Leaving las vegas
12 years ago
Mest av allt låg jag på hotellrummet och feberyrade medan Maggan jobbade och Vidar kollade på TV. Vi har ju ingen TV hemma så det var extra spännande för Vid. Jag slogs av hur mycket av reklamen som är riktad mot barn.
Innan vi däckade hann vi ändå med en tur på stan. Alltså, jag försöker verkligen, men jag fattar inte Vegas. Kanske om man kör god middag, show och drinkar någonstans högt uppe, men då kan man väl stanna i L.A. Eller?
Det jobbigaste med att ha blogg är att be Magnus fota mig för den. Jag försöker be honom ta en bild där det liksom händer något, men det slutar ändå med att att jag bara ställer upp mig framför kameran.
Vidar och jag hade en hel del tid att tillbringa i Vegas medan Maggie jobbade. Hade ursprungligen tänkt hänga vid en pool, men eftersom vi var så krassliga valde vi akvariet i hotellet Mandaley Bay istället.
I Las Vegas slogs jag också av hur svårt det är att hitta mat som inte är brun och friterad. Allt är liksom flottigt och sockrigt. Vill man ha något som inte ger en hjärt- och kärlsjukdomar före man fyller femtio och dessutom är gott glider man genast in i kategorin fine dining.
Utanför det här hotellet ringde Magnus, lätt berusad, sommaren 2008 och bekände sin kärlek för mig. Jag satt på Pappers redaktion med Karin och kände mig lite förlägen, men också glad.
Vi spelade ingenting alls, men Magnus hittade sju dollar på golvet i ett kasino så jag antar att vi landade på plus. Nu låter det som om jag avskyr Vegas, men så är det inte. Det var mysigt att roadtrippa med Mag och Vid och jag vill verkligen fatta staden. Har bestämt mig för att ge den en chans till. Våra Vegas-älskande vänner Johis och Antti får lov att presentera den för mig. Funkar det inte då är det slut för evigt. A clean break.
Och sen susade vi hem till Los Angeles och det kändes så himla, himla skönt att landa i sin egen säng.
PS. Ber om ursäkt för den töntiga rubriken, men gillar Sheryl Crow.
Innan vi däckade hann vi ändå med en tur på stan. Alltså, jag försöker verkligen, men jag fattar inte Vegas. Kanske om man kör god middag, show och drinkar någonstans högt uppe, men då kan man väl stanna i L.A. Eller?
Här står vi inomhus på The Venetian. Hotell-kasinot som har en låtsashimmel som ändrar färg. Har på mig ett par byxor som jag fått av Linda på Dino& Dina. Otroligt snygga, mjuka och sköna. Ska snart skriva mer om små affärer versus kedjor. Linda har förresten precis blivit mamma till ett litet flickebarn, gå in och gratulera henne!
Det jobbigaste med att ha blogg är att be Magnus fota mig för den. Jag försöker be honom ta en bild där det liksom händer något, men det slutar ändå med att att jag bara ställer upp mig framför kameran.
Vidar och jag hade en hel del tid att tillbringa i Vegas medan Maggie jobbade. Hade ursprungligen tänkt hänga vid en pool, men eftersom vi var så krassliga valde vi akvariet i hotellet Mandaley Bay istället.
Och så promenerade vi upp längs med Strippen. En kompis på Twitter sa att Las Vegas är USA:s version på att ta färjan över till Stockholm och det stämmer ganska bra.
I Las Vegas slogs jag också av hur svårt det är att hitta mat som inte är brun och friterad. Allt är liksom flottigt och sockrigt. Vill man ha något som inte ger en hjärt- och kärlsjukdomar före man fyller femtio och dessutom är gott glider man genast in i kategorin fine dining.
Utanför det här hotellet ringde Magnus, lätt berusad, sommaren 2008 och bekände sin kärlek för mig. Jag satt på Pappers redaktion med Karin och kände mig lite förlägen, men också glad.
Vi spelade ingenting alls, men Magnus hittade sju dollar på golvet i ett kasino så jag antar att vi landade på plus. Nu låter det som om jag avskyr Vegas, men så är det inte. Det var mysigt att roadtrippa med Mag och Vid och jag vill verkligen fatta staden. Har bestämt mig för att ge den en chans till. Våra Vegas-älskande vänner Johis och Antti får lov att presentera den för mig. Funkar det inte då är det slut för evigt. A clean break.
Och sen susade vi hem till Los Angeles och det kändes så himla, himla skönt att landa i sin egen säng.
PS. Ber om ursäkt för den töntiga rubriken, men gillar Sheryl Crow.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
4everfine · 12 years ago
Hur lång tid tar det att köra till LV från LA?
Lo · 12 years ago
Musse och Mimmikortet påminner mig om min barndoms muminfilmer, där mumintrollen tog av sig huvudena när de skulle prata. Var inte så förtjust i det... Nu tyckerjag att kortet är helt underbart!
Peppe · 12 years ago
Det tar drygt fyra timmar (fast åker man fredag kväll kan det ta sju-åtta). Man kan åka på bara en natt. Hotellen är relativt billiga (eller man får ganska mycket lyx för under 200 dollar).
Peppe · 12 years ago
VA! Tog mumintrollen av sig sina huvuden när de skulle prata? Var detta Yle? Sign chockad(blev själv så himla glad när jag såg Musse &Mimmi;)
Johanna · 12 years ago
Åh fint med telefonsamtalsminnet :) Alltså jag håller helt med dig om Vegas, fattade inte heller stan. Bara... SÅ himla konstig. Att den är ganska tragisk under ytan visste jag ju innan, men att den var tragisk så himla NÄRA ytan visste jag inte förrän jag kom dit. Så många sorgliga levnadsöden och desperata själar överallt. Så dekadent på ett deppigt sätt. Men också roligt. Jag tyckte stan var perfekt att ha ett kul dygn eller en rolig helg i, men sen är det liksom slut.
Lo · 12 years ago
Nej, den var tydligen producerad av svt (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mumintrollet_%28TV-serie%29). Jag kommer inte ihåg så mycket, måste varit rätt liten (även om jag såg en repris eftersom jag är född 72). Tittade lite på you tube nu och inser att de tog av huvudena lite slumpmässigt- inte för att prata.
Maggie · 12 years ago
De två sista himmelbilderna får min reslust att vakna igen. Åh, vill ju roadtrippar där.
Peppe · 12 years ago
Håller med dig om exakt allt. en natt och sen snabbt iväg.
Peppe · 12 years ago
Ut med dig på roadtrip!
Basse · 12 years ago
Men sen måste man ju inte heller digga alla ställen. Jag har insett att jag har problem med att tycka om städer som inte ligger vid havet eller stora sjöar, t.ex. Berlin och London.
Peppe · 12 years ago
"det är inte du, det är staden"
Hannah · 12 years ago
Åh. Nån annan som helt enkelt inte fattar Vegas, tack! Vi körde in efter ett dygn i Death Valley där tystnaden var så enorm att man kunde höra hjärtat slå. In i helvetet där vatten slösas som om det fanns naturligt i området, in i infernon av plast, gummi och konstgjordhet. Mådde nästan illa där bland dekadensen, bland tobaksröken, parfymlukten, de heltäckande mattorna, fulförgyllda detaljer och musikdånet. Själlöst är ordet. Tomt. För mig representerade Vegas allt som är fel med mänskligheten, heh (var också trött efter en två veckors resa, en fredag kväll i syndens sköte var definitivt inte vad min hjärna behövde at that point). Bellagios fontän är fin fo' so', men annars... Nej. Precis som nån annan se, blev förflyttad till en veckoslutskryssning mellan Hfors o Stockholm år 2001. Men Las Vegas är ett okej ställe att flyga till om man ska road trippa i området, hyrbilsfaciliteten på flygfältet är verkligen i världsklass.