Att umgås hela tiden
9 years ago
I går åkte Maggan, Majlis och jag ner till San Diego för att ta några bilder av väggen mellan USA och Mexiko. Det finns egentligen två staket, ett som USA byggt och ett annat som Mexiko lagt upp (de bah: "FINE! TWO CAN PLAY THAT GAME."). Ursprungligen hade vi tänkt ta bilderna i en park som heter International Friendship Park och ligger vid gränsen och Stilla havet, men efter att ha kört i två timmar gjorde jag lite slentrianmässig research och insåg att parken bara är öppen på helgerna. När detta uppdagades blev det för en kort stund dålig stämning i bilen.
Men allt löste sig, vi parkerade vi några kilometer från gränsen på en annan plats och hajkade sedan fram till staketjäveln. Stundvis var det lite bökigt att komma fram med barnvagn i terrängen. Den sista biten gick Maggan ensam eftersom vagnen fastnade i leran. Maggie blev också stannad och utfrågad av en gränsvakt. Det var lite spännande, men eftersom det knappast finns något ofarligare universum än ett vitt par med barnvagn vinkade patrullen oss snart vidare.
Sen körde vi hem igen och konstaterade att vi umgås sjukt mycket med varandra. Hittills har detta koncept funkat bra. Vi har faktiskt väldigt roligt nästan hela tiden. Det där med att leva sitt eget självständiga liv är tydligen ingenting vi idkar. Hur gör ni som lever i förhållanden? Hänger mycket, eller passar på att längta lite efter varandra?
Men allt löste sig, vi parkerade vi några kilometer från gränsen på en annan plats och hajkade sedan fram till staketjäveln. Stundvis var det lite bökigt att komma fram med barnvagn i terrängen. Den sista biten gick Maggan ensam eftersom vagnen fastnade i leran. Maggie blev också stannad och utfrågad av en gränsvakt. Det var lite spännande, men eftersom det knappast finns något ofarligare universum än ett vitt par med barnvagn vinkade patrullen oss snart vidare.
Sen körde vi hem igen och konstaterade att vi umgås sjukt mycket med varandra. Hittills har detta koncept funkat bra. Vi har faktiskt väldigt roligt nästan hela tiden. Det där med att leva sitt eget självständiga liv är tydligen ingenting vi idkar. Hur gör ni som lever i förhållanden? Hänger mycket, eller passar på att längta lite efter varandra?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jooles · 9 years ago
Vi umgås nog jätte mycket. Känner sällan att jag behöver tid borta från min man, när man nu umgås som familj så är det ändå inte så mycket man utbyter filosofiska tankar när barnen är vakna liksom. Jag förstår nog att andra inte vill umgås så intensivt men jag tycker mest om att vara tillsammans liksom. Har inte tröttnat på det på 12 år så hoppas det håller i sig :)
Hanna · 9 years ago
Vi hänger mycket ihop, vilket började i och med att vi studerade samma sak. Nu då vi jobbar och har barn är det ju lite mindre men vill att vi ska hänga så mycket som möjligt tillsammans hela familjen. Vill absolut inte att vi ska ta tur att ta hand om barnen medan den andra gör sin grej, även om egentid såklart också behövs ibland.
Flicka · 9 years ago
Vi har varit tillsammans över sju år och bor inte ens ihop. Framför allt jag behöver eget utrymme och tid för mig själv. Funkar sjukt bra. Men jag förstår också jättebra par som fungerar bäst som en enhet. Skulle givetvis vara förmånligare på många sätt att bo ihop och jobba tillsammans. Jag är alltså också frilansjournalist, min partner jobbar med annat.