Hanna skriver om hur obehagligt hon tycker det är att springa längs med skogs- och sjövägar efter att det blivit mörkt. Att dessutom springa med hörlurar blir helt otänkbart. Och jag känner så väl igen mig. Springa när det är ljust och där det finns folk. Och trots att jag VET att de flesta våldsdåd sker hemma i folks kök av en bekant finns ändå alltid risken där på den mörka, ödsliga sandvägen. Jag blir vansinnig på att mäns våld mot kvinnor begränsar vårt rörelseutrymme. "Vid 20-tiden ikväll gick jag ut och sprang, men efter drygt två kilometer var det nästan mörkt ute. Jag sprang längs sjön, på strandpromenaden med lummiga snår runtom, men vågade inte fortsätta utan vek av upp på en cykelväg så rundan blev jättekonstig och kort. Men man vill ju inte “utsätta sig för farliga situationer”, springa med lurar på ödsliga vägar. Jag kunde liksom se mig själv utifrån, flåsande med den ödsliga sjön i bakgrunden. Så trött på att behöva vara rädd, att det liksom är ett naturligt inslag om man som tjej rör sig ute ensam efter mörkrets inbrott. Jag vet att många killar är rädda för att bli rånade och sånt, men att de skulle avbryta en löprunda för det? Knappast va. "
Saga ·
11 years ago
Tråkigt att hela tiden tänka på när och var man befinner sig ensam. Jag är också så jävla trött på det. På tal om svåra utmaningar...kan förresten tipsa om en tjej som försöker vara feminist på Tinder. http://www.independent.co.uk/life-style/dating/feminist-tinder-user-creates-instagram-account-to-document-responses-to-the-word-feminist-10470951.html
Saga ·
11 years ago
Försöka och försöka...jag menar att hon ÄR feminist.
Cat ·
11 years ago
Ja! det är konstigt nog så att jag är räddare att gå ensam i stan på natten än hemma på landet i skogen. Eller är det konstigt?
Cat ·
11 years ago
Ja! det är konstigt nog så att jag är räddare att gå ensam i stan på natten än hemma på landet i skogen. Eller är det konstigt?
Jooles ·
11 years ago
Ett konkret exempel slog mig faktiskt som en disktrasa i fejset här om dagen. De flesta av mina vänner bor i Berghäll och av nån anledning blev det tal om Kajsaniemiparken. Jag undrade bara i förbifarten vem som fortfarande tar sig till Kajsaniemiparken mitt i natten. Int för att jag minns att nån explicit någonsin skulle ha varnat / förbjudit mig att gå där om natten men *alla* vet ju att man inte ska gå där. Mina killkompisar tittade helt oförstående på mig och konstaterade att de alltid tar den vägen hem efter en natt på stan. Det är ju den kortaste vägen till Berghäll om man går eller cyklar. Ju.Så i praktiken så kommer killarna snabbare hem medan tjejerna är tvugna att ta nattbussen eller taxi eller se till att de har sällskap. Här kunde man dra paralleller till mannens och kvinnans euro, mannens och kvinnans kilometer förhållande i Helsingfors nattliv. Man vill ju inte skapa ett klimat av rädsla, men samtidigt måste man ju ha självbevarelsedrift också känner jag.
Anonym ·
11 years ago
Jag känner också så igen mig. Jag brukar springa längs ett motionsspår men jag undviker nu alltför sena löprundor efter en obehaglig löprunda i juli. Från en sidoväg kom plötsligt två berusade och storväxta män gående och strax de fick syn på mig började de ropa vilken vacker kvinna det är som är ute och springer och att de kommer att komma efter mig. Jag ökade på takten och sprang ifrån med andan i halsen och sen blev jag förbannad. Männens beteende gjorde att jag avstod från sista varvet för att undvika att råka på dom igen och det om något gjorde mig så arg att jag var fem före att skriva en insändare.
Peppe ·
11 years ago
Inte alls! Det känns logiskt. Jag är tvärtom, men inte lika rationell som du.
Peppe ·
11 years ago
Vilken hemsk och superbra spaning! Det är alltså tidsdrygare och dyrare att vara kvinna på väg hem.
Peppe ·
11 years ago
åh fy fan! Jag hade gjort precis som du. Fy fan för män som hotar med våld och minskar vårt rörelseutrymme.
Saga ·
11 years ago
Det låter ju precis som scenen i boken och filmen Wild när Cheryl Strayed (Reese Witherspoon) stöter på ett par otäcka jägare mitt i vildmarken. Jag blev så förbannad efter den scenen.
Saga · 11 years ago
Tråkigt att hela tiden tänka på när och var man befinner sig ensam. Jag är också så jävla trött på det. På tal om svåra utmaningar...kan förresten tipsa om en tjej som försöker vara feminist på Tinder. http://www.independent.co.uk/life-style/dating/feminist-tinder-user-creates-instagram-account-to-document-responses-to-the-word-feminist-10470951.html
Saga · 11 years ago
Försöka och försöka...jag menar att hon ÄR feminist.
Hanna · 11 years ago
Tack!
Peppe · 11 years ago
Gärna!
Cat · 11 years ago
Ja! det är konstigt nog så att jag är räddare att gå ensam i stan på natten än hemma på landet i skogen. Eller är det konstigt?
Cat · 11 years ago
Ja! det är konstigt nog så att jag är räddare att gå ensam i stan på natten än hemma på landet i skogen. Eller är det konstigt?
Jooles · 11 years ago
Ett konkret exempel slog mig faktiskt som en disktrasa i fejset här om dagen. De flesta av mina vänner bor i Berghäll och av nån anledning blev det tal om Kajsaniemiparken. Jag undrade bara i förbifarten vem som fortfarande tar sig till Kajsaniemiparken mitt i natten. Int för att jag minns att nån explicit någonsin skulle ha varnat / förbjudit mig att gå där om natten men *alla* vet ju att man inte ska gå där. Mina killkompisar tittade helt oförstående på mig och konstaterade att de alltid tar den vägen hem efter en natt på stan. Det är ju den kortaste vägen till Berghäll om man går eller cyklar. Ju.Så i praktiken så kommer killarna snabbare hem medan tjejerna är tvugna att ta nattbussen eller taxi eller se till att de har sällskap. Här kunde man dra paralleller till mannens och kvinnans euro, mannens och kvinnans kilometer förhållande i Helsingfors nattliv. Man vill ju inte skapa ett klimat av rädsla, men samtidigt måste man ju ha självbevarelsedrift också känner jag.
Anonym · 11 years ago
Jag känner också så igen mig. Jag brukar springa längs ett motionsspår men jag undviker nu alltför sena löprundor efter en obehaglig löprunda i juli. Från en sidoväg kom plötsligt två berusade och storväxta män gående och strax de fick syn på mig började de ropa vilken vacker kvinna det är som är ute och springer och att de kommer att komma efter mig. Jag ökade på takten och sprang ifrån med andan i halsen och sen blev jag förbannad. Männens beteende gjorde att jag avstod från sista varvet för att undvika att råka på dom igen och det om något gjorde mig så arg att jag var fem före att skriva en insändare.
Peppe · 11 years ago
Inte alls! Det känns logiskt. Jag är tvärtom, men inte lika rationell som du.
Peppe · 11 years ago
Vilken hemsk och superbra spaning! Det är alltså tidsdrygare och dyrare att vara kvinna på väg hem.
Peppe · 11 years ago
åh fy fan! Jag hade gjort precis som du. Fy fan för män som hotar med våld och minskar vårt rörelseutrymme.
Saga · 11 years ago
Det låter ju precis som scenen i boken och filmen Wild när Cheryl Strayed (Reese Witherspoon) stöter på ett par otäcka jägare mitt i vildmarken. Jag blev så förbannad efter den scenen.