Vi lever i en hälsofanatisk tid
10 years ago
I natt låg jag vaken mellan två och ungefär fyra och funderade på livet. Om vi säger så här: de klaraste och soligaste tankarna dyker vanligtvis inte upp just den här tiden på dygnet. För att söva ner mig själv lyssnade jag på ett antal olika podcaster varav en handlade om fitbits och andra sorters wearables. Jag har själv varit sugen på att skaffa mig någon form av aktivitetsmätare, men till slut hållit mig från det. Tycker att vi (väldigt mycket jag) lever en tid där vi redan nu balanserar på randen till ortorexi.
Allt vi gör ska vara hälsosamt och det ska kunna mätas. Chiafrön, råpressade juicer, noll gluten, noll socker, så lite kolhydrater som möjligt, snyggt upplagt, biler från gymet, kolla så smal jag blivit, alltså STARK menar jag ju för det är det nya smala, crossfit, soulcycle, yoga och bara unna sig dessert när det är fest.
Min mamma spelade squash en gång i veckan och gick ut med hunden, min pappa har aldrig svettats i onödan. Själv tränar jag vanligtvis fem dagar i veckan OCH äter hälsosamt. Med en fitbit på armen skulle jag antagligen träna ännu mer, springa liiiite längre, ta ett extra yogapass. Jag har faktiskt avsiktligt tagit bort Runkeeper (roligt förresten om man uttalar det "Runk-eeper") och alla andra springappar för jag vet att de triggar tävlingsmänniskan i mig och att jag då anstränger mig för att springa lite längre och lite snabbare varje dag. Och det kan ju inte vara hälsosamt ifall man inte tränar inför ett lopp.
Tänker att det är hälsosammare för alla inblandade (alltså jag) att jag tränar utan så höga krav och ortorexin flåsande i nacken. Att skita i chiafröna och äta chips om man vill det på en måndag. Och hellre lägga ut glass på insta än de nygräddade grönkålschipsen. Glass ÄR alla gånger godare. Ja och sömnlösheten, jag letade fram någon slags meditativ valsång på Spotify och somnade in.
Allt vi gör ska vara hälsosamt och det ska kunna mätas. Chiafrön, råpressade juicer, noll gluten, noll socker, så lite kolhydrater som möjligt, snyggt upplagt, biler från gymet, kolla så smal jag blivit, alltså STARK menar jag ju för det är det nya smala, crossfit, soulcycle, yoga och bara unna sig dessert när det är fest.
Min mamma spelade squash en gång i veckan och gick ut med hunden, min pappa har aldrig svettats i onödan. Själv tränar jag vanligtvis fem dagar i veckan OCH äter hälsosamt. Med en fitbit på armen skulle jag antagligen träna ännu mer, springa liiiite längre, ta ett extra yogapass. Jag har faktiskt avsiktligt tagit bort Runkeeper (roligt förresten om man uttalar det "Runk-eeper") och alla andra springappar för jag vet att de triggar tävlingsmänniskan i mig och att jag då anstränger mig för att springa lite längre och lite snabbare varje dag. Och det kan ju inte vara hälsosamt ifall man inte tränar inför ett lopp.
Tänker att det är hälsosammare för alla inblandade (alltså jag) att jag tränar utan så höga krav och ortorexin flåsande i nacken. Att skita i chiafröna och äta chips om man vill det på en måndag. Och hellre lägga ut glass på insta än de nygräddade grönkålschipsen. Glass ÄR alla gånger godare. Ja och sömnlösheten, jag letade fram någon slags meditativ valsång på Spotify och somnade in.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jennifer - svensk globetrotter i Helsingfors · 10 years ago
Klokt. Förstår verkligen inte hypen med fitbits och liknande. ALLA i Finland har dem?? Vet inte hur det är i Sverige just nu dock, kanske där också. Tog nyligen bort Runkeeper jag också - för jag vill inte pusha mig själv jämt, jag vill gå ut och springa eller promenera för att min kropp känner för det och tycker det är så himla härligt. Och från någon som varit lite överviktigt och försökt "banta" hela sin övre tonår i princip - när jag en dag slutade fokusera på vad jag åt och började som ett naturligt inslag i min vardag få in mer vardagsmotion, så tappade 10 kilos. Och det har jag fortsatt med, inga förbud utan exakt vad jag känner för.
Peppe Öhman · 10 years ago
Låter mycket sunt och klokt.
Monica · 10 years ago
Amen, Peppe. Och en stor kram!
Peppe Öhman · 10 years ago
KRAM!
Bella · 10 years ago
Klokt! Jag försöker undvika all typ av träningshets eller bantningshets. Jag vet hur det triggar igång anorektikern i mig... Sen tycker jag om mat, speciellt vegetariskt och älskar pasta (glutenfri då jag är glutenintolerant) men försöker undvika när det blir bara sallad/juice inspiration o söker mer vanlig bra mättande mat. Jag hörde häromdagen om integritetsfrågor kring alla dessa appar, som vet vart man bor, vart man springer, hur mycket man väger etc. Jag använder ingenting sånt alls och anser inte att jag är en träningsmänniska och slipper alltså kraven. Utan försöker röra mig i vardagen, gör lite enkla övningar hemma med mitt barn och sängyogar. Jag försöker också tänka på balans med vad jag visar upp i sociala medier. Att visa upp glassen med...
Peppe Öhman · 10 years ago
Intressant det där med integritetsfaktorn kring appar. Vi talade en del om det medan jag ännu studerade på USC. Det fick mig att stänga av iphonens automatiska navigeringssytem som håller koll på var man är och vilka platser man ofta besöker.
Hannah · 10 years ago
Väl talat. Måtta med allt. Medan vi är inne på klichéer kan vi lika bra dra till med: livet är för kort för att.... Men ja, jag är helt med dig här, viktigt inlägg!
Peppe Öhman · 10 years ago
True that. Livet är för kort för att inte njutas av. Beställer nu pizza.
F · 10 years ago
Min en vän fick en fitbit och nu kollar hon på den hela tiden och säger 'voi nej, nu har jag inte gått tillräckligt mycket eller voi nej, nu har jag ätit för mycket' och hon är inte mera den människan som jag känner. Själv tycker jag att man rör på sig hur man känner och äter den där ena chokobiten då det känns så.
Julia · 10 years ago
Fast jag tror faktiskt du är speciellt hälsosam och utseendemedveten. I min närkrets är nog ingen så noga med mat&motion som du. De flesta sportar kanske 1-2 ggr i veckan och unnar sig en hel del under veckan utan dåligt samvete. Och då pratar jag om kvinnor som är ambitiösa, smarta och snygga hehe (dvs inte såna som inte alls skulle bry sig om hur de ser ut). Kanske livet i Kalifornien bidragit till detta, eller vad tror du?
Peppe Öhman · 10 years ago
Du har nog rätt. Jag tror att det är LA som påverkat mig. Här tränar verkligen alla (medelklassen) oberoende av ålder och kön. Grönkål, smoothies, cleansers etc . Jag är lite konstigt som inte har en PT.
Malin · 10 years ago
Runk-eeper, jo, men fit(t)bits då? Bra inlägg. Det svåra är ju just att vara lagom. Precis som med allt annat. Världen blir bara mer och mer svartvit. :/
Peppe Öhman · 10 years ago
Fit(t)bits, hhihiih. Och så sant. Man måste liksom välja läger hela tiden.
hanna · 10 years ago
Seriöst läste jag "runke-per" de första gångerna jag stötte på ordet i skrift (utan att riktigt fatta vad det var). Har haft HEMSKT svårt att inte höra det uttalet i huvudet varje gång jag läser ordet sedan dess. Har det fortfarande faktiskt :) Alltså detta med hälsohetsen. Å ena sidan är det ju bra att vara hälsosam och nyttig på det stora hela. Men det är väl just det där "stora hela" som försvinner lite allt som oftast? Vägrar tro att man måste bli fanatiker för att vara hälsosam och må bra. Möjligen att det ger någon själslig ro, som religion. Eller känsla av kontroll. Jag tror inte att socker är bra. Till exempel. (Vem gör det?) Men jag tror inte heller att det på något vis är skadligt att någon gång emellanåt ta en småkaka till kaffet eller en efterrätt. Kanske är det till och med hälsosammare, som du var inne på. Nu gillar jag inte socker egentligen (salt är min svaghet!) men jag inser att de flesta gör det och blir lite matt när jag ser alla rawfoodkakor/efterrätter/godis som följs av detta ständiga mantra "och så är det BARA nyttiga saker i dem!" Mmm, men du vet att du kommer att dö ändå, liksom? Jag har själv så lätt för att slå över, jag är liksom en allt eller inget-person och därför kämpar jag lite med att försöka att inte gå all in, vad gäller nåt. Jag har en karl som gör det vad gäller maten – vegan, inget socker, så lite gluten som möjligt. Jag äter själv till största delen sådan mat eftersom jag tycker det är gott och mår bra av det, men jag tänker att det är bättre för mig att undvika stämplar, och kunna göra mina undantag ibland. Jag gillar tanken på att det jag stoppar i mig ska ge kroppen vettig näring. I varje fall till vardags. Och vara vettigt ur miljösynpunkt. Men kommer jag hem till mamma vill jag kunna äta hennes fantastiska mat och hembakade kakor, lagade och bakade med så mycket kärlek, efter mormors och barndomens recept. Det får mig också att må bra. Lite samma med träning. Jag tränar yoga varje dag, i stort sett, sedan två år och började nån "minst en timme om dagen"-utmaning inför 2016. Gott så. Ibland blev det en timme, ibland en och en halv, ibland två. Men sen började det där spåra ur lite grann, kände jag. "Lite till", liksom. Lite mer krävande pass. "Oj, nu är klockan halv tolv, men aja, en timme kan jag nog få ihop ändå innan jag lägger mig." Så nu har jag tvingat mig själv till att gå ner till 30 minuter åtminstone ibland. Till och med bara 20. Och att inte räkna särskilt noga på tiden (nu följer jag oftast onlineyoga hemma, men så gott det går). Ja, detta blev uppenbarligen nån slags mycket mycket lång bikt? Men jag tänkte också på det någon skrev tidigare, att det är typiskt LA att vara så hälsomedveten? Säkert. Men det är ändå liksom det rådande idealet även här. I alla fall bland "medvetna" människor. Även om man inte lever så BORDE man. För då är man en lite bättre, lite mer högstående människa, som gör lite mer rätt. Ungefär så.
Peppe Öhman · 10 years ago
Tack för lång kommentar. Hög igenkänningsfaktor. Jag känner igen mig i att vara tvungen att trappa ner lite ibland för tävlingsinstinkten bara tar över. Men samtidigt gilla all sorts mat för mycket för att begränsa mig till bara kålblad.