack en öl ute på strandserveringen och fick sedan ett bord inne i restaurangen. Det blev fishtacos och lite barngråt. Om nån undrar varifrån Majlis väldigt snygga Flamingobody kommer ifrån är svaret: Tao & friends som donerar en euro för varje sålt plagg till välgörenhet. De finns bland annat på Babyshop. Så SJUKT fina kläder. När allt var uppätet susade vi tillbaka till Santa Monica och det var inte illa det heller. Det här är kanske en ofin fråga, men varför grät ni senast?

Helena_ess · 9 years ago
Fish tacos! Solsken! Jag grät av precis samma sak (minus bensin). Gången innan hade jag pms och blev överväldigad av kärlek till min familj.

Peppe Öhman · 9 years ago
Haha, PMS:s kärleken! Den största och gråtigaste.

Monika · 9 years ago
Jag gråter ofta för helt andra orsaker än att jag är ledsen, ofta om jag blir tillräckligt frustrerad, arg eller upprörd. Samt lycklig. Senast hade jag och min sambo en intensiv debatt om ett filosofiskt synsätt (vi är såna nördar), och jag blev så into it att jag grät lite grann. Tycker alltid det är så jobbigt att gråta av andra orsaker än legitim ledsenhet, men försöker jobba på att acceptera det.

Peppe Öhman · 9 years ago
Jag med. Speciellt om jag blir riktigt arg.

Emma · 9 years ago
när min sambo krävde att jag måste ta körkort innan vi skaffar barn. då grät jag en timme i soffan av rädsla... helt normalt...

Peppe Öhman · 9 years ago
Man FåR gråta för precis vad som helst. Och om du inte vill ta körkort får din sambo bara lov att acceptera det. (om du vill, men inte riktigt vågar ska du ändå göra det)

EvaP · 9 years ago
Jag grät för någon månad sedan när det indikerades på tjocktarmscancer. Min mamma är för gammal för att oroa för en sådan sak och min dotter för hysterisk. Jag berättade för min särbo. Men veckan innan undersökningen grät jag var och varannan kväll för att livet kanske skulle tas ifrån mig när jag så himla gärna ville leva. Undersökningen visade på att jag var frisk. Aldrig har kaffet och smörgåsen smakat så gott som efteråt (två dygn med bara äcklig vätska inför sjukhusbesöket). Jag är en levnadsglad och nöjd kvinna, livet är underbart och jag är glad för att jag får fortsätta leva ett tag till. Det finns ju så mycket mer jag vill göra.

Peppe Öhman · 9 years ago
Åh vad FINT! Livet alltså. Så glad för din skull!

Jill · 9 years ago
Jag grät för att jag lovat göra ett jobb men insåg i stunden att jag inte riktigt kan göra det som uppdragsgivaren vill. Jag konstaterade ändå efteråt att det jag kan göra är good enough och att man inte ska krångla till det.

Peppe Öhman · 9 years ago
Bra resonerat!

minna lindeb · 9 years ago
Ha ha Ljuvlig fråga. Jag grät senast för att jag tyckte så helvetes synd om mej själv. Det var skönt och sen glömde jag det :D

Peppe Öhman · 9 years ago

Ida · 9 years ago
Jag förvånas över att gråta över vitt skilda saker nuförtiden. (Blivit värre med åren och barn) Hade en morgon i veckan då tårarna stilla rullade ner för kinderna över ett reportage i DN. Om kriget i Syrien och de hade besökt ett sjukhus som fortfarande finns och någorlunda fungerar. Alla dessa barn som skadas av attacker eller minor osv. Tänk att livet ibland är så oerhört orättvist.

Peppe Öhman · 9 years ago
Jg är likadan. Gråter också mer efter att ha fått barn.

Sigrid · 9 years ago
I tisdags när min terapeut frågade "hur mår du?". Plötsligt kände jag mig så väldigt sedd.

Peppe Öhman · 9 years ago
KRAM!

Zara · 9 years ago
Jag grät nyss, efter att ha läst ut en bok om adoption (ja, är själv adopterad). Fick till en sån där gråt som även nådde fram till hals och näsa. Gör sällan det då jag känner mig lite larvig när jag når fram till det och då försöker sluta gråta.

Peppe Öhman · 9 years ago
Var det en skön gråt? Jag kan ibland känna att jag blir alldeles lugn i kroppen efter att ha gråtit.

Johanna · 9 years ago
Jag grät senast i februari då jag gjorde slut med min senaste pojkvän. Det var hemskt att göra honom ledsen, men jag är lycklig nu.

Peppe Öhman · 9 years ago
Bra att du gjorde slut och är lycklig igen.

Linn · 9 years ago
När jag var hos hälsovårdaren för snart två veckor sedan och jag berättade om hur jobbigt och tungt jag upplever att det är att vara gravid. Sen fortsatte jag gråta för att jag kände mig så otroligt misslyckad över att bli sjukskriven. Vid närmare eftertanke måste jag nog ha gråtit efter det också, tycker jag gråter i tid och otid.

Peppe Öhman · 9 years ago
Jag tyckte också att det var skitjobbigt att vara gravid. Du är verkligen inte misslyckad. kram

Mia · 9 years ago
Senast grät jag för att jag blivit överreagerat och blivit onödigt arg på ett av mina barn och skämdes för det. Aj.

Peppe Öhman · 9 years ago
Hög igenkänning på den.

Elin · 9 years ago
För att det är pappas födelsedag idag 2/4. Eller var. För andra gången fyller han år utan att vara här. Jävla cancer. Med andra ord - senast idag.

Peppe Öhman · 9 years ago
Åh stor kram!

LoHe · 9 years ago
Gu' vilken läcker body och GU' så fina bilder! Bra gjort att ta ledigt en dag! Ingen tackar en för att man sliter ut sig :-)

Peppe Öhman · 9 years ago
Tack! Och mycket bra sagt.

Sara · 9 years ago
När psykologen på BUP undrade om vi hade någon avlastning och jag insåg att vi så väl behövde det men inte hade det. Har du skrivit något om hur livet med två barn är som jag missat? Du skev något inlägg om detta innan Majlis kom.

Josefina · 9 years ago
Grät ute i skogen för att jag sprang fel på exakt samma plats som vanligt och hamnade i lårhöga taggbusksnår som rev sönder mina kläder. Hade inte sprungit på flera veckor på grund av alldeles för mycket jobb (är också frilansare, tackar aldrig nej) och alldeles för lite sömn och satte mig till slut ner och snörvlade högt "jag ville ju bara springa så jag kan må bättre, kan jag inte ens få göra det? Va, va, va?" Är så glad att jag bor på landet där risken att möta någon vid ett dylikt självömkande är minimal. :)

Peppe Öhman · 9 years ago
Mycket hög igenkänningsfaktor.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.