Jag är inte längre duktigast

Under hela den tid vi har bott i L.A. har jag varit den som jobbat mest. Först med magistersprogrammet på USC och sedan med en massa olika projekt som jag försökt jonglera med utan att tappa ett enda i marken. Den här månaden har jag bara bloggat och jobbat för Hufvudstadsbladet medan Magnus har ett heltidsjobb, plus en återkommande grej han gör för Sveriges Radio och poddarna han klipper. Han är alltså den upptagna, den viktiga och den som tjänar mest pengar. Jag borde luta mig tillbaka och bara njuta av att inte ha kniven mot strupen, men jag känner tvärtom en lätt identitetskris. Kan inte ta det lugnt med en bok i soffan eller ens fila på mitt manus. Jag går bara rastlöst omkring i hemmet och läser samma bloggar flera gånger samma dag. Att inte vara duktigast är tydligen svårt för mig.