En av de allra bästa saker jag gjort den här hösten är att börja rida. Jag är ju gammal hästflicka, pausade i ridningen när jag flyttade hemifrån och började rida igen när jag bodde Buenos Aires 2004-2005. Där red jag min tränares häst Bingo, tänker ofta på på både min tränare och Bingo.
Det är så meditativt att sitta på en hästrygg, det går inte att tänka på annat än ridningen. Hur dåligt det än går är det och hur nere jag än är före lektionen blir det alltid en bra timme . Det skadar inte precis heller att få gosa med hästarna. En annan historia är att jag exakt två dagar efter att jag ridit är vansinnigt öm i muskler jag inte ens visste att jag hade, men det är värt att gå omkring stel och haltandes som om jag var nittio år gammal.
De här bilderna har
Cissan tagit.

Mari · 11 years ago
Åh, härliga hästryggsbilder, en sån fin och närvarande stämning! Jag är så imponerad över att du vågat återuppta denna ädla sport, hästar är bäst och att få sköta dem ett av mitt livs viktigaste minnen. Följer vaket med ditt hästbloggande i framtiden, kanske vågar jag ÄNTLIGEN återvända själv till hästvärlden. Är det inte också intressant att så många kvinnliga chefer varit hästflickor i sin ungdom? Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det, men rent intuitivt förstår jag vad det handlar om. Rid, njut, nosa varm hästdoft! Och allt detta i underbaraste Kalifornien... Ps. Det är bara du som lyckas se skitsnygg ut i den moderna hjälmmodellen! Jag däremot ser ut som en överdimensionerad padda. Livet är inte rättvist.
Peppe Öhman · 11 years ago
Så intressant att du tar upp det där med kvinnliga chefer som forna hästflickor, pratade om det med en svensk kompis (kommunikationschef) som hade exakt samma spaning. Nu upp på hästryggen med dig. Det gör en så lycklig. Ska själv snart avverka årets sista ridlektion. Kram!