Jag läste den här texten (på finska) på Helsingin Sanomat om hur vi väldigt snabbt gått från ett samhälle som respekterar och beundrar de äldre, till ett där de äldre till stor del ignoreras medan barnen är i fokus. Att kapitalismen fått oss att tro att det bästa sättet att uppfostra ett barn är att ge hen presenter och konsumtionsupplevelser. Om hur föräldrars liv nu för tiden till stor del handlar om att göra barnen lyckliga. Det här är nu grovt förenklat och kolumnisten menar inte att barnen, som förr i tiden, ska förtjäna sitt eget leverbröd och sina föräldrars kärlek, men att vi gärna kunde kräva lite mer hjälp i till exempel hemmet av ungarna.
Jag tycker själv att det är svårt att veta hur mycket ett femåring ska hjälpa till hemma. Min erfarenhet är att små och lite äldre pojkar oftast kommer lättare undan i hemmet (och världen) än sina systrar. Flickor förväntas hjälpa till lite mer. Ni vet de där undersökningarna då man filmade förskolepersonal som själva sade sig behandla pojkar och flickor helt lika? När de fick se filmen märkte de att flickorna passade upp pojkarna och pojkarna fick mycket mer frihet. Jag antar att samma sak skulle ske om man filmade i folks hem.
Tänker så här: att ha en son betyder att man måste hålla ett extra öga på sig själv så man inte gör framtida flickvänner och fruar en björntjänst. Att det blir de som städar upp stökiga kök efter att ens vuxna son gjort familjen en "tjänst" och fixat middag, att det blir hon som plockat i hemmet och tömmer diskmaskinen.
Nu handlade Helsingin Sanomat-krönikan inte bara om pojkar, utan om barn i allmänhet. Jag tänker så här: Jag gör ungen en tjänst en tjänst om jag inte är hans betjänt hela tiden.
Fager Dam · 11 years ago
Min filosofi med 5-åringar är att de ska få göra riktiga jobb som att rulla köttbullar eller sätta frön i jorden så länge som det är roligt. Barn tycker det är kul att pröva på riktiga jobb, men är de riktigt små ska de inte behöva ta ansvar. Obs har inga egna barn, som faster får jag lite skämma bort de små liven. Bara i köksträdgården på landet är jag sträng.
Peppe Öhman · 11 years ago
Man får tycka saker om barnuppfostran trots att man inte har barn. Tycker jag.
matilda · 11 years ago
Jag har inte heller några egna barn. Men när jag jobbar (vickar på förskola) låter jag alltid barnen hjälpa till om dom hänger kring mig när jag plockar undan, sopar, diskar etc. Det är inte barnens uppgift att tex diska efter mellan. Men om dom inte börjar leka utan vill hänga i mina hasor tycker jag dom ska göra lite nytta också.
Peppe Öhman · 11 years ago
Som Fager dam sa här under så tycker ju barn vanligtvis att det är kul att få hjälpa till. Tycker att din strategi är bra.
jooles · 11 years ago
Nu gör jag kapitalfel och kommenterar utan att ha läst artikeln men jag är så trött på barn bashingen i Finland. Många äldre vill klanka ner på barn och föräldrar som inte skulle få ta nån plats av det gemensamma utrymmet. Tanter och farbröder är så ohyfsade att jag får spunk. Jag är så klart för att man ska respektera äldre men då ska de vara artiga, att vara äldre är inget egen värde. Alla blir vi (förhoppningsvis) äldre liksom. Eller så är jag bara så trött att stapla mot invaplatser i spårvagnen ned foglossning bara för att bli tacklad och omsprungen av tanter (hände mer än en gång). Annars tycker jag att man skjuter sig själv i benet som förälder om man inte lär sitt barn hjälpa till. En tvååring kan räcka saker från butikskassen eller hjälpa att duka bordet men utomstående får inte stå brevid och moralisera...
Peppe Öhman · 11 years ago
True that. Bara för att man är gammal betyder inte att man får uppföra sig hur som helst. Höll själv med Vidar vid min sida på att bli överkörd av en gammal gubbe på cykel som skrek svordomar efter oss.