Hur man återfinner ett diamantörhänge

Tänkte: Nu är det banne mig dags för den här kvinnan att börja videoblogga och kom på den briljanta idén att klippa ihop en rolig snutt från när Maggan och jag sjunger med i 90-talshiphop (och ibland annat) i bilen. Sagt och gjort, öppnade iMovie och satte igång. När jag var klar och beundrade mitt verk slog det mig att det kanske är copywright på tiosekunderklippen vi sjunger med i och lät därmed bli att publicera. Vill ju inte hamna i amerikanskt fängelse. Det är för övrigt vansinnigt varmt till och med i Santa Monica och för att utmana oss ytterligare åkte vi in till West Hollywood för att träffa Tommy, som är Magnus bästis, Vidars gudfar, min kompis och manager för ett gäng låtskrivare. Dessa låtskrivare brukar hyra ett hus i L.A. några gånger om året och sen skriva låtar med olika amerikanska producenter och musiker. Det var 3000 grader varmt i WeHo.   Nånstans i leken tappade Magnus sitt diamatörhänge (som jag gett honom). En vanlig person skulle givetvis ha trott att örhänget var borta för evigt, men inte Magnus. Han åkte ner till Hollywood, köpte ett par goggles och... ...dök ner i poolen. Två sekunder senare hade han hittat diamantörhänget. Magnus hittar alltid allt. Ta till exempel paraplyer. En vanlig människa utgår ju från att man aldrig kan äga ett paraply, man har det bara till låns, men Magnus får alltid tillbaka sina. En gång fiskade han upp min telefon från en gatubrunn i Nerja. Sen fortsatte poolhänget i vanlig ordning.