Den röda tråden i livet
11 years ago
Här kommer ett tips till på en superbra podcast. Söndagsintervjun med Anders Kompass. Kompass är en diplomat på FN som anmälde franska FN-arbetare för att utnyttja hemlösa barn sexuellt. FN reagerade först genom att stänga av Kompass och det som hände sen får ni höra själva.
Nånstans i intervjun säger Kompass att han genom hela sitt yrkesliv haft en röd tråd som han mer eller mindre medvetet följt. Det här fick mig att fundera på min egen röda tråd. Som liksom lett honom i rätt riktning Jag har ju jobbat med helt olika saker, allt från att arbeta som lärarvikarie, till medarbetare på riksdagen, utrikesministeriet, reporter, bloggare, chefredaktör, författare och så vidare. Men efter en stund slog det mig att jag genom hela min karriär haft ett intresse för feminism och jämställdhet. Trots att mina arbetsuppgifter varit så varierande har jag feminismen alltid funnits med mig.
Min fråga till er är nu, har ni haft en röd tråd. Ett intresse, eller en inriktning som följt er genom era liv?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
matilda · 11 years ago
nej. om man tvingas att hitta en röd tråd så är nog "panik-jag måste ha ett jobb" den röda tråden. jag gick ett estetiskt teaterprogram på gymnasiet, slutade skolan på fredagen och på måndagen började jag jobba på en luftfilterfabrik. där jobbade jag i fyra år med paus två gånger när jag prodassade på två långfilmer ("äntligen midsommar" med bland andra olle sarri och luke perry i ledande roller "fyra år till" med björn kjellman i huvudroll. man får namedroppa och vara stolt.) sedan panikide jag över att jag fortfarande var kvar på luftfilterfabriken och sa upp mig och åkte till USA där jag volontärarbetade i nationalparker i tre månader. kom hem, ville tillbaka så jag jobbade på ett företag som trycker loggor på arbetskläder för att same ihop pengar, men fick erbjudande om att scenografiassa på en till långfilm, så jag skippade loggorna och jobbade gratis på långfilmen "sista dagen" som tyvärr aldrig blev färdiginspelad. synd, för den hade potential. (och jag gjorde väldigt mycket scenografi själv, fast jag bara var assistent. scenografen litade på mig nog mycket för att låta mig göra det. och han blev matförgiftad så han kunde inte riktigt själv...) sen åkte jag tillbaka och volontärade en till tremånaderssväng. kom hem till sverige och började vikariera på förskola och i en icabutik. pluggade filmskapande en kort sväng men det var inte roligt så jag började vikariera igen. i höstas ledsnade jag på att ha så ovissa tider och bli inringd för jobb i tid och otid, jag gillade verkligen båda mina jobb men just att aldrig veta och alltid vara tvungen att tacka ja eftersom om jag tackar nej så slutar dom ringa... ja, det var inte jätteroligt att avboka kompisar hela tiden. så i höstas började jag plugga igen. miljö och vattenteknik, sjukt intressant och roligt. men en skräpskola rent ut sagt. så när min icachef ringde och frågade om jag ville bli ansvarig för en hel avdelning och ha nästan 100% anställning var det svårt att tacka nej. så i mars börjar jag min nya anställning i min gamla butik. planen är att skrapa ihop ett par slantar, ta ett lån och köpa ett hus. jag har span på ett hus, men den som bor där måste flytta därifrån. jag hoppas vi timear varandra.
Peppe Öhman · 11 years ago
Älskar den här essän! Tack! Och jag blev faktiskt lite förvirrad då du inte nämnde Australien och fallskärmshoppen först. Tänkte att det kanske var en annan Matilda. Min analys av din röda tråd är: FRAMÅT, VIDARE! Du vägrar acceptera nåt du inte känner dig bekväm med och har inget emot förändring.
matilda · 11 years ago
Oj, i min essä glömde jag Året i Australien när jag nannyade i en familj i tre månader och klippte tandemvideor/packade fallskärmar/kokade kaffe i sex månader...
Annika · 11 years ago
Min röda tråd är två, med varierande tyngdpunkt mellan båda. Ena är SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), särskilt abort, och den andra är föreningar och civila samhället. Just nu jobbar jag som föreningsutvecklare på RFSU och det känns som att det är så himla mycket JAG som det kan bli.
Peppe Öhman · 11 years ago
Mycket fint. Du verkar ha landat helt rätt i Sverige. Bra gjort!