En bekännelse

Jag vill bekänna en sak för er. Jag skriver ju en blogg på Hufvudstadsbladet också. Meningen är väl att jag mest ska skriva om livet i Los Angeles och mina tankar kring USA, men ibland kan jag inte hålla mig från att kommentera rasistiska och antifeministiska fenomen i fosterlandet. I ärlighetens namn får jag ganska sällan riktigt vidriga trollkommentarer, men varje gång jag skriver om jämställdhet snubblar det in en gubbe som ska berätta för mig hur det är PÅ RIKTIGT. Då brukar jag svara så dumsnällt jag kan, låtsas missförstå och tro att de tycker precis som jag och till slut kalla dem feminister. Det här är världens minsta lilla protest och jag vet att man ska tiga ihjäl trollen, men jag njuter så innerligt av att svara dem. Jag kan gå omkring och fnissa förnöjt en timme efter att ha svarat gubbarna. Har ni några gulliga små (eller stora och flottiga) bekännelser ni sitter och pantar på?