Min journalistkompis Minna Kiistala var här i Los Angeles för ganska exakt ett år sedan. Hon passade på att intervjua Paula Vesala och först i dag läste jag
texten i Gloria (på finska). Mycket välskriven text, men på många sätt kände jag inte alls igen mig i Vesalas Los Angeles. Eller visst har hon rätt i att det finns en massa uteliggare här, att det är segt att ta sig fram kommunalt och att kända barer som
Whiskey a GoGo,
Rainbow Bar & Grill och
Viper Room är mindre och sunkigare än vad man kanske kunde föreställa sig. Men såna ÄR stora städer, bakom neonljusen är det smutsigt, fattigt och kaotiskt – också. Fördelen med storstäder är att det för det mesta finns allt där. Vill man ha rena gator, noll gatuförsäljare och bara folk i dyra kläder ska man kanske sikta mot Dubai, inte L.A. Bangkok, Buenos Aires, NYC eller London.
I dag hade Maggan och jag ett ärende i Silver Lake och passade på att äta lunch i Downtown Los Angeles. Det var som vanligt minst tio grader varmare än nere i Santa Monica och folk vi mötte på gatan pratade mer spanska än engelska. Jag älskar de nedgångna husen och att DTLA påminner lite om New York. Det var som ett besöka ett annat land jämfört med svala, ekiperade och vita Santa Monica. När ni väl gör ett besök rekommenderar jag Grand Central Market, det håller visserligen på att bli fullständigt hipsterifierat, men maten är svingod och förmånlig.

Basse · 10 years ago
Det är i det nedgångna, slitna och oanvända som mycket av potentialen i städer finns, eftersom de är ställena folk med idéer men inte så mycket pengar tar över. Sedan blir det något nytt. Om det inte finns sådant i städerna, utvecklas de sämre: näringslivet, boendet och stadskulturen. Något att tänka på för Helsingfors med sin maniska planering och kontrollbehov. Kreativitet och utveckling behöver frihet och öppna spelplaner.
Peppe Öhman · 10 years ago
Exakt så.
Bohemian Maggie · 10 years ago
Precis!
Hej · 10 years ago
Vet precis vad Vesala menade med att L.A är nedslitet. Man åker ju dit och tror att Hollywood walk of fame är väldigt glamouröst och så märker man att det bir ju en massa uteliggare där och gatorna luktar piss. Intressant att vi har en så annorlunda bild av LA o hollywood här i europa.
Peppe Öhman · 10 years ago
Ja, Hollywood Walk of Fame är ju den vidrigaste platsen i hela stan. Brukar föreslå att gäster bara ska köra genom den och inte ens stiga ut. Kanske vi har en så glamorös bild av stan just på grund av att det ser lite annorlunda ut på film och att själva ordet Hollywood associeras med lyx och flärd, filmstjärnor och pengar.
a.s. · 10 years ago
Det är nog en helt annan sak att bo i slummen än att romantisera kring den ;) jag skulle supergärna se Hollywood en dag, oavsett vilket. Älskar t.ex. att promenera omkring i Budapest mer slitna kvarter - men att bo där? Tror inte det.
Peppe Öhman · 10 years ago
Så sant, men varken Hollywood eller Downtown Los Angeles är slum. Det är dyrt att bo där.
Minna · 10 years ago
De sista åren i L.A. sökte jag mig allt mera till naturen. Jag älskar idén att bo i en storstad men kunna köra 15 minuter till ett ställe var du inte ser en enda mänska. Santa Monica hann förändras så mycket under de år vi bodde där. När jag först kom dit fanns det mest bungalows på Broadway och Colorado. Sedan revs de och ersattes med hyreshus. Det brukade finnas mysiga "indiebutiker" på 3rd Street Promenade. Malibu var min största besvikelse när jag äntligen såg det. Det är ju liksom ingenting, tänkte jag. Det tog flera år innan jag fann charmen. Encino och områden i the Valley är faktiskt mycket mera charmiga än vad man skulle tro. Och det finns (drum roll!) gratis parkering där! Jäklar, jag saknar L.A....
Peppe Öhman · 10 years ago
Ja den här stan är verkligen magisk. Ganska gentrifierad, men magisk.