Hästflickor blir tuffa kvinnor

9 years ago

Hade min vanliga onsdagslektion uppe i Topanga och känner nu att jag är kroppsligt helt tillbaka efter graviditeten. Jag började rida igen knappt två månader efter att Majlis föddes och det gick väl ganska bra. Jäkligt mycket träningsvärk, men att sitta på en hästrygg satt liksom i muskelminnet. Jag tror förresten att folk inte inte rider fattar hur svårt det är och hur många muskler man använder när man rider dressyr eller hoppar. Så otroligt bra träning. Magmusklerna bränner och ibland måste man lyfta in benen i bilen dagen efter. När jag som sjuåring började rida var jag livrädd för hästarna. Det var en sportlovsvecka med massor av snö och när snön hasade ner för taket på manegen tog hästjävlarna tillfället i bruk och galopperade vilt runt om på planen. Ungar flög härs och tvärs och mammorna som kommit med för att se på stod likbleka och höll för ögonen. Sen blev jag långsamt lite bättre och lite mindre rädd för hästarna. Däremot var jag livrädd för mina ridlärare. De var alla stränga och hårda och sa sällan när det gick bra. Tystnad betydde att man inte red helt åt helvete. Alla vi småungar bet ihop, lydde och försökte göra rätt. Så här i efterhand önskar jag att ridlärarna hade varit lite trevligare, men kanske man måste vara sträng med barn och hästar så ingen skadar sig. Jag tror att det fanns någon slags livlärdom i att våga rida de busigaste hästarna, gå in rykta den som alltid nafsade efter en, leda ponnyn som brukade skuffa ner en i diket och sedan galoppera tillbaka upp till stallet och bara bita ihop när man var rädd. Att hästflickor blev lite tuffare som människor. Nu säger jag inte att tuffa flickor är bättre än icke-tugga flickor eller att jag är så himla tuff. Äh, jag vet inte annat än att jag är väldigt tacksam över att ha varit en hästflicka. I dag är ridlektionsdagen fortfarande veckans bästa dag (vissa veckor blir det två bästa dagar). Instruktörerna på Mill Creek är väldigt duktiga och jag känner en sån lycka av att umgås med hästar (och min ridkumpan Frida) och känna att jag blir liiiite bättre hela tiden. Också en mindre bra lektion är en svinbra lektion. Lite som pizza, trots att den inte är perfekt är pizza alltid ett bra val.

Jessica · 9 years ago
Härligt :) Känner igen det där med rädsla för ridläraren. Tror att det var något som hängde med från armétiden in på 80- och 90-talen. Nuförtiden har ju många ridlärare läst lite pedagogik också så nu förstår åtminstone vissa att rädsla kanske inte alltid ger det mest effektiva resultatet....

Etta · 9 years ago
Mina barns lärare är alldeles fantastiska pedagoger. Men visst är de stränga, och jag tror att det har att göra med 300-400kg djur med 34kg unge på ryggen. Jag är själv inte en hästflicka, men fascineras över hur ungarna hanterar stora djur och hur djuren inte bara trampar ner dem. Dessutom efterlyser jag fler pojkar till stallen! Hugo, 7år, är helt ensam pojke på ca 50flickor...

Peppe Öhman · 9 years ago
Låter som ett riktigt bra stall. Och du har rätt att det måste finnas nån disciplin då man umgås med så stora djur.

Jenny · 9 years ago
Älskar detta inlägg! Och minns när jag som typ elvaåring blev beordrad av hästen för att ridläraren skulle visa att hästen visst kunde göra vad det nu var jag inte klarade av. Önskar att en eller flera av mina barn börjar rida så jag får dela det med någon.

Peppe Öhman · 9 years ago
Har hänt mig med. Och önskar att vi bodde lite närmare varandra så du kunde dela det med mig.

Hara · 9 years ago
Vad tränar du när du rider? Har ni en träningsplan med instruktören som hela tiden övervakar? Vad sade(ropade?) instruktören senast om din ridning? Nyfiken och har själv bara en gång suttit på en häst som liten. :)

Peppe Öhman · 9 years ago
Bra fråga! Instruktören har ett färdigt program som hon guidar oss igenom. Senast övade vi galoppbyten och instruktören sade att jag skulle tänka magmuskler, magmuskler, magmuskler och vara försiktig så jag inte lutar mig till höger av misstag. :) Vissa dagar funkar man perfekt med hästen och en sån var det faktiskt igår.

Emm · 9 years ago
Ah, nu blev jag nyfiken på en grej efter den konkreta frågan om senaste instruktionerna. Är det vanligt med positiva instruktioner (skola, universitet, ridlektioner osv) istället för vad/hur en inte ska göra? I barnuppfostran tycker jag det är utmärkt att själv tänka på att försöka välja bort meningar med negationer. Gränssättning funkar utmärkt och blir desto tydligare. Som svar på frågor eller busstreck är nej ett bra ord tycker jag men annars finns det bättre alternativ. Nu var det länge sedan jag tackade för en prima blogg. Ouh, vad jag gillar hur och vad du skriver härlig blandning och inte medhårs. Tack för underhållning och bildning!

Peppe Öhman · 9 years ago
Bra filosofi i barnuppfostran! Jag försöker göra samma sak, men det är ganska svårt. Gällande lektioner av lika sort tycker jag att USA generellt är bättre. Både på universitetet och på ridlektionerna fick jag en massa uppmuntran. Men det är ju jättelänge sedan ja pluggat/ridit i Finland så man har kanske blivit mer positiv där. Vet inte. och TACK för de fina orden om bloggen! Blev jätte jätteglad!!

Emm · 9 years ago
Visst är det svårt! Roligt en får till det och när det märks att barn suger åt sig och bara gör grejor utan hämningar. Det funkar :) Ha, sedan behövde jag tänka ut hur några jädrigt påträngande hantverkare/försäljare skulle uppfatta att de verkligen ska hålla sig borta dvs INTE ska komma tillbaka och fråga om vi vill ha hjälp med reparationer eller annat. Här passar ju också att prata utan negationer tänkte jag. Och så kryddat med svordomar ...lite annat än kommunikation med barnen;)

Peppe Öhman · 9 years ago
Jag kör också med svordomsmetoden, mer eller mindre medvetet..

Smuli · 9 years ago
Liknelsen om pizza i slutet = guld

Peppe Öhman · 9 years ago
haha! tack Smuli

Lina · 9 years ago
Hur länge rider du och lång tid tar hela äventyret? Från att du åker hemifrån och är hemma igen? Jag har börjar rida igen och försöker få in det i veckoskemat och då blir jag sjukt nyfiken av andras tidsplanering :D

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.