Finland är omodernt
11 years ago
Ibland känns Finland så hysteriskt omodernt, inte bara med tanke på den nya ärkekonservativa gubbregeringen, utan också i hur man ser på sina kolleger. Häromdan kom journalisternas branschtidning Journalisti hem till oss i Santa Monica. Där fanns en artikel om hur en journalist testat på att, håll i er nu: Ge positiv feedback åt bekanta och obekanta kolleger. Läsaren fick följa med journalisten när hen skickade e-postmeddelanden i stil med "Jag tycker att din krönika med några få ord slog huvudet på spiken" och väntade med spänning på svar. Forskningsresultatet blev följande: Folk blir glada när man berömmer deras arbetsuppgifter!
I Finland finns det fortfarande en uppfattning om att man kan göra mer gott än illa om man berömmer någon annan. Tänk om den andra får för sig att hen är något! Detta "något" är ännu odefinierat, men alla vet att det är det värsta som kan hända. Artikeln slutade med att journalisten tyckte att beröm var motiverande för arbetsmoralen och således en bra sak. Helst konstruktivt berömmande. Det är ju en bra och korrekt slutsats, men det gör mig lite nedslagen att detta är en nyhet i Finland.
Det sämsta som jag själv upplever med att vara frilansare är bristen på feedback. Det allra vanligaste är att jag levererar texter som sedan bara försvinner och dyker upp i tidningar, magasin och på webbsajter. Jag tar det som ett tummen upp att de publiceras, men gudars så jag saknar lite feedback.
(PS är ett sånt neggo för att jag är jätteförkyld)
I Finland finns det fortfarande en uppfattning om att man kan göra mer gott än illa om man berömmer någon annan. Tänk om den andra får för sig att hen är något! Detta "något" är ännu odefinierat, men alla vet att det är det värsta som kan hända. Artikeln slutade med att journalisten tyckte att beröm var motiverande för arbetsmoralen och således en bra sak. Helst konstruktivt berömmande. Det är ju en bra och korrekt slutsats, men det gör mig lite nedslagen att detta är en nyhet i Finland.
Det sämsta som jag själv upplever med att vara frilansare är bristen på feedback. Det allra vanligaste är att jag levererar texter som sedan bara försvinner och dyker upp i tidningar, magasin och på webbsajter. Jag tar det som ett tummen upp att de publiceras, men gudars så jag saknar lite feedback.
(PS är ett sånt neggo för att jag är jätteförkyld)
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Kugge · 11 years ago
Oj vet inte om jag ska skratta eller gråta?! Lider själv också av feedbackbrist, en av mina chefer har faktiskt sagt att ALLT jag skriver är bra. Tänk så bra, ska marknadsföra mig så nästa gång jag söker jobb: Allt jag skriver är guld! ;)Men ja, jag försöker alltid se till att ge respons åt folk om jag tycker att dom gjort bra ifrån sig. Diggade till exempel din Hbl-text om Mañana (men saknade länken till sajten, hittade den sedan i din blogg). Puss på dig Peppe!
Anonym · 11 years ago
Jag tror ärligt talat att folk har fel i huvu när de berömmer mig. Eller att de tycker synd om mig. Sad but true. Nå här är lite feedback: tack för att du fortsätter skriva blogg Peppe! Gillar att du ofta formulerar dig kort, men mycket smart. Inga långa evighetsharanger.
Peppe · 11 years ago
Tack Kugge, vi frilansare måste hålla ihop! Kram
Peppe · 11 years ago
Haha, sluta genast känna så och sug till av berömmet! Och tack för den fina feedbacken!
Anonym · 11 years ago
Alltså fan. Klump i magen. Kan inte berätta åt någon annan än dej, Peppe. Du är så klok! Var med mina kompisar igår och bl.a. jag och min long-time-crush halvlåg på deras soffa. Vi skrattade ihop o hade skitkul. Pirrit! Tills crushen råkar ta i min vrist o utbrister: "huj du ha ju int raka dej! Snart e de hördu sommar att du vet!" och jag ba: "men va fan, helt pointless ju när mina hår int ens syns!" Bra svar på tal tyckte jag, trots känslan av att bli sparkad i magen.Gick sen hem, tårarna rann.Han som jag i hemlighet har önskat att skulle bli min, tyckte jag var äcklig. Och nu kan jag int berätta dehär till mina kompisar, i rädslan av att de också tycker jag e äcklig med orakade ben. samtidigt är jag jättechockad: förväntas ljus- och korthåriga kvinnor också raka sej? Är medveten om rakningshetsen, men rakar de sig också när de är +7 grader ute?! Gör folk (kvinnor) sånt?! Vågar inte fråga ens, avslöjar ju mej själv där då... fan, var ju inte förberedd på dehär. Den manliga studerande jag i hemlighet har drömt om typ hatar jag nu. Finns det män som inte bryr sig om vita, 2mm långa hårstrån? Tror jag gråter en skvätt och införskaffar en katt (ellet två) nästa vecka./Linnea, trogen bloggläsare
Peppe · 11 years ago
Men usch och jag tror jag varit med om exakt samma sak för tusen år sedan. Är det okej om jag svarar i ett eget inlägg? kram!