Köra bil i dimma i bergen

Att beklaga sig att man är trött eller har sjukt mycket att göra är ungefär lika intressant för omvärlden som att berätta om sina drömmar. Alltså fruktansvärt ointressant. En kan lugnt utgår från att alla är trötta och har mycket att göra. Men den senaste veckan har jag varit så trött att jag endast med iskall viljestyrka klarat av att leverera oändligt många texter hit och dit. Jobbigt att ständigt vara så jäkla duktig och präktig. Funderar på skära att skära ner på duktigheten och bli en större slacker. Belönade mig igår genom en ordentlig tupplur och i dag med en ridlektion. Som vanligt var det topp tre på bästa känslan i världen att rida, men när jag skulle köra hem igen hade dimman tätnat och det var som att köra inne i en jättestor portion sockervadd. Ner för ett berg. På en obehagligt smal väg. Med amerikaner som inte fattar att man ska stänga av långljusen när man möter en annan bil. Liemannen smekte min kind där. Ja, ja eller så är jag helt enkelt inte så tuff bakom ratten. Nu lägga sig.