Jag bar vattenmelonen

11 years ago

Medan ni städar undan chipsen och gratulerar era svenska vänner (alternativt er själva) till att Sverige som vanligt vann Eurovisionen, har vi haft en ganska lugn lördag. Tränat lite, jobbat lite, hängt ute bland palmerna och till slut gjort något extremt oamerikanskt: promenerat till mataffären.

Min kamera har förresten återuppstått. Hade den i tre veckor, sedan reparerades den i tre månader och så fick jag tillbaka den när Magnus ringde reparatören och hotade med att anmäla kameran som stulen om han inte returnerade den. 

Jag har glömt bort allt jag lärt mig om hur den fungerar, men livet är ju en pågående skola.





Vi promenerade upp sju kvarter till Pavillions för att köpa avokado och tacoskal. Under några kvarter förföljdes vi av en labradorvalp.



Vi passerade Magnus kontor.



Vidar balanserade, cyklade och var allmänt busig hela den sista biten. Ibland när jag i frustration ropar: "Men skyll dig själv då om du blir överkörd av en bil!" känner jag att det säkert finns bättre sätt att idka barnfostran.






På vägen hem bar Maggan matvarorna så där som folk bär sina matkassar i amerikanska filmer. Kuriosa: Vidars framtida skola i bakgrunden.





Jag var också med. Jag bar vattenmelonen.




PS tråkigt att ni inte alls gick igång på min feministiska spaning om hur sällsynt det är med kvinnor som blir förbannade i offentligheten.

minna lindeb · 11 years ago
Ha ha! Bra P.s !!Tänkte kommentera ,men jag är ju arg hela tiden så hade inget nytt att komma med annat än det sedvanliga P e r k e l e.

Anonym · 11 years ago
JAG gick igång på ditt inlägg om hur ovanligt det är med förbannade kvinnor i offentligheten. Det gick upp för mig att jag reagerar precis sådär när jag blir riktigt förbannad: jag börjar gråta.. insåg att jag inte egentligen varit ledsen de senaste gångerna jag gråtit, utan arg. Kom verkligen till en självinsikt, så tack för det! :) Frågan är bara hur en skall vänja sig av med detta istället uttrycka sin ilska.

Anonym · 11 years ago
"Nobody puts Baby in a corner!" ex-pat svensk i NYC som laser och far feministisk inspiration. Tack Peppe!

Peppe · 11 years ago
Bejaka ditt PERKELE.

Peppe · 11 years ago
Vad roligt att höra att du gick igång på det. Jag känner igen mig själv i tårar versus ilska.

Peppe · 11 years ago
JA! Och gör mig glad att du läser!

When the Cat is Away · 11 years ago
Jag läser alltid dina feministiska inlägg, men kommenterer aldrig. Jag är så fruktansvärt trött av denna diskussionen - tycker den jätteviktigt, men orkar inte. Erkänner att jag skämms över detta. Jag använder dina postings därimot ganska ofta i diskussioner i den så kallade real life, för att du ger ofta bra exemplen på det jag vill säga. Så även om jag inte kommenterar (ska försöka bli bättre på det), så påverker dina inlägg mig och personerna jag diskuterar med.

Maggie · 11 years ago
Många bilder är broken i min datorn (nr. 3,5,6,8)... :/ Vet inte om det är min dator eller om det är bilderna? Kanske ni andra ser bilderna helt OK.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.