Det stora hästinlägget
9 years ago
Jag började rida på sportlovet när jag var sju år gammal. Det var en snöig vinter och vi red inne i en manege. Varje gång det åkte snö nerför taket på manegen låtsades hästarna bli livrädda, galopperade runt och ungar flög härs och tvärs i utrymmet. Efter att min mamma hjälpt en tjej att få bukt med sitt näsblod vägrade hon komma och titta på när jag red. För obehagligt, sa hon.
Sedan dess red jag en eller två gånger i veckan, plus ridläger på sommaren. Önskade mig en egen häst varje jul och födelsedag, prenumererade på Min Häst och läste tusentals hästböcker. När jag flyttade hemifrån och skulle försörja mig själv blev det för dyrt att rida och jag slutade.
Tog upp intresset igen nästan tio år senare när jag flyttade till Buenos Aires. Minns att jag tog metron till en av de gigantiska parkerna i Palermo och var lyckligast i världen. Red min ridlärares häst Bingo och började hoppa små tävlingar. Nuförtiden bor samma ridlärare i Cordoba och jag trycker fortfarande på gilla varje gång han lägger upp bilder på Bingo. Mycket fin tid.
Flyttade tillbaka till Finland och slutade rida. Tänkte ofta på det, men det blev liksom inte av. MEN nästan tio år efter Argentina flyttade vi till Los Angeles och jag lärde känna Frida som undrade om jag ville följa med henne till stallet. Jovars sa jag nonchalant. Hängde med till stallet uppe i Topanga (det skadar inte att halva vägen till stallet löper längs med Highway One och den andra halvan genom bergen) och dog nästan av lycka. Välmående hästar, superba instruktörer och bra ridsällskap. När jag satt upp på hästryggen igen efter graviditeten kändes det som att komma hem.
En lektion kostar 40 dollar. Då anländer vi vanligtvis cirka 45 minuter innan lektionen börjar, hämtar hästarna i hagen (de står ute året om på grund av Los Angeles), ryktar och sadlar dem och träffas sedan på ridplanen. Vi är ytterst sällan fler än fem personer på en lektion. Vill man ha en halvprivat lektion med bara två personer kostar det 70 dollar. Är man sugen på att rida utan lärare kostar det 30 dollar. Oftast rider vi dressyr, men ibland tar vi också en hopplektion.
Någon frågade om hur stallen mår om ridningen blir mer populär eller håller på att försvinna, men jag vet faktiskt inte hur det är. Jag tror också att det finns ordentliga prisskillnader mellan stallen. Jag tycker själv att 40 dollar är helt rimligt. Men antar att det finns mycket dyrare ställen där någon ryktar och ställer i ordning hästen åt en. Själv tycker jag om att gosa en stund med hästen innan och efter lektionen. Speciellt min älsklingshäst Tony är som en jättestor kattunge.
Att börja rida igen har varit ett av de bästa besluten jag gjort i vuxen ålder. Är så jäkla lycklig varje gång jag kommer hem från stallet. Det är inte bara bra muskel- och konditionsträning, utan också så fint att samverka med så stora djur. Att det räcker med att jag tänker "galopp" för att Tony ska börja galoppera. Hästar alltså, så bra djur.
Ni då, vilken hobby är ni mest tacksamma över att utföra i vuxen ålder? (Sova räknas naturligtvis)
Sedan dess red jag en eller två gånger i veckan, plus ridläger på sommaren. Önskade mig en egen häst varje jul och födelsedag, prenumererade på Min Häst och läste tusentals hästböcker. När jag flyttade hemifrån och skulle försörja mig själv blev det för dyrt att rida och jag slutade.
Tog upp intresset igen nästan tio år senare när jag flyttade till Buenos Aires. Minns att jag tog metron till en av de gigantiska parkerna i Palermo och var lyckligast i världen. Red min ridlärares häst Bingo och började hoppa små tävlingar. Nuförtiden bor samma ridlärare i Cordoba och jag trycker fortfarande på gilla varje gång han lägger upp bilder på Bingo. Mycket fin tid.
Flyttade tillbaka till Finland och slutade rida. Tänkte ofta på det, men det blev liksom inte av. MEN nästan tio år efter Argentina flyttade vi till Los Angeles och jag lärde känna Frida som undrade om jag ville följa med henne till stallet. Jovars sa jag nonchalant. Hängde med till stallet uppe i Topanga (det skadar inte att halva vägen till stallet löper längs med Highway One och den andra halvan genom bergen) och dog nästan av lycka. Välmående hästar, superba instruktörer och bra ridsällskap. När jag satt upp på hästryggen igen efter graviditeten kändes det som att komma hem.
En lektion kostar 40 dollar. Då anländer vi vanligtvis cirka 45 minuter innan lektionen börjar, hämtar hästarna i hagen (de står ute året om på grund av Los Angeles), ryktar och sadlar dem och träffas sedan på ridplanen. Vi är ytterst sällan fler än fem personer på en lektion. Vill man ha en halvprivat lektion med bara två personer kostar det 70 dollar. Är man sugen på att rida utan lärare kostar det 30 dollar. Oftast rider vi dressyr, men ibland tar vi också en hopplektion.
Någon frågade om hur stallen mår om ridningen blir mer populär eller håller på att försvinna, men jag vet faktiskt inte hur det är. Jag tror också att det finns ordentliga prisskillnader mellan stallen. Jag tycker själv att 40 dollar är helt rimligt. Men antar att det finns mycket dyrare ställen där någon ryktar och ställer i ordning hästen åt en. Själv tycker jag om att gosa en stund med hästen innan och efter lektionen. Speciellt min älsklingshäst Tony är som en jättestor kattunge.
Att börja rida igen har varit ett av de bästa besluten jag gjort i vuxen ålder. Är så jäkla lycklig varje gång jag kommer hem från stallet. Det är inte bara bra muskel- och konditionsträning, utan också så fint att samverka med så stora djur. Att det räcker med att jag tänker "galopp" för att Tony ska börja galoppera. Hästar alltså, så bra djur.
Ni då, vilken hobby är ni mest tacksamma över att utföra i vuxen ålder? (Sova räknas naturligtvis)
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Johanna · 9 years ago
Åh vilket fint inlägg! Jag kommer alltid se mig som hästtjej, men slutade som 13-åring och när jag 17 år senare satt upp på en häst igen märkte jag att en lång tid av olika sorters smärtor i min kropp satt sina spår. Jag var helt enkelt rädd. Sen dess har jag ridit en enda gång till, men rädslan var minst lika tydlig då. Finns det någon som känner igen sig och har kunnat träna bort det?
Peppe Öhman · 9 years ago
Snälla hästar och bra instruktör? Kanske börja med islandshästar? KRAM och jag håller tummarna för att du ska återförenas med hästar.
P · 9 years ago
Jag hade egna hästar i ungdomen, hopptävlade och gjorde nästan inget annat än hängde i stallet tills jag flyttade hemifrån för att studera. Slutade med hästar och fick i samma veva reumatism. Har sedan dess ridit kanske en gång per år max och alltid varit både rädd för att ramla av och skada mig och också helt slutkörd eftersom jag kämpat så i en timme. För ett halvår sedan hittade jag ett stall med islandshästar och red en timme i skogen. Det var helt underbart för hästen kändes så stabil och jag kände mig helt trygg i att han går rakt fram efter ledarhästen och behövde inte vara rädd i han plötsligt skulle hoppa till sidan och jag åka i marken. Tyvärr stängde stallet kort därefter, så det blev inga fler ridturer där, men jag rekommenderar verkligen turridning med islandshästar. Hästar + natur = härligt!
Johanna · 9 years ago
Tack för båda dessa fina svar. Islandshästar är alltså nästa grej att checka av!
Sofia · 9 years ago
Åhh! Jag SKA börja rida igen! Började rida som 10 åring och red ganska regelbundet fram till att jag var 14-15. Men pga. Mina skilda föräldrar och att det är en dyr hobby måste jag sluta sedan.. Nu har jag planerat att börja rida igen sedan jag själv började jobba, men sen kom barnen och vårdledigheten och den ekonomin. Men bara lillan blir lite större så blir det nog dags för mig att satsa lite på mig själv också! Längtar såå efter att få åka till en hästsportbutik och köpa hjälm och ridbyxor och grejer!
Tove · 9 years ago
Ridning :-) . Jag red medan jag var mellan 10 och 17/18 (och skötte och jobbade stall och allt som hör hästlivet till), och återupptog i våras efter en paus på sissådär 25 år. Visst är jag mer försiktig än som tonåring, men har ändå upplevt att det känns så bekant, så eget. Fruktansvärt svårt jo! Men ack så välgörande för både kropp och själ.
Anna · 9 years ago
Har blivit en sån sucker for nature att kunde vandra/springa runt i nationalparker eller skogar varje dag. Och att vinterbada har också blivit min nya vuxenhobby. Red också när jag var liten, men var en sådan unge som flög härs och tvärs i manegen. Så slutade för tyckte det var för läskigt. Men minns det så väl att du tröstade mig en gång (våra föräldrar var bekanta) när min mamma berättade det för dig och du sa kaxigt att du blivit slängd från hästryggen otaliga gånger. Tyckte redan då att du var så cool . Tänk att det minnet sitter kvar så starkt :)
Peppe Öhman · 9 years ago
Är det sant? Att jag tröstade dig genom att spela tuff? Jag var stundvis också jätterädd för hästarna. KRAM och god jul!
Peppe Öhman · 9 years ago
BRA hobby!
Peppe Öhman · 9 years ago
Jag har aldrig åkt långfärdsskridskor, men det ser alldeles magiskt ut då vinden sopat bort snön och ytan är blank. Lite läskigt dock. Tyvärr inga boksigneringar och i dag åker vi till Stockholm, om du hade hört av dig lite tidigare hade jag gärna gett dig en privat signering.
Monika · 9 years ago
Måste nog säga dans. I tonåren/de tidiga 20 så trodde jag att jag inte hade något taktsinne samt att mina vänner dansade så mycket bättre (vilket antagligen inte var sant) gjorde att jag alltid trott att dans inte kunde vara något för mig. Men koordination och koll på alla kroppsdelar verkar ha utvecklats nu på senare år ändå, och det i kombination med bättre självförtroende eller att jag helt enkelt bryr mig mindre om hur jag ser ut gör att jag till min förvåning för nåt år sen upptäckte att jag faktiskt har ganska bra känsla för dans. Tror absolut inte att man måste ha börjat som barn för att kunna utvecklas hyfsat inom det! Pratade med en som dansat balett hela livet och håller på än efter trettio, och hon höll absolut med. Så rolig hobby!
Peppe Öhman · 9 years ago
Man känner av hur mycket du älskar dans. Föreställer mig att det är exakt samma känsla som när jag sitter på en hästrygg.
Viktoria · 9 years ago
Fint inlägg om den bästa sporten. Är före detta hästtjej som la all min tid på häst fram tills jag flyttade till dyr huvudstad och pluggade. Då fick jag sälja min häst. Han fick en fantastisk ny ägare, men jag fulgrät varje gång jag hälsade på honom under alldeles för lång tid. Sedan har jag varit medryttare lite fram och tillbaka, vilket har varit superkul. Idag sätter ett diskbråck punkt för ridning, men jag har under de senaste åren blivit med hund (dobermann). Tränar hundsport numera (lydnad, spår, sök). Och man får nästan samma sak som med hästarna - samspel med djur, mycket frisk luft och bra träning (med lite god vilja). Det är billigare än egen häst och vänskapen med hunden är större än stor. Men en gång hästtjej, alltid hästtjej.
Peppe Öhman · 9 years ago
Åh så hjärtskärande att sälja sin häst. Beklagar verkligen diskbråcket också, men det verkar som du löst det på bästa sätt ändå? Kram
Koko · 9 years ago
Håller med Monika - dans :-) Alldeles extra gillar jag folkdans för att man dansar med hela gruppen, inte bara med sitt par, men vilken dans som helst är bra. Jag kan ofta vara helt grå av trötthet och stress när jag kommer till en dansövning, men redan i pausen efter första timmen så mår jag bra. Fina endorfiner! Jag blir uttråkad av nästan all motion, men aldrig av dans. Jag började dansa som 29, så det är absolut nåt som går att börja med i vuxen ålder. Vår äldsta nybörjare i laget var 70.
Peppe Öhman · 9 years ago
Det var nån podd som talade om just detta, om hur fint det är att dansa utan att det måste finnas nåt slags attraktion eller sexuell spänning. eller du vet kanske vad jag menar.
Frusnygg · 9 years ago
Vågade inte fråga, fick ett blygselanfall. Nästa gång du kommer... kram
Jenny · 9 years ago
Började bergsklättra vid 30-års ålder. Så otroligt häftigt. Skakade av adrenalin första gången jag kom mig upp till toppen. P.g.a graviditet har jag en ofrivillig paus just nu men kommer att börja på nytt så fort jag kan.
Peppe Öhman · 9 years ago
Bergsklättring låter verkligen som nåt jag kunde gilla. Grattis till graviditeten!
eva · 9 years ago
Vad fint du skriver om att ha ridning som hobby <3 Ljuvligt att du har börjat med det igen! Jag red också som barn och ung men har inte suttit på en häst nu sedan jag hösten 2011 var på islandshästtur på Island. Före det hade jag inte ridit på säkert 6-7 år. Men en dag ska jag också! Måste bara spara pengar först, hehhe. Är ju ingen billig hobby det där men värt alla pengar.
Peppe Öhman · 9 years ago
Jag håller tummarna får att du ska få rida snart igen! God jul