Frilansarens våndor?
10 years ago
Ibland får jag panik när jag tänker på hur osäkert allt är. Jag frilansar, Magnus frilansar och trots att det går bättre hela tiden är det ju inte precis en fast tjänst med semesterpenning, hälsovård och guldklocka efter trettio år av tjänst. Dessutom sa någon att det är praktiskt taget omöjligt att få en fast tjänst efter att man fyllt fyrtio. Det är snart helt kört för mig.
I ärlighetens namn är ändå en fast tjänst, chef och nio till fem det sista jag skulle vilja ha just nu, men hur länge kan man egentligen ha det så här bra och bara njuta av livet? När kommer Luthers iskalla hand att nå min axel och låta mig betala för all livskvalitet? Det här tänker jag ibland (okej ofta) på. I ärlighetens namn jobbar jag inte mindre nu jämfört med när jag var anställd. Istället jobbar jag annorlunda. På konstigare tider och ibland extremt intensivt, andra gånger mer chillaxat. Jag känner ofta att jag måste tacka ja till alla uppdrag eftersom jag aldrig vet när nästa ska komma. Inte sällan har jag ekonomisk stress, men jag är ändå så jäkla lycklig varje dag.
Som frilansare eller stringer eller skribent eller vad jag nu är jobbar man lite här och där. Imorse efter att Maggan tagit Vidar till skolan åkte vi ut till Echo Park där vi spelade in en grej för Hufvudstadsbladet. Sen kom vi hem, Magnus åkte för att boxas medan jag träffade Johis för en sen lunch i Malibu.
Jag åt blomkålspizza och plötsligt tittade solen fram bakom june gloom-molnen. Vi blickade ut över surfare och pelikaner och pratade om för- och nackdelar med att omskära pojkar.
När det var dags att åka hem igen var det så varmt och soligt att vi kunde susa fram längs med PCH med öppet tak på bilen. Jag spelade såklart Top Down. Och väl hemma klippte jag ihop veckans avsnitt av Vad är det som händer?! och skrev en grej om hemlösa i Los Angeles. Maggan hade också kommit hem och informerade mig om att han ska klippa två poddar. Kunde vara värre.
I ärlighetens namn är ändå en fast tjänst, chef och nio till fem det sista jag skulle vilja ha just nu, men hur länge kan man egentligen ha det så här bra och bara njuta av livet? När kommer Luthers iskalla hand att nå min axel och låta mig betala för all livskvalitet? Det här tänker jag ibland (okej ofta) på. I ärlighetens namn jobbar jag inte mindre nu jämfört med när jag var anställd. Istället jobbar jag annorlunda. På konstigare tider och ibland extremt intensivt, andra gånger mer chillaxat. Jag känner ofta att jag måste tacka ja till alla uppdrag eftersom jag aldrig vet när nästa ska komma. Inte sällan har jag ekonomisk stress, men jag är ändå så jäkla lycklig varje dag.
Som frilansare eller stringer eller skribent eller vad jag nu är jobbar man lite här och där. Imorse efter att Maggan tagit Vidar till skolan åkte vi ut till Echo Park där vi spelade in en grej för Hufvudstadsbladet. Sen kom vi hem, Magnus åkte för att boxas medan jag träffade Johis för en sen lunch i Malibu.
Jag åt blomkålspizza och plötsligt tittade solen fram bakom june gloom-molnen. Vi blickade ut över surfare och pelikaner och pratade om för- och nackdelar med att omskära pojkar.
När det var dags att åka hem igen var det så varmt och soligt att vi kunde susa fram längs med PCH med öppet tak på bilen. Jag spelade såklart Top Down. Och väl hemma klippte jag ihop veckans avsnitt av Vad är det som händer?! och skrev en grej om hemlösa i Los Angeles. Maggan hade också kommit hem och informerade mig om att han ska klippa två poddar. Kunde vara värre.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Basse · 10 years ago
"pratade om för- och nackdelar med att omskära pojkar" Det här har onekligen en obehaglig klang.
Peppe Öhman · 10 years ago
Tråkigt att du tycker så.
Flicka · 10 years ago
Ugh! Det är just det där att hur länge orkar man med en så att säga osäker framtid. Arbetsuppdrag rullar in och hittills har allt gått riktigt fint men tänk om jag blir sjuk en längre tid eller något sånt. Även om jag stundvis jobbar jättemycket känner jag ibland att jag inte varit tillräckligt produktiv om jag varit "hemma" hela dagen. Dessutom är det jättesvårt för mig att tillåta mig vara "sjukledig". Till exempel förra veckan då jag var på en tandoperation bestämde jag mig ändå att jobba lite, vilket var ganska dumt. Visserligen pluggar jag fortfarande och kan alltid återvända till uni om arbetsuppdragen skulle upphöra, men vad ska man liksom ta sig till sedan när man tagit sin examen? Leta fram ett informatörsjobb? Sen kan jag passa på att tipsa om podden 2 Dope Queens med Jessica Williams (The Daily Show) och Phoebe Robinson.
Peppe Öhman · 10 years ago
Tror att det är extremt olika hur länge man orkar vara frilans (vissa för alltid, andra en kort tid). Det handlar såklart om vad man jobbar med, om man är den enda som ska försörja familjen etc. Just nu väljer jag lyckan och osäkerheten för att det passar mig, men vem vet, jag kanske vill helt annorlunda om några år. Blir man sjuk är det onekligen ett problem. Tack för poddtips! Ska lyssna när jag springer i dag!
Linda · 10 years ago
Reagerade också på det har med "för- och nackdelar" - mest för att jag inte anser att det finns fördelar. Enligt det som jag läst eller fått berättat för mig, verkar det som om de s.k. fördelarna handlar om hygien. Dvs. en omskärd penis kan vara lättare att hålla ren och därför kan risken för infektioner och smitta minska. Hittils har jag alltså inte stött på några egentliga fördelar som skulle väga tillräckligt tungt för att omskärelse skulle verka berättigat.
Peppe Öhman · 10 years ago
Hej, i det här fallet handlade det om kulturella orsaker som jag kan gå in på när jag vet att det är okej med föräldrarna. I USA är det mycket vanligare att man omskär pojkar än i Norden.
Annika · 10 years ago
Jag måste bara säga, du är min favoritbloggare! Du verkar så himla snäll och du tar dig alltid tid för dina läsare! Respekt, ge och tar :)
Peppe Öhman · 10 years ago
Blev mycket glad av detta! Tack :)
emzi · 10 years ago
Att pyttsan inte vilja jobba 9-5. Jag har för längesedan bestämt att det definitivt inte är något för mig. Bloggskrivandet är. Och vloggandet. Nu måste jag bara satsa 150% på det och hoppas på det bästa. Medan jag lite på sidan om ännu hoppar in på dagis.
Peppe Öhman · 10 years ago
Jag hejar på dig!
emzi · 10 years ago
<3
Bohemian Maggie · 10 years ago
Trots all vånda låter det - eller så läser jag in - en lycka som skiner igenom. Låter nog väldigt utmanande men också så sjukt givande! Hoppas du mår gott!
Peppe Öhman · 10 years ago
tack, jag mår som en prinsessa. Älskar att bo här (trots ångesten ibland).