Jag vet inte hur man ska vara som mor
11 years ago
Här kommer en bekännelse: Jag vet inte hur man ska göra som förälder. Det är ingenting jag vill kokettera med, jag bara inte vet. Förutom såklart att visa och säga barnet är och alltid kommer att vara älskat.
När Vidar var liten gick vi aldrig på babybalett, familjecafé eller barnsång. Nu för tiden skjutsar vi inte honom till några hobbyn. Istället tar vi med honom när vi går ut och äta, när vi jobbar och när vi träffar kompisar.
Vi har inte gett honom syskon och vi låter honom vara uppe så sent han vill (och sova så länge han vill). Vi har aldrig köpt godis åt honom, men låter honom ibland dricka cola när vi äter ute. Hemma lagar vi inte speciell barnmat åt honom. Vi har aldrig sjungit barnsånger och vi äger inte en tv. Vi låter honom leka med ipadden så mycket han vill och tycker inte att det är så farligt om han snubblar och skrapar upp knät. Vi tröstar såklart honom, men resonerar att sårskorpor på knäna hör barndomen till. Vi läser böcker för honom och pratar mycket med honom.
Vi har flyttat tusentals kilometer från kompisar och släkt, till ett land med ett helt nytt språk. Han lärde sig det fort som tur är. Vi är noga med att han ska säga tack och ursäkta. Vara snäll. Ibland faller han med cykeln och han får alltid blixtsnabbt nya vänner. Vi skrattar mycket. I augusti när kindergarten börjar ser vardagen antagligen annorlunda ut, men just är detta vår mycket oplanerade strategi.
Jag har visserligen ingenting att jämföra med, men Vidar verkar ändå vara rätt okej.
När Vidar var liten gick vi aldrig på babybalett, familjecafé eller barnsång. Nu för tiden skjutsar vi inte honom till några hobbyn. Istället tar vi med honom när vi går ut och äta, när vi jobbar och när vi träffar kompisar.
Vi har inte gett honom syskon och vi låter honom vara uppe så sent han vill (och sova så länge han vill). Vi har aldrig köpt godis åt honom, men låter honom ibland dricka cola när vi äter ute. Hemma lagar vi inte speciell barnmat åt honom. Vi har aldrig sjungit barnsånger och vi äger inte en tv. Vi låter honom leka med ipadden så mycket han vill och tycker inte att det är så farligt om han snubblar och skrapar upp knät. Vi tröstar såklart honom, men resonerar att sårskorpor på knäna hör barndomen till. Vi läser böcker för honom och pratar mycket med honom.
Vi har flyttat tusentals kilometer från kompisar och släkt, till ett land med ett helt nytt språk. Han lärde sig det fort som tur är. Vi är noga med att han ska säga tack och ursäkta. Vara snäll. Ibland faller han med cykeln och han får alltid blixtsnabbt nya vänner. Vi skrattar mycket. I augusti när kindergarten börjar ser vardagen antagligen annorlunda ut, men just är detta vår mycket oplanerade strategi.
Jag har visserligen ingenting att jämföra med, men Vidar verkar ändå vara rätt okej.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Kugge · 11 years ago
Åh blev helt rörd av den här texten. Tror inte det finns något rätt eller fel, man måste ju göra så som känns bäst för en. Och jag som inte har några barn har ju verkligen inget at komma med. Men Vidar verkar som en härlig typ!
Jenny · 11 years ago
Alltså... är det någon som vet hur de ska göra? Blir lite rädd för folk som hävdar att de vet. Jag låtsas i allt jag gör och hoppas att ingen ska komma på mig. Igår var jag tex på biblioteket och diskuterade sniglar med min son och såg mig själv utifrån. Vet ju att jag är trettiofem år, men i mitt huvud var det "åh, lord, tänk om nån ser mig! Är ju typ nitton och har barn SOM JAG DISKUTERAR MED! När hände det här!?!".
S. med punkt · 11 years ago
Komigen, precis som i andra sammanhang finns det inte någon universallösning på hur man ska vara. Int fick vi andra heller mågon instruktionsbok, vi bara freestylar hela gänget. Sori om jag låter sur, jag blev bara så förvånad... nog vet du väl innerst inne att det inte finns en viss mall att följa? Och hur kan du säga att du inte vet? Du är smart och du har erfarenhet av andra människor i olika kontexter (dina föräldrar, andras föräldrar, kompisar som är föräldrar, ditt barn, andras barn, du själv som barn...). Klart du vet! Nej, du har inte svar på allt, men mer aningslös än oss andra är du knappast.
Peppe · 11 years ago
det var ingen jämförelse.
Peppe · 11 years ago
Vet precis vad du menar. Och Jenny, jag kan inte kommentera på din blogg av nån orsak, men älskar den.
Peppe · 11 years ago
Jag tror som du att det inte finns något rätt eller fel, det är både en tröst och lite skrämmande.
Jenny · 11 years ago
❤️ Lite gött ändå, då behöver jag inte bli rädd när ingen kommenterar, kan bara skylla på att det inte funkar!
Yodarock · 11 years ago
Ja komigen indeed, du skriver alltså en kommentar som i princip är en kritik av ordvalet i en text samtidigt som du är för bekväm för att ändra ditt eget ordval och därför klämmer dit en disclaimer i form av "sori om jag låter sur" istället för att skriva på ett annat sätt. Sten i glashus du kastar.
IngenKatt · 11 years ago
Fantastiskt fint skrivet. Tycker ni verkar vara sunda och fina och avslappnade föräldrar, på bästa sättet.
S. med punkt · 11 years ago
"Sori om jag låter sur" avsåg i det här fallet att jag skrev då jag egentligen inte hade tid = disclaimer för att visa att jag inte är sur utan förvånad då en smart och begåvad människa rackar ner på sig själv för något som ingen annan heller vet men som ju verkar gå riktigt, riktigt bra för henne. Blev lite förvirrad också då du Peppe nämner sådant som du inte har gjort med Vidar (babybalett, familjecafé etc). Trodde det betydde att du jämförde med andra. Jag får väl lägga till en ny disclaimer: Sori, för jag har uppenbarligen inte fattat någonting alls.
Anna · 11 years ago
Jag blev också och fundera på det där med babybalett etc. Det låter lite i mina öron som om ni väljer att göra allt som ni alltid har gjort men vägrar göra nåt som har med barn att göra. Jag tycker inte heller man ska ge upp sitt liv för att det kommer barn, det gjorde min man och jag inte heller, men vi försöker leva lika mycket på barnens villkor, eftersom vi ju är en familj.
Peppe · 11 years ago
Peppe · 11 years ago
Tack, vi försöker vara goda föräldrar, men ibland är vi ändå ganska dåliga,
Peppe · 11 years ago
Magnus och jag kanske bara definierar vad "på barnens villkor" annorlunda än vad ni gör.
jennifer · 11 years ago
Oj så jag känner igen mig, har också försökt stöpa mig i mammamallen men usch så olycklig jag varit, missförstå mig inte, jag tycker om att vara mor åt min son men det är svårt att vara sig själv som mor. Nu är sonen 1,5 och börjar äntligen bli en "person" och jag har äntligen fattat att jag aldrig kommer att bli supermom men bara jag är mig själv och älskar mitt barn så går det bra ändå.
Anna · 11 years ago
Jag tycker inte att ni gör fel, så länge barnen ej skadas gör väl ingen fel. Men menar du att Vidar ej har barnhobbys, går på vuxenmiddagar och följer med er på jobbet för hans egen skull?
Peppe · 11 years ago
jag är osäker på om barn under skolåldern behöver så himla mycket "barnhobbys". Vidar simmar i pooler, träffar barn när vi är ute och hajkar, leker i parken, på stranden, lär sig prata engelska med våra kompisar och deras barn osv.
Anna · 11 years ago
Men då har han ju hobbys! Du skrev att ni ej kör honom till hobbys utan att han istället får följa med på era vuxenträffar. Förlåt, men det lät lite ensidigt i mina öron, i synnerhet som jag vet hur ogärna vår treåring sitter stilla när vi ska äta på restaurang. Från det ena till det andra, jag gillade din bok Livet och barnet så mycket att jag köpte tre exemplar; två som gåva och en att ha själv. Glad midsommar!
Peppe · 11 years ago
Vad roligt att höra! (Håller på med en ny bok som påminner lite om Livet & barnet). Kram och glad midsommar!
Minna · 11 years ago
Jag får dålig fiilis av S. med punkts kommentar, helt som den var menad elak, så jag gör en vänligare variant av den som jag skulle uppskatta mera: "Jag förstår! I en sådan här värld som vi lever i så kan jag få en känsla av att det finns så många intryck att andas in, att ens egna tankar och handlingar kan kännas udda. Vår familj har litat på att allt fixar sig, och så har det också gjort. Det är så skönt att vi kan välja fritt och kan göra sådana saker som passar just oss själva bäst. Även om andras åsikter kan skapa krav hos en, så är det viktigt att påminna sig själv om att lita på sig själv och på sina beslut. Jag tänker att en person som du som är smart och har erfarenhet av andra människor i olika kontexter (dina föräldrar, andras föräldrar, kompisar som är föräldrar, ditt barn, andras barn, du själv som barn...) gör smarta val utan att tänka på det så aktivt. Livet ställer sina söta krav i form av att en inte har svar på allt, även om det någon gång kan kännas lite ensamt. Därför är det skönt att ha en blogg där en kan diskutera sina tankar. Ha en skön dag i LA!"Jo, så där skulle jag har skrivit det!
Frida Svensson · 11 years ago
på BB, efter en kaosig förlossning, var min värld upp och ned och allt kändes skit. Amningen funkade inte så det fick bli ersättning. jag kände mig så himla dålig. då sa en barnmorska några ord som jag ALLTID bär med mig. "Älska ditt barn. Det räcker. Sen kommer du alltid vara den bästa mamman till just ditt barn". Så fint och betryggande tycker jag.
Johanna · 11 years ago
Jag tror alla känner så! Plus att Vidar verkar ha det toppen. Kärlek är vad som behövs.
Åsa · 11 years ago
Kan känna igen mig, men vem "vet" egentligen hur en ska vara bara för att normen säger syskon, aktiviteter och att fira midsommar på samma sätt år efter år. Hatar normen. Tror att lyckliga föräldrar = lyckligt barn och vara mamma i avseendet att hjälpa min son att bli en bra människa är min viktigaste uppgift men inte min identitet!