Smink, ett patriarkalt förtryck?

10 years ago

Kan vi tala lite om smink? Jag är så ambivalent. Jag sminkar mig nästan alltid innan jag ska gå ut. Ögonbrynen och -fransarna får sig en omgång och eventuellt lite rouge. Ja, och så fick jag ett otroligt snyggt mörkrött läppstift i födelsedagspresent av min vän Anna. Använder det dagligen. Men jag tycker oftast att det är svintråkigt att sminka mig och jag är inte ens speciellt bra på det. Å ena sidan tänker jag att det är en patriarkal fälla att hela tiden anstränga sig för att vara snygg och behagfull, å andra sidan så VILL jag att det ska vara roligt med smink. Lite som med matlagning, att man kan experimentera och komma med nya mer eller mindre lyckade lösningar. Leka med sitt utseende. Att patriarkatet ska skita i om och hur jag sminkar mig. Att det på nåt sätt också är ett patriarkalt trick att få mig att förakta smink. Jag vill ha samma attityd som Annahita på bloggen "Wihnar – smink som killar hatar" har. Och så tycker jag att jag är snyggare med än utan smink, men det är väl en mest vanesak. Hur ställer ni er till smink? Varje dag? Bara till fest? Helt avslappnat osminkad ut på stan? Rolig grej? Patriarkalt förryck? Hata? Älska?

Anna · 10 years ago
Ärligt sagt så sminkar jag mig för ser piggare ut ergo känner mig piggare. Kan ha bakgrunden av ett patriarkalt förtryck men så länge jag mår bättre av det fortsätter jag göra det. Förr kunde jag inte ta mig ut utan att åtminstone ögonfransarna fick en omgång, nu är det inte längre ett problem. Önskar jag kunde lite mer om smink men är tyvärr inte villig att lägga energi på att lära mig. Så blir ganska samma vardag som fest. Och hej, har du sett att instagramkontot Kvinnohatet har din bok med som (lättlästa) böcker om feminism?

Peppe Öhman · 10 years ago
Har inte sett Kvinnohatet, men SÅ HIMLA KUL! Tack för att du uppmärksammade detta!

Jooles · 10 years ago
Riktigt klyschigt så orkar jag sällan bry mig om att sminka mig efter barn nummer två. Men jag har också väldigt svarta ögonbryn och ögonfransar så det spelar säkert in. Men nu på senare tid har jag sminkat mig nu som då och upptäckte att det ger mig mer energi att känna mig bra. Orkar ändå inte sminka mig så ofta för det... Läste faktiskt den här för typ fem minuter sedan: https://www.theguardian.com/fashion/2016/sep/12/why-do-women-paint-their-nails-clue-it-has-nothing-to-do-with-men?CMP=fb_gu

Peppe Öhman · 10 years ago
Hjälper mycket om man har mörka ögonbryn och fransar –tror jag. Här i LA är jag nog den enda som inte har fransförlängningar. Funderar ständigt på att skaffa, men orkar inte uppdatera dem en gång i månaden.

Flicka · 10 years ago
Hade svår acne i tonåren och sminkade för att täcka det som gick att täcka. Jag gömde mig bakom sminket och kände mig väldigt självmedveten utan smink. Nuförtiden sminkar jag kanske ett par dagar i veckan, om ens det, men då sminkar jag för att jag vill och för att det är roligt. Det är mera ett sätt att uttrycka mig än att se bra ut i andra människors ögon. Tycker Annahita och Killer Colours-Viola är grymt coola bloggare.

Peppe Öhman · 10 years ago
Ska genast kolla upp Colours-Viola. Tack!

Pagge · 10 years ago
Ju äldre jag blir (är nu 44 år) desto mindre bryr jag mig om andra tycker jag är snygg eller inte. Mina närmaste tar mig som jag är, och det räcker. MEN, samtidigt tycker jag det är rätt kiva med smink, lite trolleri och så ser jag piggare ut än jag (oftast) känner mig. Dvs, det peppar främst mig själv att se lite fräschare ut, särskilt på jobbet. Men jag kan precis lika gärna gå dit osminkad utan några som helst kval, och har de facto tillbringat de senaste tre sommarmånaderna sgs utan smink - lite mascara ibland bara så ögonen syns bättre bakom brillorna. Samtidigt märker jag att när jag verkligen anstränger mig nuförtiden och lägger ner lite extra tid på ögonsmink, solpuder, läppstift så är skillnaden mot mitt osminkade jag betydligt större än förr när jag var yngre. Det är liksom som att mina konturer har blivit lite suddigare och blekare när jag är naturell (för att inte tala om det begynnande grå håret, som egentligen är en mycket hetare potatis för mig än smink, läs tex Nora Ephrons essä om hårfärgning, det är där min personliga smärtpunkt ligger - när ska jag sluta färga håret? 45, 50? Aldrig?) .

Peppe Öhman · 10 years ago
SKönt det där med att bry sig mindre. Känner igen mig i mycket av det du skriver, att det också är ROLIGT med smink och att leka med utseendet. Det där med grå hår tycker jag att du ska bejaka, det kan ju var skitsnyggt! Älskar Nora Ephron! Såg du dokumentären om henne på HBO? "Everything is copy" (http://www.hbo.com/documentaries/everything-is-copy)

Pagge · 10 years ago
Min poäng är att för mig har "patriarkalt förtryck" aldrig känts utseenderelaterat via smink, rakade ben eller kläder. Jag tror det beror på att jag själv aldrig relaterat till mitt utseende som någonting väldigt avgörande i livet, och det har nog att göra med olika saker. Delvis att modellen hemifrån var att mamma var vacker (objektivt sett en riktig blond skönhet hur hon än gjorde - och hennes skönhetsvanor var inte särskilt omfattande, typ lite "brunkräm" som det hette då, och mascara på sin höjd, som äldre slingade hon håret och det var det). Så jag kunde liksom aldrig ens "tävla" i samma liga med mitt landsvägsfärgade hår och lite mer inåtvända personlighet (håret nog nuförtiden noga blondslingat). Det blev liksom viktigare att vara smart och aktiv. Rakade ben och armhålor hittade jag på själv i tidiga tonåren eftersom min behåring var så mörk att den kändes obekväm då den kom. Nuförtiden skulle jag aldrig låta bli att raka armhålorna, har experimenterat utan och det ser ut som om ett litet djur bor där om jag låter bli, vilket jag inte gillar. Ben och "resten" snyggar jag till enligt feelis. Ingen man har någonsin kommenterat någonting till mig kring dessa ämnen utom när jag nångång stulit hans rakhyvel - det är INTE populärt. Kvinnohår i ens rakhyveln är ungefär tusen gånger värre än kvinnohår i armhålan osv verkar det som (HAHA). Så nej smink och behåring osar inte patriarkalt förtryck för min del. Men detdär med att färga håret eller bli grå... Jag tycker själv att det är snyggt med grått hår, och en dag kommer jag att ta steget. Men, den dagen börjar jag liksom identifiera mig mer med min farmors och mormors generation, så som jag minns dem sedan min barndom. DÄR är jag inte ännu. Och jag vill inte heller att män (HÄR kommer det patriarkala förtrycket kanske in då...) ska associera mig till sina mammor och fammun ännu de heller. Så det blir dyr frissa var 6e vecka för mig ännu en tid.

Haje · 10 years ago
Färga eller sluta färga håret - det är typ allt jag tänker på för tillfället. Googlar grey transition, pinterestar snygga gråa frisyrer. Det är så mycket känslor och vånda knutet till att låta det gråa komma fram. Jag är 50 år och har färgat håret i typ 20 år och börjar helt enkelt vara trött på gifterna och utväxten som kommer en och en halv vecka efter en färgning. Men samtidigt som är jag rädd för att plötsligt bli en gammal tant så har jag en vag känsla av att det kunde kännas befriande. Och som sagt det kan ju vara att det ser coolt ut... Ska läsa Nora Ephron-essän. Tack för tipset!

Pagge · 10 years ago
Jag ska bli en cool gråhårig (men inte permanentad) tant, det är jag helt du med. Det är tajmingen jag har svårt med, ännu känner jag mig för ung och är på full fräs i livet och vill inte bli identifierad som en äldre generation än jag är. Jag brukar kika på alla jämnåriga män, sen då de börjar se ännu ytterligare lite äldre och gråare ut så ska jag börja fundera på att göra slag i saken ;) Jag vägrar att se äldre ut än killarna, och på något sätt ser en kille som är grå i kanten ännu fortfarande yngre ut än en jämnårig kvinna som är grå i håret. DÄR kommer ojämställdheten in, i attityderna, även i min egen attityd i dethär fallet.

A M · 10 years ago
Jag sminkar mig aldrig, äger ett läppsyl ( försvarets) och Weleda hudlotion, That's it. Har alltid tyckt att det känns ofräscht med massa klet i ansiktet, inte minst för hyn. Jag har faktist alltid upplevt det som en del av patriarkalt förtryck, ofriheten, vet tjejer som inte törs gå ut utan.

Jenn - forever abroad · 10 years ago
Kul att du tog upp detta! Jag var precis igår och gjorde en intervju på ämnet - då jag för drygt 3 år sen slutade sminka mig. När det hade gått ett år utan smink skrev jag om det här på bloggen: http://jennifersandstrom.se/2014/05/05/ett-ar-utan-smink/ (sminkade mig alltså rätt rejält innan...) Anledningen att jag slutade? Hemsk hy som blivit till och med infekterad, på 3 veckor utan smink var den bra igen. Och varför jag fortfarande inte sminkar mig? För att det är en vanesak, och jag nu är okej med att gå osminkad. Och för att jag är fruktansvärt bekvämt och tycker det är skönt att inte lägga tiden eller pengarna, att kunna gå ute i regnet och duscha på gymmet och vara klar direkt.

J · 10 years ago
Jag har inte sminkat mig på över två år, och redan innan dess mycket sparsamt, typ mascara och lite concealer. Har aldrig varit speciellt bra på smink, hade väl inte riktigt intresset att lära mig ordentligt heller och tyckte alltid att det var lite kladdigt och jobbigt. Var inget aktivt beslut att sluta helt, det bara blev så. Hade också innan jag "slutade" långa perioder när jag var utan smink, har aldrig känt känslan av att jag måste ha smink för att kunna gå ut. Säger inte att jag aldrig kommer att ha smink igen, men det är inget jag behöver i min vardag.

Matilda · 10 years ago
Jag sminkar mig inte och har egentligen aldrig gjort. Ett tag i nian umgicks jag mycket med min kusin som älskade smink och då köpte jag en mascara som jag använde ibland. Sen fick jag ett ryck för några år sen och tänkte att jag skulle "ta tag i" sminkander och köpte två mackaror, en som skulle förlänga och en som skulle göra fransarna fylligare. Satte den ena på ena ögat och den andra på andra ögat, såg absolut ingen skillnad från hur fransarna såg ut innan och gav båda mascarorna till min brors flickvän. Sen dess har jag inte använt nånting alls. Känner ibland när jag se tär bilder på "wow!" Sminkade tjejer att dom emest ser sminkade ut och inte "snygga". Ungefär som att plastikoperera människor kan se plastikoperera ut. Dom var sig själva först och nu är dom inte det. Men å andra sidan ser jag sällan att mina kollegor är sminkade. Antar att vanlig vardagssminkning går mig förbi och jag ser den inte, men proffssminkade före-efter bilder på instagram... nä. Jag är hellre utan smink.

F · 10 years ago
Har aldrig sminkat mig om inte nån slags täckkräm räknas (redan det tar ett par minuter per vardag, vilket sammanlagt blir alldest för mycket tid av mitt liv). Har aldrig haft behov av att vara snygg. Klart det skulle vara trevligt att se bättre ut ibland, men orkar inte; för mej är det inte värt det. Och nu när jag har blivit medveten feminist har jag t.o.m. en gångbar/acceptabel orsak till varför jag inte sminkar mig eller rakar benen. Men sanningen är ju att jag inte skulle göra det oberoende av feministiska orsaker. Har du förresten sett att Vihreä lanka recenserade din bok i senaste numret tillsammans med två andra aktuella feministiska böcker?

Filippa · 10 years ago
Jag älskar smink och det man kan göra med det. Älskar uppmärksamhet och går igång på att folk kollar på mig, vilket de gör extra mycket när jag har lagt ner lite omsorg på sminket. Obs är sämst på att sminka och kör ganska naturellt på vardagarna, folk tittar på mig ändå. Jag njuter av det, det gör mig stark och kvinnlig, och jag ser inget förtryck i det, jag mår ju bra. De dagar jag inte orkar med uppmärksamhet "gömmer" jag mig bakom solglasögon.

minna lindeb · 10 years ago
Aldrig smink. Jo en gång. På ett fotografi där jag ser ut som en berusad pensionär som sminkat sej för puben. Jag tycker personligen att alla är som vackrast utan smink. Med vänlig hälsning: Pumatanten på puben.

Peppe Öhman · 10 years ago
HAHAHAHA! Du är rolig.

Inkku · 10 years ago
Sminkar mig mest för att se piggare och fräschare ut, mascara, CC-kräm, rouge, ibland läppstift. .. Är inte särskilt bra på det och känner ofta ångest inför fester och PR-tillfällen, där det finns en massa "proffs" och det känns som att man måste vara snygg. Använder smink till vardags, men på helgerna kan jag gå osminkad om jag inte ska på fest eller så. Patriarkalt förryck? Nja, det är väl ett sätt att piffa upp sig, litet som att kamma håret. Och en kul grej att ändra utseende, byta roll osv. Men, joo.. killar behöver tydligen inte se lika pigga och fräscha ut (eller så beror kvinnors opigghet bara på mängden oavlönat hushållsarbete). Svår grej faktiskt..

Maria · 10 years ago
Jag håller med Minna: Egentligen tycker jag alla är vackrare utan smink. Speciellt har jag börjat tycka detta efter att ha knarkat sminkvideon på youtube, där alla först har smink på i sina how-to-videon, och sen efter ett klipp är utan, för att visa hur man lägger sminket. Och de ser ju helt annorlunda ut, och alltid så mycket vackrare (och mer som riktiga människor). THAT SAID: Jag har plötsligt börjat tycka att det är roligt med smink (därav knarkandet av tutorials). Jag kan smink dåligt, brukade förr köra på mascara + puder= klart. Men nu finner jag stort nöje i att lära mig om tekniker och produkter, just för att det känns som matlagning: först följer jag receptet slaviskt, sen när jag förstår principen bakom kan jag börja experimentera och improvisera. Bara för MIG, jag sminkar mig ibland om kvällarna bara för att det är skojigt att prova på! Sen tvättar jag bort det och går och lägger mig. Sen finns det nuförtiden ytterligare en aspekt av smink för mig: Det är min professionella mask. Hemma och på hemorten sminkar jag mig mycket sällan. När jag hämtar på dagis och far till simhallen med sonen, då är jag osminkade mamma-Maria. Men när jag är mitt författarjag i offentligheten, då använder jag smink, för att markera skillnaden mellan de två. Och det känns som en väldigt viktig markör för mig.

Peppe Öhman · 10 years ago
Kan du tipsa mig om några bra tutorials? Vill att det ska vara roligt att sminka mig.

Pagge · 10 years ago
Lisa Eldridge! Sali Hughes. Mary Greenwell. Jag menar, ska man hämta inspiration så ska man göra det av de bästa.

Johanna · 10 years ago
Jag sminkar mig till fest. Tycker nog att jag är snyggare med en lätt sminkning men orkar och bryr mig imte om att göra det till vardags. Främst av praktiska orsaker, jag vill kunna röra mig i ansiktet utan att smeta smink, gnugga ögonen, luta hakan i handen osv. Sen har jag väldigt fet hud tydligen, så ögonskuggan blir till en rand i vecket efter ett par timmar, efter en hel dag svider ögonen av att smink och hudfett rinner ner i ögonen, och jag kan inte gnugga ögonen heller. Dessurom tycker jag att huden blir ännu glansigare efter att hudfettet har trängt genom pudret. Säkert kan man testa andra produkter för hundratals euro och hitta något som inte rinner, men det är jag inte intresserad av. Sen är jag dödligt ointresserad av alla konstformer som innehåller pensel, och smink hör till den kategorin. Beundrar folk som kan sminka sig vackert.

Peppe Öhman · 10 years ago
Jag ÄLSKAR den här tråden! Så intressant att höra hur ni resonerar. Vi måste fortsätta med temat: RAKA SIG.

Camilla F. · 10 years ago
Jag har couperosa hy dvs. mina blodkärl syns på kinderna som rodnader, något som började störa mig i högstadieåldern och därför började jag täcka in det med "tökötti" för att få en jämnare hy. Mascara och övrigt kom in i bilden först senare men jag använder smink dagligen, helt för min egen skull. Jag känner mig så mycket fräschare med smink! Utan det känner jag mig naken och sjuk.. Och så vill jag ge ett städat intryck av mig vilket jag tycker sminket ger. Plus att t.ex mascaran framhäver ögonen som jag anser vara det finaste på kroppen!

Annika · 10 years ago
Jag går oftare osminkad än sminkad, det beror helt på vad jag känner för. Mest för att jag är bekväm, vill kunna gnugga mig i ögonen utan att se ut som en panda. Men ja, jag känner mig ändå "finare" med smink, och det ger mig en viss självsäkerhet. Till fest sminkar jag mig alltid, för jag tycker det är roligt + känner mig som sagt finare då.

Amanda · 10 years ago
Jag älskar ju smink, tycker att det är skitkul att joxa med olika produkter i olika form, färg och textur. Tycker också att Annahitas motto med "smink som killar hatar" är bra att hålla i bakhuvudet om man känner att man hamnar i "jag måste ha smink för vad ska folk annars tro"-fällan. Gör det du tycker är kul. Gör det du tycker är snyggt. Skit i killarna - alltid. Men om du inte tycker att det är roligt - skit i det och gör något annat som du tycker är roligare.

Peppe Öhman · 10 years ago
Bejakar detta motto.

Catharina · 10 years ago
Såå intressant diskussion! Jag känner mig bättre när jag har lite foundation som typ gör så att ansiktshuden ser jämnare ut. Ska jag på nåt viktigt möte, eller på fest så vill jag minst ha det, och lite läppstift. Med väldigt ojämna mellanrum så plockar jag ögonbrynen på salong + färgar dem och fransarna. Och det är ju underbart efteråt!! Man vaknar, gnuggar sig i ögonen och tittar i spegeln och ser pigg ut!! Win! Älskar att jag ser så snygg ut i fixade bryn! Gjorde en sån fix typ 10 dagar innan yngsta barnet föddes och det är nu mitt fåfänga tips till alla, för känslan när man är zombietrött, att se sig i spegeln och se sådär fräsch och piffig ut... Härlig! Låter som att jag är superytlig nu, men försöker bara hitta små glädjeämnen :-)

Kajsa · 10 years ago
Går i princip osminkad alla dagar, förutom kanske lite ögonbrynspenna, men jag skulle också kunna sluta med den helt. Om jag ska gå på bröllop sminkar jag mig mer med foundation, mascara och hela kittet. Då känns det också som att det blir lite festligare. För min egen del har mitt ointresse för smink aldrig varit ett ställningstagande mot patriarkatet, även om jag kallar mig feminist. Det är helt enkelt inte min grej. Jag jobbar själv inom vården till vardags och förväntas inte heller se ut på något visst sätt - annat än hel och ren, så det räcker liksom med dusch och deo för min del. Jag tycker att det är himla skönt att inte behöva ha den pressen på mig att jag måste sminka mig. Och jag tycker ju det är väldigt tråkigt att hålla på med sånt, så jag är glad att jag inte behöver ödsla tid och energi på sånt som inte intresserar mig. Och så är jag faktiskt väldigt fin i mig själv au natural också.

Sandra · 10 years ago
Jag tror jag har sminkat mig tre gånger det senaste året. Jag orkar liksom inte med det. Dessutom är det så varmt klimat där jag bor, att svettas med smink är ju bara äckligt. Fast sminkade mig nog inte heller medan jag bodde i Finland. Men när jag väl sminkar mig till någon fest så känns det lite extra festligt och kul. Men mest känner jag mig borttappad i sminkvärlden. Köpa smink (och andra skönhetsprylar) är bland det värsta jag vet. Det är en djungel för mig. Hur man det finnas så många olika kräm? Ibland skäms jag lite för min oerhörda okunskap inom det här området, som att jag inte var kvinnlig nog. Sen får jag påminna mig själv om att vara mig själv och skita i om det är traditionellt kvinnligt eller inte.

Mia · 10 years ago
Smink är inte viktigt för mig, och särskilt på sommaren kan det gå långa tider utan att jag använder något. Men när jobbet börjar - jag är lärare och i blickfånget för ett helt gäng tonåringar hela arbetsdagen - plockar jag fram åtminstone mascara och foundation, ibland lite solpuder och ögonskugga. När jag går förbi en spegel under arbetsdagen känner jag mig så mycket mer peppad om jag inte möts av en blek, hålögd varelse. Det är mest det - om jag inte har så mycket energi som jag egentligen behöver så kan jag åtminstone fejka lite energi i form av färg på kinderna!

Jenn - forever abroad · 10 years ago
Hej igen! Vill apropå detta bara länka till den intervju som jag gjorde om just smink i Yle X3M: https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/20/hudinfektionen-tvingade-sminkfantasten-jennifer-att-tanka-om Kan dock inte låta bli att tänka på det som ni snackade om i podden, när tidningar/medier gör reportage om endast en människa och inte tar in annan fakta osv, men gissar att de har en något mer lättsam sajt för en yngre målgrupp :)

Peppe Öhman · 10 years ago
Bra text! Och håller med om att reportern kanske kunde ha intervjuat en hudläkare om smink och hur vanligt det är att huden mår dåligt. Men gillade det du sa och tror att det är viktigt för målgruppen att få ditt perspektiv på smink. :)

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.