Det här med psykisk ohälsa

4 years ago

Som frilansare (eller entreprenör som det heter om man är moderat/samlingspartist) har jag för länge sedan bestämt mig för att tacka nej till att jobba gratis. Nu för tiden blir jag till och med blir provocerad när folk med månadslön ber mig göra det.
Men som alla regler har också denna ett undantag. Nyligen tackade jag ja till att skriva en kolumn om psykisk ohälsa. Det är ett viktigt ämne och det var en fin förfrågan. Det är bara det att jag verkligen inte vet vad jag ska skriva om. Jag har försökt rannsaka mig själv, visst hade jag som barn ont i magen i ett under det halvåret innan mina föräldrar separerade, och den där sommaren när jag var arton och min pojkvän gjorde slut åt jag praktiskt taget ingenting på två månader, eller nattångesten om huuuur det ska gå som ibland kryper fram. Inget känns ändå legitimt nog för att klassas som psykisk ohälsa. Eller så här: Mina banala problem ska väl ändå inte jämföras med folk som på riktigt mår dåligt.
Samtidigt är det är extremt viktigt att avstigmatisera psykisk ohälsa, men ska jag, som uppenbarligen har noll koll, verkligen ta plats för att skriva om det? Ni smarta människor, vad tycker ni jag ska göra?
 

Hara · 4 years ago
Ja ett känsligt ämne är det. Kanske bara skriva ur eget perspektiv och framhålla det tydligt. Här något att bita i om det smakar: http://www.socialpolitik.com/2017/03/30/psykiatrin-moter-inte-patienternas-behov/ Det råder delade meningar inom "expertkåren" så ingen kan kräva för mycket av en novis. Tycker det är viktigt med olika perspektiv så kör på!

Peppe Öhman · 4 years ago
Tack för länk och pepp!

Lotta K. · 4 years ago
Vill bara tacka för att du förklarade det här med "entreprenör" för mig. Jag har bott utomlands i över 20 år och svenskan förändras naturligtvis. Och ibland smyger det in sig ord som jag inte begriper var de kommer ifrån, och absolut inte begriper hur de används. Detta var ett av dem. Frilansare, förstås :) Ang psykisk hälsa: Kanske fokusera på unga män? I min närhet har två unga män dött för tidiga dödar den sista månaden. Ingen visste hur illa de mådde, trots att båda var populära, hade många vänner etc.

Peppe Öhman · 4 years ago
Tack själv! Viktigt tema. (i det nästsenaste avsnittet av podcasten 1A var temat presidenters mentala ohälsa, jag kan nog inte tillräckligt för att skriva om det, men superbra avsnitt).

Evelin H. · 4 years ago
Jag tror att just det där du säger, "Mina banala problem ska väl ändå inte jämföras med folk som på riktigt mår dåligt", är något som många tänker och en anledning till att många inte söker hjälp i tid när det gäller psykisk ohälsa. Det är liksom inte storleken på ens problem som avgör hur dåligt man mår, tänker jag. Jag tror att det är viktigt att inte jämföra sig med andra, utan utgå ifrån hur man själv mår och kanske söka hjälp innan det blir ohållbart. För om man pratar om det och tar hjälp i tid behöver det kanske inte gå så långt? Jag tänkte precis så, att jag inte BORDE må dåligt för jag hade ju inga "riktiga" problem. Så här i efterhand, när jag håller på att återhämta mig och må bättre, är jag övertygad om att jag har haft någon typ av utmattningsdepression. Och jag tänker att om jag hade tagit tag i det tidigare, och inte bara trängt undan det med tanken att jag bara behövde skärpa till mig och anstränga mig lite mer (heh, tänk om man ändå hade behandlat sig själv som man skulle gjort sina vänner), så hade det inte varit så kämpigt nu att ta sig tillbaka till att vara en person som inte blir utmattad och får ångest av allt. Nu har jag ingen aning om hur dåligt du har mått, eller mår, men just det där att inte tycka att man har tillräckligt stora problem för att "få" må dåligt tror jag är väldigt vanligt förekommande. Kanske något att skriva om?

Peppe Öhman · 4 years ago
Tusen tack för den här tänkvärda kommentaren! Jag hade nuddat vid det du skriver, men det konkretiserades nu.

Fager Dam · 4 years ago
Komppar Evelin - jag trodde som 20-åring att mina banala små problem inte var ngt att gnälla om. Och gick till psykolog först många år senare. Skulle ha varit bra att kolla upp läget tidigare!

Peppe Öhman · 4 years ago
Bra ändå att du tog tag i saken och fick hjälp!

Karin · 4 years ago
Annars kanske ditt fokus skulle vara på just utifrånperspektivet.. För det är ju inte alltid så lätt att förstå hur andra mår när de mår dåligt. Samtidigt som man så gärna vill förstå.

Peppe Öhman · 4 years ago
Så sant, jag måste antagligen skriva från ett utifrånperspektiv och vara tydlig med att mina reflektioner är just mina.

Flicka · 4 years ago
Hej Peppe Tack för senaste poddavsnitt (alltså din och Magnus podd, har hälften kvar av nyaste Mellan raderna, men den är säkert också väldigt bra). Som en person som lider av ganska svår ångest och depressiva perioder uppskattar jag givetvis rättvis och inkluderande representation, men om en instans har kontaktat dig och bett dig skriva om dina erfarenheter och åsikter så tycker jag inte att det är fel. Jag tänker att vi alla mår bättre och sämre ibland och även om alla inte har någon diagnos är psykisk ohälsa något som är så vanligt att det på ett eller annat sätt berör oss alla. Jag tror att det finns många saker som du kan skriva om i det här sammanhanget, exempelvis self care, hur du tar hand om dig själv för att inte bli utbränd och hur du hanterar stress osv. Alternativt kan du kanske skriva en mer allmän journalistisk text om hur vanligt det är med psykisk ohälsa och hur viktigt det är att söka upp hjälp (gäller väl främst Norden, har för mig att det amerikanska systemet är väldigt annorlunda) och hur ett jämlikare samhälle bidrar till även psykisk välfärd. Det kan vara svårt att förebygga klinisk depression men kanske du även kunde skriva om hur viktigt det är att uppmuntra en god självkänsla och acceptans? Typ en text om hur viktigt det är att snäll mot sig själv? För det är något som jag har ganska svårt med. Lycka till med texten!

Peppe Öhman · 4 years ago
Gällande podden: hoppas att mitt något ambivalenta svar kring sexköp gav dig nåt. I avsnitten från våren 2014 är jag nog bättre på att förklara sexköp. Och tack för dina tankar kring kolumnen!

AlandsPetra · 4 years ago
Det är ju ett jätte viktigt tema men som du uttrycker så är det ju viktigt att skilja mellan olika grader av psykisk ohälsa. Jag upplever att många t.ex. inte förstår skillnaden mellan psykoterapi och t.ex. stödsamtal hos en kurator ( å för att inte ens omnämna de olika terapi inriktningarna!). Kanske du kunde fundera på hur de olika tillfällen som varit tunga i ditt liv hade kunna varit mindre geggiga med hjälp av några stödsamtal?

Peppe Öhman · 4 years ago
Mycket bra poäng! Jag tror att jag ska försöka flytta fokuset från mig själv (har ej tid med stödsamtal eftersom detta är en pro bono-grej) och istället skriva från ett utifrånperspektiv. Kanske...

Nina · 4 years ago
Kanske just om vad man kan göra för andra, när man själv mår bra pyskisk? Hur man kan vara lite extra generös inför de som behöver det? Åtminstone acceptera at ens eget tillstånd inte är normalen för alla andra, och at de visst är lika bra människor för det? Nej, jag vet inte riktigt, det där är just ett svårt ämne.

Peppe Öhman · 4 years ago
"Åtminstone acceptera at ens eget tillstånd inte är normalen för alla andra, och at de visst är lika bra människor för det" MYCKET BRA!

Miru · 4 years ago
Ett av de senaste avsnitten av det finska diskussionsprogrammet Perjantai på Yle handlade om psykisk ohälsa, titta på det! En av de medverkande berättade om hur hon åkt in i en ordentlig depression efter att en närstående dött (om jag kommer rätt ihåg) men inte tagits på allvar av vården. Hon sökte hjälp, fick en läkartid och blev uppmanad att avboka läkartiden om hon börjat må bättre innan dess eftersom sjukskötaren antog att hon "bara" gick igenom en vanlig sorgeprosess. Hon talade mycket om hur det fick henne att känna att hon inte borde ta plats av dem som "på riktigt" behöver vård, de som mår ännu värre. Förstås hör det till att ha deppigare perioder efter motgångar i livet, men det kan vara svårt att känna igen då det övergår i något värre som skulle behöva vård. Jag påstår förstås inte att din ångest efter en separation = psykisk ohälsa, men jag tycker det kunde vara intressant att skriva just om det du funderar på här, "mina banala problem kan väl inte jämföras med folk som på riktigt mår dåligt". Jag tror det finns väldigt många som på riktigt lider av psykisk ohälsa och som kunde ha nytta av att söka hjälp, men som inte gör det då de upplever att de inte mår tillräckligt dåligt för att ha rätt till vård. Ofta är ju känslor av att inte vara värd nåt (inte vara värd vård) också en del av tex depression. Det talas ju mycket om att det vore viktigt att folk skulle ha tillgång till vård i ett tidigt skede och inte först då de funderar på självmord 24/7. Psykisk ohälsa är ett viktigt ämne och du kommer säkert på något bra att skriva om! :)

Peppe Öhman · 4 years ago
Tack för tipset om programmet på Yle! Ska kolla. Och jag tror att du är on to something när du skriver att det finns en typs människor som förminskar sina problem och så går det kanske för långt. Jag kan tänka mig att det är ett problem för både män och kvinnor fast på olika sätt. Kvinnor vill inte ta så mycket plats och för män är psykisk ohälsa ännu mer stigmatiserat (obs generaliserar)

Matilda · 4 years ago
Om du inte känner att du kan göra ämnet rättvisa kanske du kan bolla vidare? Cissi wallin skriver och verkar ha lite koll på psykisk ohälsa. Vet ingenting om kvalitén på hennes skrivande men du har väl ett stort nätverk? Föreslå någon som passar bättre än du själv. Eller gör en intervju av det?

Peppe Öhman · 4 years ago
JA! Jag känner ju Cissi! (och instansen ville att just jag skulle skriva om detta)

Johanna · 4 years ago
Var det inte en bra diskussion här i kommentarsfältet för ett tag sen gällande KBT respektive psykodynamisk terapi? Har fått intrycket av att KBT egentligen är den effektiva frilansare/entreprenören i terapiform; ansvaret ligger på dig och allt är möjligt etc.

Peppe Öhman · 4 years ago
just det! Jag skrev en artikel för Hufvudstadsbladet om just KBT.

Sofia · 4 years ago
Jag igen kom att tänka på den här texten som jag råkade läsa just idag: vems erfarenhet spelar roll? http://ylioppilaslehti.fi/2017/03/teoria-surullisista-tytoista-eli-kaikesta/

Peppe Öhman · 4 years ago
TACK! SÅ bra! Och den tog mig vidare till en text på Slate om Knausgård och om hur kvinnors upplevelser ofta inte anses vara lika intressanta.

ylva · 4 years ago
Alla människor lider inte av psykisk ohälsa; att livet går upp och ner och man mår sämre ibland, tycker jag inte att är psykisk ohälsa. Undrar varför man bett dig skriva om ämnet, antar att det är för att du är ung och modern och rättfram, att många kan identifiera sig med dig. Skulle vara intressant att veta vilken typ av psykisk ohälsa du får skriva om, psykisk ohälsa light eller tunga saker som självmord och schizofreni? Jag skulle göra lite research eller prata djuplodande med personer som har egna erfarenheter. Ganska svårt ämne egentligen.

Peppe Öhman · 4 years ago
Det ska vara en krönika, alltså en personlig betraktelse. Inte en journalistisk artikel.

Hanna · 4 years ago
Jag håller med andra som talar om att förminska sina problem. Själv har jag genomgått en depression och en delorsak till att jag mådde dåligt var att jag tyckte mina problem och tankar var så små att jag borde klara dem själv. Min ångest, som "bara" var ångest gick inte att jämföra med pappan vars barn drunknat. Samhället fokuserar så mycket på individen, "sköt dig själv och skit i andra", att jag tror många har svårt att söka hjälp oberoende om det är professionell hjälp eller stöd av vänner. Många är väldigt ensamma och det är grund för psykisk ohälsa. Detta blev ett litet rörigt inlägg men hoppas det väcker någon tanke.

Peppe Öhman · 4 years ago
Inte alls rörigt! Tvärtom mycket bra.

Elle · 4 years ago
En lite annan vinkel (men kanske inte relevant till det här uppdraget) skulle kunna vara dina tankar kring hur psykiskt hälsa/ohälsa framställs i nyheter och andra medier? Jobbar inom psykiskt vård - och media och psykiskt hälsa känns som ett väldigt viktigt ämne!

Peppe Öhman · 4 years ago
Det var någon annan som sade precis samma sak. Och nu när ni säger det fattar jag ju, vi påverkas enormt mycket av det vi läser och ser och hör i medierna (och populärkulturen såklart!)

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.