Allt är politik, också normen

Om det är någonting som provocerar mig väldigt mycket så är det när public service kastar sig med i spelet om klick och tror att de måste producera riviga texter som delas mycket på sociala medier och "väcker känslor". Jag är faktiskt osäker om jag alls vill att journalisterna på Yle ska skriva krönikor, speciellt i dessa tider då internet är knökfullt av tyckande och det inte verkar finnas tillräckligt med resurser för granskande och djuplodande journalistisk. I dag läser jag en kolumn (på finska) av journalisten Sanna Ukkola som ondgör sig över att skolan och förskolan "tvingar på barnen ideologier". Som exempel nämner hon vegetariska och veganska dagar i förskolan och att Chimamanda Ngozi Adichies "Alla borde vara feminister" delas ut till niondeklassisterna. Det som Ukkola inte tycks förstå är att det hon tycker är normen, det neutrala också är en sorts ideologi. Allt är politik, skolan är inte något slags neutrum. Att välja att äta kött är politik, att INTE lära ut feminism och att t.ex. ha historieböcker fulla av män är en sorts ideologi, att ha könsseparata gymnastiklektioner och att inte ha det är en ideologi. Bara för att en själv är van vid ett sätt eller att en gjort på samma sätt länge betyder det inte att det är neutralt. Ja och ännu om att äta vegansk och vegetariskt, det är inte främst för att det är hälsosamt (även om det ÄR det jämfört med mängden kött majoriteten av finländarna/amerikanerna pressar i sig) eller för att gå ner i vikt. Människor som väljer att äta vegetariskt och veganskt gör det för att spara på miljöbelastningen och av etiska skäl med blicken på massproduktionen av djur. Tvärtom hyllar jag alla de som försöker bli lite bättre, snällare och rättvisare mot varandra och mot miljön. Lite liknande saker snackas det om i veckans avsnitt av "En varg söker sin podd". Hejdå!