Underhållaren och freefridern
11 years ago
I bilen på väg till Newport Beach imorse pratade vi om att träffa nya människor. Maggan, som ju är världens enklaste människa att ha med sig när man ska ungås med folk, sa plötsligt att han stundvis känner sig motsträvig till nya bekantskaper, eftersom han så ofta tar rollen som underhållaren och det kräver en del energi. Det skönaste är att hänga med folk som alla tar ansvar för samtalet, menade han och det fattar ju alla.
Nåja, det visade sig inte vara några problem att hålla igång diskussionen den här förmiddagen. Vi åkte runt Newport Beach och Balboa Island (där de rika bor) medan vi drack mimosas, åt croissanter och spanade på olika sorters djur.
Ett fett jäkla sjölejon låg och stekte bak på båten Seananigans.
Mycket pittoreska hus och båtar kring Newport Beach, måste jag säga.
Kolla, en lat jäkel till som breder ut sig över bryggan.
Jag var ljuv som vanligt.
Här luftar en dam sin hund Balboa island-style.
Min fråga är nu: Är ni underhållare eller freeriders? Jag antar att alla i någon mån är både och, men om ni måste välja.
Nåja, det visade sig inte vara några problem att hålla igång diskussionen den här förmiddagen. Vi åkte runt Newport Beach och Balboa Island (där de rika bor) medan vi drack mimosas, åt croissanter och spanade på olika sorters djur.
Kolla, en lat jäkel till som breder ut sig över bryggan.
Min fråga är nu: Är ni underhållare eller freeriders? Jag antar att alla i någon mån är både och, men om ni måste välja.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
ninttis · 11 years ago
Tidigare underhållare men nu orkar jag int bry mig längre om de andra inte gör en effort.Och vad jag märkt är att när jag inte försöker längre underhålla så kan de jag upplevt som oengagerade faktiskt börja engagera sig i samtalet!tror det handlar ibland om att ta plats i en grupp och kanske känna ansvar för något man egentligen inte kan ansvara över ("hoppas alla har kul nu").
Anonym · 11 years ago
Igenkänningsfaktor 100%! Jag är underhållaren. Jag är tjej. Jag kan inte sista tyst även om det skulle vara skönt ibland, men jag känner att det på nåt sätt förväntas av mig att underhålla. Och känner jag ingen så förväntar dom sig ju inte det men om inte samtalet/umgänget flyter så känner jag mig tvungen att underhålla. Har mycket svårt för spänd stämning. Kan få konstiga blickar av killar som inte vill/är vana vid att tjejer tar plats som jag. Detta var jobbigt unde ungdomen. Det funkade såhär: gick ut med tjejkompisarna. Träffade några killar. Jag skötte att snacket gick och vi hade trevligt. Men det var aldrig mig de sedan bjöd upp, utan min tysta och söta tjejkompis. Så då var det inte kul att vara underhållaren. Lärde mig verkligen att utseende slår personlighet, något jag ännu delvis tror på och som hämmar mig fortfarande som 30+ och ej-snygg.Men jag har i vuxen ålder haft nytta av att kunna prata med obekant folk. Min söta väninna kan det fortfarande inte.
Linda · 11 years ago
Jag är mer av en lyssnare än en pratare (tycker freerider låter väldigt negativt), även om det ofta beror på konstellationen av människor. Men om en i gruppen malar på hela tiden, så är jag inte den som försöker rikta spotlighten mot mig själv. Å andra sidan om jag är på tumanhand eller i ett mindre sällskap och det flyter trögt så finner jag mig själv ofta vara den som smalltalkar och eventuellt leder in konversationen på nånting som kan tänkas intressera de andra, och ge dem en mutual ground att samtala ifrån.
Anna · 11 years ago
Intressant fråga! Just nu är jag definitivt freeridern. Men jag vet (hoppas) att det går över, för jag var likadan när mitt äldsta barn var bebis. (Nu har jag ny bebis.) Tröttheten gör mig ganska zombielik och jag måste anstränga mig för att komma på vad jag ska fråga den andra om. Brukar inse det först när min samtalspartner lite desperat börjar fråga "jaha, och vad ska ni göra på semestern?" eller något liknande och jag inser att jag låtit konversationen totalt dö ut. Men så är det väl för många personer med sömnbrist, misstänker jag. En annan aspekt av saken är att jag alltid önskat att jag vore en bättre lyssnare, som ställer bra frågor och får den andra att känna sig uppmärksammad. Men jag har en tendens att alltid relatera till mig själv, komma på en bra historia om ungefär samma sak, som jag upplevt. Jag menar väl (faktiskt), men i efterhand tänker jag alltid att jag kunde hållit inne med det där och ställt bra följdfrågor i stället. En av de egenskaper jag är mindre stolt över, men tydligen inte lyckas ändra på.
Anonym · 11 years ago
En fråga på din fråga: noterat att ni ofta är hemma hos någon i LA men aldrig brukar buda folk hem till er? Tycker nämligen det också finns underhållare/freeriders i denna fråga- vissa är frekventa "underhållare" i sitt hem andra är freeriders som gärna kommer men aldrig bjuder själv. Förstår att man ibland kanske bor så att man inte tycker det är optimalt men anser att man kan alltid bjuda även om man bor litet eller så.
Anders · 11 years ago
Underhållare, även om det är olika med hur rolig folk tycker jag är. Till andras förtret tycker jag dessutom att jag sjunger och spelar gitarr ganska bra. Det är inte konsensus i den frågan.
Anders · 11 years ago
Underhållare, även om det är olika med hur rolig folk tycker jag är. Till andras förtret tycker jag dessutom att jag sjunger och spelar gitarr ganska bra. Det är inte konsensus i den frågan.
Anders · 11 years ago
Underhållare, även om det är olika med hur rolig folk tycker jag är. Till andras förtret tycker jag dessutom att jag sjunger och spelar gitarr ganska bra. Det är inte konsensus i den frågan.
Peppe · 11 years ago
intressant sociologiskt experiment! känner också igen det där med att man ständigt går och bär på ett socialt ansvar.
Peppe · 11 years ago
känner igen det där med att kvinnor helst inte ska ta för mycket plats. en liten tröst är väl att rolighet håller längre än söthet.
Peppe · 11 years ago
ja folk som maler på och kör över andra människor är sannerligen inget nöje att hänga med. men såna som liksom skojar och frågar och ser till att alla får vara med i diskussionen är ett nöje ett umgås med.
Peppe · 11 years ago
har du en spädis är du självklart ursäktad! sömnlöshet handlar bara om att överleva.sen tror jag att om du själv klarar av att analysera ditt deltagande i diskussion så är du nog ganska bra på att ta andra i beaktande. själv kan jag tycka att jag kommer lättare undan genom att bara ställa frågor till andra.
Peppe · 11 years ago
haha! vi har ju folk här hela tiden. Folk bor ju till och med hos oss. allt som sker dokumenteras tyvärr inte på bloggen.
Peppe · 11 years ago
hahaha: "det är inte konsensus i den frågan"
marica · 11 years ago
Jag är kanske en underhållare, men lite tveksamt, allt eftersom åren går så orkar jag inte underhålla i lika stor utsträckning längre. Numera kan jag vara helt nöjd med att bara inflika kommentarer och prata ibland, måste inte vara med och styra samtalet. (men blir nog ännu många gånger obekväm vid tystnad, jobbar på det.)
Anna · 11 years ago
Det var snällt av dig, Peppe! Nej, värre hade väl varit om jag inte ens noterat saken och jag har ju vänner, så alldeles hemsk är jag inte. Men ändå, jag tycker frågor är bra, kör du vidare på det!
Cecilia · 11 years ago
Det slog mig att i förälskelser försvinner allt det där. Han säger någonting, jag säger JA! jag vet exakt! Och vet du att...Och han bara: JAA! Absolut! Och dessutom tänker jag ofta på att... Bra tecken, ofta. Very hot.
Cat · 11 years ago
Jag märker att jag ofta hamnar in i kategorin "sitter-och-lyssnar" med nya männskor, inte för att jag alltid vill det men är dålig på att avbryta folk. Jag har väl blivit lärd att det är ohövligt. Dessutom tycker jag om att ställa frågor då jag väl får en syl i vädret :)
Hanna · 11 years ago
Men där kan man faktiskt vända på steken. Det finns vissa som alltid prompt ska ha hem människor till sig och är mer eller mindre motvilliga att komma och hälsa på andra. Upplever att sådana människor är lata och lite oförskämda då de verkar vara så obekväma i mitt hem.
Linda · 11 years ago
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Linda · 11 years ago
Äh, skrivfel. Jo, helt sant. Det krävs liksom en viss taktkänsla för att göra det bra. Och det tror jag absolut att Magnus fixar galant!
About Alice · 11 years ago
Jag är underhållaren men även mästaren och tjugo snabba frågor dvs jag försöker få den andre personen att prata och kan ofta bli rätt irriterad på personer som inte ens gör sig mödan att fråga frågor tillbaka. Det är ju ändå helt "gratis". Är ofta en person som sätts in vid bordsplacering vid tysta personer för att dra igång samtal. Det kan jag tycka är lite orättvist att jag som är självgående ska straffas för det?
Anonym · 11 years ago
Underhållare, om jag inte håller emot. Var tidigare hög chef med mycket representation och kundkontakt men har backat tillbaka från det då jag helt enkelt inte tycker det är kul att vara "underhållaren" längre. Jag vill vara en free rider :-)Kan dock känna mig ansvarig även om jag försöker sitta "shot gun" istället för i "förarsätet", speciellt när "föraren" inte klarar att göra jobbet - då slutar det för det mesta med att jag tar mig samman, biter ihop och tar över "showen". Jag vill inte, men känner mig tvingad för att rädda situationen.Jag tippar att många som, liksom jag, bedöms vara proffs-minglare egentligen inte gillar det men bara råkar vara väldigt bra på det ;-)Jag tycker att alla underhållare förtjänar att få åka med med jämna mellanrum - ge din man en paus, dra underhållningen på egen hand då och då (om du kan, för det är mycket svårt att byta roller i ett etablerat förhållande)./C
Peppe · 11 years ago
Jobbigast av allt är nog att vänja sig vid tystnaden och inte alltid känna att man har ansvar att styra upp den.
Peppe · 11 years ago
Just så är det! Fantastisk känsla när man bara fyller i varandras meningar och vill fortsätta att prata för evigt.
Peppe · 11 years ago
Tror att det sitter ändå tyngre hos kvinnor att inte avbryta. Och alla gillar en person so ställer frågor.
Peppe · 11 years ago
Exakt sån är jag också! Frågar frågar frågar och förundras över hur folk kan prata om sig själva i en timme utan att ställa minsta motfråga.
Peppe · 11 years ago
Jag vill också vara en freerider (ibland), men är nog mer som Magnus, en underhållare. Eller kombinationen underhållare/frågare.
Anonym · 11 years ago
Jag är för det mesta underhållaren (tror jag), vilket i mitt fall betyder att jag frågar ut andra och skämtar rått på min egen bekostnad. För mig är det enda sättet att klara av sociala situationer med nya människor- är egentligen rätt känslig och går nästan under av stress över hur andra trivs om jag inte förtrycker stressen med att prata mycket och vända uppmärksamheten bort från mig själv genom att fråga/intervjua folk...Efter större eller mindre sociala situationer är jag fullkomligt urlakad och måste vara för mig själv i flera dagar.Det är ju så som andra på tråden sagt, att om man nångång bara höll käft kunde kanske andra , mer tystlåtna människor få en större chans att vara underhållare de med. Har mycket att lära mig här.
Anonym · 11 years ago
Jag är precis sån också! Blir underhållaren som ett sätt att klara sociala situationer. Det ger otroligt mycket bekräftelse när folk tycker att man är rolig eller charmig. Har tänkt mycket på att det enklaste är att prata på om någon (förhoppningsvis) rolig anekdot, och jag får påminna mig själv om att ett annat sätt att "bära situationen" är att få andra att prata. Men det kräver lite mer....skills känner jag ibland. Att bli "lyssnaren". Det här har tyvärr också gjort att jag (som andra också har sagt ovan) kan bli provocerad av folk som jag inte upplever "bidrar" till konversationen, särskilt på en dejt t.ex. Var på en dejt där jag kände det som att jag med enorm fingertoppskänsla och nästan övernaturlig ansträngning fick underhålla hela kvällen. Efteråt hörde han av sig och ba "jag hade jättetrevligt och ses gärna igen!". Den elaka delen inom mig ba "klart att DU hade trevligt...."